Det moderata förslaget att i praktiken stänga den svenska gränsen för att få kontroll över en urspårad situation till följd av migrationspolitiken har rört om i grytan. I sociala medier har tokvänster och grönhöger turats om att fördöma Moderaternas utspel. Centerpartiet var snabba med att säga nej. Men att regeringen inte omedelbart stängde dörren för förslag som går stick i stäv med dess egen migrationspolitik, och som Miljöpartiet aldrig någonsin skulle acceptera, visar på hur pass pressad Stefan Löfven är just nu.

Moderaterna har så här fem över tolv kommit underfund med att den migrationspolitik som drivits av den förre partiledaren Fredrik Reinfeldt inte håller längre. Anna Kinberg Batra och Elisabeth Svantesson har därför föreslagit att Sverige ska stoppa alla asylsökande vid gränsen som på sin väg till Sverige passerat ett annat EU-land. Detta med hänvisning till Dublinförordningen. I praktiken skulle detta innebära att Sverige stänger gränsen.

I gårdagens Agenda i SVT debatterade nationalekonomerna Sandro Scocco och Tino Sanandaji asylinvandringens effekt på samhällsekonomin. Det blev en tidvis väldigt teknisk debatt som tyvärr kan ha avskräckt en del tittare. Men Tino Sanandaji fick fram en viktig poäng som är värd att påminna om när försvararna av dagens asyl- och migrationspolitik hävdar att invandringen är lönsam “på lång sikt” (utan att definiera vad “lång sikt” är). Det är att det som nu sker aldrig har prövats förut.

Socialdemokraterna har alltid sett på sig självt som det statsbärande partiet. I decennier har partiet styrt Sverige och byggt upp ett förtroendekapital. När stora delar av Europa var sönderbombat kunde Sverige bygga välfärd och trygghet. Socialdemokraterna har visat sig vara hantverksskickliga förvaltare. Men när det bränner till och blir kris, famlar de.

Tanken är inte att förstöra din lördag. Men om du likt jag kliar ditt huvud över hur Sverige har kunnat hamna i detta besvärliga läge, räcker det faktiskt att ta en titt på ovanstående klipp som är en kort sammanställning av de tal som hölls på Medborgarplatsen för bara några månader sedan.Även Stefan Löfven var där. Företrädare för Moderata ungdomsförbundet deltog. Birgitta Ohlsson från Folkpartiet likaså.Lyssna på deras beskrivning av verkligheten. Det är denna alternativa världsbild som präglat svensk migrationspolitik i ett antal år nu. Där har du förklaringen.

Gårdagen bjöd på ett slags passiv dramatik när regeringen via Morgan Johansson på ännu en pressträff konstaterade att Sveriges gräns är nådd vad gäller asylmottagande men att regeringen inte ämnar lägga om sin asyl- och migrationspolitik. Resultatet blir smått bisarrt. Regeringen säger öppet att den hoppas att många asylsökande vänder vid gränsen, men den har inte för avsikt att hindra någon att komma hit eller medelst de verktyg den förfogar över – såsom föreslå lagstiftning – agera handlingskraftigt.

I dag kommer regeringen att skicka in en begäran till EU-kommissionen om att omplacera asylsökande till andra EU-länder. Detta kan inte kallas annat än ett desperat nödrop från en regering som förlorat kontrollen. Men det är fortfarande blott en förhoppning. Den svenska regeringen har talat för döva öron i månader nu, och det finns egentligen ingenting som tyder på en vändning i denna fråga på europeisk nivå. Endast en knapp procent av de 160 000 asylsökande som ska fördelas har fått en destination. Men inte ens hundra stycken har de facto flugits till det land som ålagts att ta emot dem.

I dag blev dagen då regeringen slutligen kastade in handduken, hissade vit flagg. Sverige kan inte längre garantera boenden för asylsökande. Det som varit ett mantra i månader och egentligen år, att alla ska få tak över huvudet, upphör nu plötsligt att finnas till. Ett alternativ för de asylsökande som inte erbjuds tak över huvudet är att återvända till Tyskland eller Danmark. Det var kontentan av Morgan Johanssons budskap när han i eftermiddags höll pressträff inför ett fåtal måttligt intresserade journalister.

Arbetsförmedlingen är en jätteinstitution som slukar närmare 80 miljarder kr per år. För dessa pengar får vi en dysfunktionell myndighet som inte lyckas med sitt uppdrag ens i de enklaste av fall och som nu åläggs att bidra till etableringen av tiotusentals nyanlända med låg eller ingen utbildning. Det är en utmaning som heter duga. Jag pratade med en före detta arbetsförmedlare för en tid sedan. Personens berättelse om en myndighet som helt enkelt inte fungerar – överbelastade och bristfälligt utbildade handläggare, ingen styrning, inget enhetligt sätt att dokumentera eller handlägga – bekräftade dessvärre min negativa bild. Om du vill ha ett jobb – gå inte till Arbetsförmedlingen.

