Centerpartiet har i helgen hållit sina kommundagar i Karlstad där runt 700 centerpartister samlats för att diskutera bland annat integration. I ett 21-punktsprogram listar Centern förslag på en “närodlad integrationspolitik”. Annie Lööfs parti förefaller leva i sin alldeles egna verklighet. Jag föreställer mig att det är så här Miljöpartiets stämma hade sett ut om MP inte suttit i regeringen och klubbat en mer restriktiv migrationspolitik. Centerpartiet vill nu skära betänkligt i kvaliteten genom att slopa kravet på att utredande socialsekreterare ska ha en socionomutbildning.

Migrationsverket släppte i går en ny prognos över det väntade antalet asylsökande till Sverige under 2016. Eller prognos och prognos, det är snarare fråga om tre tänkbara scenarion som bygger på en rad olika antaganden. Precis som de senaste åren. Osäkerhetsfaktorn är större än vanligt nu. Ingen kan säga hur 2016 kommer att bli. Det vi vet är att Sveriges förutsättningar för att ha ett fungerande mottagande av asylsökande är avsevärt sämre nu än det var för ett år sedan. Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson är öppen med att han är pessimistisk gällande boendesituationen under detta år.

Det kanske inte har märkts så mycket på senare tid när bloggen dominerats av migrations- och integrationsfrågor, men den som scrollar tillbaka kan se att jag under tidigare år skrivit en del om en fri sexualitet, om porr och sexliberalism i allmänhet. Jag är frihetligt inställd till allt vad sexhandel och porr heter. Givetvis under förutsättning att det sker frivilligt. Det är här den svenska debatten blir så bisarr. Huruvida något sker med samtycke eller inte spelar ingen roll.

Jag gillar raka puckar. Klarspråk. Ärlighet. Följaktligen ogillar jag floskler, undanflykter och feghet. Dan Eliasson står för allt jag tycker illa om. En ansvarslös, floskelstyrd person som är undfallande mot grov brottslighet – en sällsynt dålig kombination för en rikspolischef. Just därför är det så förbaskat välkommet att läsa en öppen och ärligt förbannad sågning av just denne rikspolischef från en anställd inom polisen. Hatten av, polisinspektör Anders Karlsson. Jag hoppas att fler nu vågar stå upp och kräva rikspolischefens avgång.

Svensk migrationspolitisk debatt har gått in i ett nytt skede. Det som för bara några månader sedan sågs som ren fascism är nu plötsligt att ta ansvar. Det som då var självklara ställningstaganden för mänskliga rättigheter är i dag sådant som olyckligt nog krockat med verkligheten utanför det bekväma kuddrummet. Regeringen har beskrivit sig som nödd och tvungen att göra helt om. Det positiva med höstens kollaps i asylmottagningssystemet och regeringens 180-graderssväng i migrationspolitiken är att det löste upp gamla knutar, lyfte på locket och plockade fram allt som sopats under alla tänkbara mattor under väldigt lång tid.

I går släpptes den statliga tiggeriutredningens rapport och utredaren Martin Valfridsson presenterade resultaten på en presskonferens. Han tror inte att en peng i en mugg hjälper långsiktigt. Tiggeriet, påpekade Valfridsson, går i arv från förälder till barn. Det blir ett “yrke”. Han uppmanar därför folk att inte ge pengar här utan i stället skänka till organisationer på plats i hemländerna. Endast så kan en verklig förändring för dessa människor komma till stånd. Han konstaterar också att de kommuner som erbjuder boende även för EU-migranters barn är de kommuner som också har barn permanent boende. Inte så komplicerat, kan man tycka.

Dick Harrison rörde upp känslor när han för en tid sedan kritiserade kvaliteten på svenska högskolor och universitet i en debattartikel i SvD. Han följde upp detta i en diskussion i Sveriges Radio. Fler hänger nu på i den högst relevanta kritiken. Jag känner igen mig i mycket av vad Harrison skriver. Inte från en lärares perspektiv utan som tidigare elev. Jag har läst vid flera olika institutioner på två universitet och högskolor i olika städer. Det finns mycket att säga om den högre utbildningen i Sverige. Kvaliteten är ojämn, och i en internationell jämförelse är det egentligen bara KI som står sig.