Mediebevakningen av morgonens tömning av det stora migrantlägret på ockuperad mark i Malmö har varit smått bisarr. SVT har direktsänt hela dagen, som om det var en händelse av nationellt eller internationellt intresse. I själva verket har polisen gått in och avlägsnat individer som olovligt befunnit sig på annans mark. Det är klart att en rättsstat måste agera så. Alternativet är en form av anarki där äganderätten är avskaffad och vem som helst har rätt att stjäla, ockupera och tillvarata annans egendom. Så kan vi inte ha det. Det enda tragiska i denna historia är att avhysningen dröjde så förfärligt länge. Ja, och så mediernas rapportering, förstås.

Tiden går. Ännu har avhysningen av landets största migrantläger i Malmö inte genomförts. Den som skulle ha skett i april sköts upp. En ny deadline sattes: 1 november kl. 16.00. Inget hände. Nu ligger saken hos mark- och miljööverdomstolen. Sällan har svensk byråkrati framstått i sämre dager. I dag har aktivister samlats för att protestera mot att Sverige har äganderätt. Det är en på flera sätt sorgesam historia. För markägaren som fått sin mark ockuperad. Men också för hela samhället som kapitulerat av rädsla för att få anklagelser om “rasism” och “antiziganism” kastade mot sig.

Det vore lätt att tänka att den dramatiska utvecklingen i vårt land just nu skulle avspegla sig i vilket parti folk sympatiserar med när opinionsinstituten ringer och frågar. Svensk väljaropinion, som väger samman resultaten från de största mätningarna, visar dock på stiltje. Det händer kort sagt ingenting just nu. Jag tror att vi ska tolka detta som att väljarna just nu upplever att de inte har någonstans att vända sig. Det hade varit enkelt om den sittande regeringen varit ensamt ansvarig för den kris Sverige nu står inför. Men så är det ju inte. Alliansen bidrog i allra högsta grad till detta kaos under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister.

När Jimmie Åkesson i sitt anförande i senaste partiledardebatten i riksdagen varnade för en “välfärdskollaps” sågs han som alarmist. I ett följande replikskifte påpekade Stefan Löfven att Åkesson inte verkar förstå vad som händer i omvärlden, och berättade en historia om hur en etiopisk kvinna tvingats äta människokött (som om det hade relevans för frågan hur Sverige ska sköta sin migrationspolitik). I ett annat replikskifte bad Löfven att Åkesson skulle slå upp ordet “empati”. Betydelsen var alltså att Åkessons varning för en kollaps av de offentliga systemen i Sverige handlade om en brist på empati med människor som söker asyl här.

Häromdagen sade migrationsminister Morgan Johansson att regeringen kan tänka sig att ge kommunerna rätten att tänja på kravet att snarast erbjuda skolgång till alla barn som anländer. Eftersom det både saknas lokaler och lärare i stora delar av landet kommer nyanlända barn framöver få vänta på att börja skolan.Regeringen har även pratat om att sänka kraven på vilka som får undervisa i skolan i syfte att öka lärartätheten. Detta är raka motsatsen till kampen för att höja läraryrkets status medelst en lärarlegitimation.

I en tid när migration och integration är de frågor som dominerar det politiska samtalet har en annan fråga hamnat helt i skuggan. Såväl politiker som journalister och allmänhet struntar helt i den nu.Jag menar förstås massövervakningen. Frågan var het 2008 när den svenska FRA-lagen klubbades. Den fick ett uppsving igen efter Edward Snowdens avslöjanden om hur omfattande och global massövervakningen (utan brottsmisstanke) av vanligt folk faktiskt är och hur involverat Sverige är i detta finmaskiga övervakningsnät.

“Det ska vara ordning och reda” är ett mantra som Stefan Löfven upprepar så ofta han kan. Men det blir närmast parodiskt att höra statsministern när alla kan se att vi har ett samhälle som snarare kännetecknas av bristen på ordning och reda. Retorik och politik går över huvud taget inte ihop. Häromdagen blev det känt att Migrationsverket ska börja följa lagen om åldersbestämning av ensamkommande flyktingungdomar…

Några läckta mejl från finansdepartementet, redovisade av bland andra Tino Sanandaji innan mainstreammedierna hakade på, visar att regeringen befinner sig i panikläge till följd av de skenande kostnaderna för migration och integration.

Vansinnesdådet på en skola i Trollhättan som dödade två innan gärningsmannen oskadliggjordes, har fått mig att fundera över mediernas roll i hur brottslighet bevakas. Det är uppenbarligen något väldigt skevt över hur svenska medier sköter nyhetsbevakningen och hur olika händelser beskrivs.

Det svänger fort inom politiken ibland, även om dess främsta hjärnor verkar arbeta desto långsammare. För bara någon månad sedan var det tabu att påstå att Sveriges resurser är begränsade. Nu hävdar statsministern just detta. För bara någon månad sedan var det uteslutet att prata om “volymer” i asylpolitiken. Nu säger Löfven att det finns “en gräns” för hur många asylsökande Sverige kan ta emot, även om det förbjudna ordet (volymer) inte används.

Många bedömare menar att gårdagens uppgörelse om migrations- och integrationspolitiken i praktiken var en sakpolitisk seger för Alliansen eftersom de borgerliga partierna, framför allt Moderaterna, fick igenom mest. Jag tror tvärtom att Alliansen har gått i en fälla.

Asyltrycket på Sverige ställer stora krav på kommunerna. Vissa kommuner är bättre rustade än andra. I Stockholm finns en väl utbyggd social bostadspolitik, vilket underlättar i situationer som denna. Åtminstone på kort sikt.

Efter långa förhandlingar presenterades slutligen den överenskommelse som ska möta det extrema asyltrycket mot Sverige och lösa integrationen. Jag hade låga förväntningar, och det var nog tur det. Nedan några tankar om den migrationspolitiska delen.

I dag kom Migrationsverkets sista prognos för antalet asylsökande under 2015. Den blickar även in under nästa år. På en presskonferens under förmiddagen redogjorde myndigheten för det nya läge som väntar Sverige under de kommande månaderna och åren. Det är ett katastrofläge, både socialt och ekonomiskt. Det som nu sker kommer att påverka svensk ekonomi och det svenska samhället i decennier framöver. Det är därför dags att använda de stora orden. Jag vill understryka att denna situation de facto inte beror på kriget i Syrien eller Irak. Den är skapad av den förra regeringen och den sittande genom den migrations- och integrationspolitik som förts under de senaste tio men särskilt fem åren.

Det brinner asylboenden i Sverige. Hittills i år har ett dussintal eldhärjats. Även om polisen ännu inte lyckats fastslå att det handlar om attentat i alla dessa fall, tyder omfattningen på att inte just asylboenden skulle vara särskilt olycksdrabbade.

Om två dagar kommer Migrationsverkets nya prognos för antalet asylsökande under 2015. Den väntas landa på, eller överstiga, 150 000 personer. Alla verkar tagna på sängen. Ingen hade kunnat förutspå detta, är regeringens budskap. Men det stämmer inte.

Jag är ingen stor anhängare av bistånd. Följaktligen är jag heller ingen vän av enprocentsmålet som innebär att Sverige ska skänka en procent av BNP i bistånd till fattiga länder. Bistånd ska ges utifrån den effekt det ger.

I ett års tid har en arbetsgrupp jobbat för att hitta en miljöpartistisk kulturpolitik. Nu presenteras förslagen. Det kan ju vara dags för en kulturpolitik nu när partiet haft kulturministerportföljen i över ett år.

John Cleese har sagt att det krävs viss intelligens för att förstår hur korkad man är. Därför är det omöjligt för en korkad person att begripa hur korkad personen faktiskt är. Resonemanget stämmer väl in på svensk politik. Jag förbryllas något oerhört över hur människor som borde vara intelligenta kan göra sådana felslut och felanalyser av inte särskilt komplicerade frågor. Hur de inte kan förstå att hyresregleringar leder till bostadsbrist och därmed köer. Att de kan undgå att ta in konsekvenserna av öppna dörrar för fattiga till ett rikt land med universell välfärdsstat.

Migrationsverket varnade för att oktober skulle bli “svår” ur boendesynpunkt. Och mycket riktigt: redan nästa vecka räknar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, att det första tältlägret för asylsökande sätts upp i Sverige. Det som inte har skett sedan flyktingmottagandet från Balkan i början av 90-talet är nu åter verklighet.

Sveriges Radio berättar att Danmark ämnar skärpa kraven för att få danskt medborgarskap. Det ska nu bli “ännu svårare” (neutral beskrivning där). Dansk Folkeparti och Socialdemokraterna har enats om att det ska ställas högre krav på språk- och samhällskunskap. Därtill ska den sökande ha varit självförsörjande i fem år. Exakt vilka krav som ska ställas kan man diskutera fram och tillbaka. Som make till en person från ett utomeuropeiskt land har jag kommit fram till att språkkrav inte är rätt väg att gå.