Dagens snackis i politiska kretsar är uppgifterna till Aftonbladet att Anna Kinberg Batra internt öppnar för att lägga en gemensam alliansbudget i höst. Om Centerpartiet och Liberalerna bara är med på tåget. Det är förstås ett stort “om”. Kinberg Batra har sitt parti med sig om hon vill agera. En majoritet av de moderata distrikten stödjer tanken på att fälla regeringen. Men hon kan inte göra det ensam. Det stora hindret är C. I gårdagens Agenda var Annie Lööf tydlig med att hon inte vill ge Sverigedemokraterna något inflytande.

Maskerade män som går till angrepp mot personer med utländsk bakgrund i centrala Stockholm efter en invandringskritisk demonstration. Målet var ensamkommande flyktingbarn. Eller de marockanska gatuungdomarna. Vad som egentligen hände råder det stora oklarheter om. SVT berättar att det enligt polisens rapport var ensamkommande som var målet för angriparna. Enligt SvD har polisen inte bekräftat att en viss grupp var måltavla för våldsamheterna. Den bild som har spridits i gamla och nya medier är emellertid ganska samstämmig, och den utgår sannolikt från det flygblad som delades ut och som beskriver en situation av rättslöshet där gatuungdomar kan trakassera kvinnor, stjäla, råna och våldta utan att dömas för det eftersom de uppger sig vara minderåriga.

Det suckas på landets största medieredaktioner. “Alternativa medier”, som de lite föraktfullt kallas, ökar i popularitet och allt färre vill betala tusentals kronor per år för att läsa vad Peter Wolodarski tycker om sakernas tillstånd. Bloggar, nyhetsgeneratorer och nya nyhetssajter med fokus på vissa sakfrågor har ploppat upp och många av dem finns kvar och stärker sin position. Dessa s.k. alternativa medier ligger inte bara i bakvattnet och plaskar. Nyheter Idag lyckades med scoopet om hur DN fått information om de sexuella trakasserierna på festivalen We are Sthlm men valt att inte rapportera om detta eftersom uppgifterna misstänktes vara “SD-fabrikationer”. Detta var startskottet till en större debatt om både polisens och de etablerades mediernas arbetsmetoder. Jag skulle gissa att sajten hade besöksrekord under de dagarna och har ett högre snitt sedan dess. För ungefär ett och ett halvt år sedan startades projektet bubb.la.

Pressen på Stefan Löfven ökar. Alltfler frågor till honom handlar om Socialdemokraternas urusla opinionsläge. Bara två procent uppger att de har mycket stort förtroende för regeringen. Som en konsekvens av detta kallade statsministern partiets förbundsordföranden till en telefonkonferens. Frågan är hur öppna de vågade vara med sin kritik. Det brukar finnas en lojalitet till partiet när det sitter i regeringsställning, och det är över två år kvar till nästa ordinarie valrörelse. Löfven menar hans regering har en tydlig riktning.

Det har varit en tung start på det nya året. En 15-åring sköts till döds i Akalla den 21 januari, och bara fyra dagar senare knivmördades en 22-årig kvinna på ett boende för ensamkommande ungdomar i Mölndal. Mördad på sin arbetsplats. Statsminister Stefan Löfven åkte lite oväntat till Mölndal och pratade inför pressen (han kanske tyckte att det var lite magstarkt att skicka inrikesministern igen som efter dubbelmordet på Ikea). Löfven fördömde förstås brottet och kallade det “en fruktansvärd tragedi”. Men han förminskade även det inträffade genom att påpeka att “många av de som kommer till Sverige har traumatiska upplevelser och erfarenheter och det finns inga enkla svar på hur detta ska hanteras.”

Den 27 januari är sedan tio år tillbaka av FN deklarerad som internationell minnesdag för Förintelsens offer. Någonstans mellan 5,5 och 6 miljoner judar dödades av nazisterna. De flesta dog inte i gaskammare och de flesta dog inte i Auschwitz. Men Auschwitz har ändå blivit symbolen för folkmordet då det både var det största och dödligaste lägret, och Röda arméns intåg den 27 januari 1945 har blivit minnesdag. Detta trots att många inte alls befriades utan i stället skickades i ny fångenskap i Sovjetunionen.

Kom till Sverige, begå brott och hävda sedan att du är minderårig så händer ingenting. Så kan man sammanfatta dagens situation där marockanska gatuungdomar och ensamkommande asylsökande går fria från allt från misshandel, stöld, rån och våldtäkt. Den svenska antipatin mot ålderstester får nu reella konsekvenser. För brottsoffer som får se gärningsmännen dansa ut ur häktet eller i bästa fall rättssalen med inga eller väldigt låga påföljder. För alla medborgare som riskerar att bli gärningsmännens nästa offer. Och för alla människors förtroende för hela rättsväsendet.

Helgens Sifomätning, som gav Socialdemokraterna det lägsta stödet sedan Sifo började mäta 1967, har sänt chockvågor genom det politiska Sverige. Det är inte ofta en enskild opinionsundersökning får sådan uppmärksamhet, men i detta fall är det befogat. Socialdemokraternas 23,2 procent skapar nog om möjligt ännu sämre stämning på Sveavägen 68. Svenska folkets förtroende för Stefan Löfven är lågt – frågan är hur populär han är ens bland sina egna. Hans räddning nu är att han kan titulera sig statsminister.

Ett land som inte tar sig självt på allvar förtjänar inte heller att respekteras av andra. Detta har jag upprepat ett antal gånger den senaste tiden. Skälet är att det dessvärre beskriver Sverige tämligen väl just nu. Sveriges politiska ledning har under lång tid fört en politik som struntar i den svenska befolkningen. Mycket av detta är ett resultat av politikernas oförmåga att hantera effekterna av en globaliserad värld och EU:s öppna gränser. Andra EU-medborgare, så kallade EU-migranter, kommer till Sverige enbart i syfte att tigga.

Invandringsdebatten har under lång tid styrts utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Alliansregeringen försökte med emfas hävda att asylinvandring inte bara var ett moraliskt ställningstagande och en vinstaffär för samhället utan en direkt nödvändighet för att kunna upprätthålla välfärden i ett land med en åldrande befolkning. Detta har regeringen Löfven upprepat. Tanken var alltså att asylsökande från sönderslagna klansamhällen skulle bära upp framtidens äldrevård, sjukvård och skola. Nu ser vi paradoxen – då skulle invandrarna garantera framtidens välfärd, nu tvingas pensionärer återgå i tjänst för att klara invandringen.

Centerpartiet har profilerat sig som den enda partiet som vill göra nödvändiga besparingar på migrationsområdet utan att försvåra för asylsökande att komma till Sverige. I hög grad är det en charad, en hägring, (vilket jag påpekat tidigare) eftersom partiet fortfarande inte vill begränsa tillgången till den sociala välfärdsstaten från dag 1. Därmed ingen reell besparing. Ett argument för att strypa asylinvandringen var enligt Stefan Löfven att påfrestningarna på välfärdssystemet riskerar att göra att medborgarna tappar förtroendet för den offentligt finansierade välfärden. Det blev alltså, trots alla löften om motsatsen, en fråga om att ställa invandring mot välfärd.

Stefan Löfven har suttit som statsminister i 15 månader. Han leder en historiskt svag regering som är stor i orden men inte får någonting gjort. Frågan allianspartierna måste ställa sig är om Sverige har råd med denna sammanbrottsregering i ytterligare två och ett halvt år. Riksenheten mot korruption inleder nu en förundersökning om Margot Wallströms och Kommunals lägenhetsaffär är ett mutbrott. Det är oerhört allvarligt att sådana misstankar riktas mot landets utrikesminister. Nu höjs röster inom Moderaterna för att rikta ett misstroendevotum mot Margot Wallström.

Stockholms rödgrönrosa majoritet har skickat ut ett häfte till alla invånare med information om vad vi har att vänta av politiken under det nya året. Förutom att skryta om kommande satsningar ställs även frågan till några stockholmsbor varför de valt att bosätta sig just här. […] En man från Bulgarien svarar att han vill att hans barn ska gå i skolan här och att “i Sverige är alla jättesnälla.” Jag tycker att svaret, även om det kommer från en enskild person, tyvärr säger mycket om dagens Sverige.

Det låter som invandringskritisk satir. Men det är det dessvärre inte. Sveriges Radios reportage om asylsökande barn som är gifta visar på ett samhälle som mer eller mindre har kapitulerat. Barnäktenskap är förbjudna i svensk lag. Det är heller inget större problem att svenska 13-åringar gifter sig med varandra. Däremot förekommer det som bekant i vissa kulturer att minderåriga gifts bort, antingen med män som är flera gånger äldre, eller med en annan minderårig. Denna sedvänja har nu hittat till Sverige.

Det pågår en febril kamp för att trumma in budskapet att det inte finns någon skillnad i kvinnosyn hos svenska män och män från patriarkala och misogyna samhällen exempelvis som det afghanska. Kampen bedrivs främst från vänster. Från feministiskt håll hävdas det att kvinnoförtrycket är likadant överallt, att är ett mansproblem och inte har ett dugg med kultur eller tradition att göra. Nu verkar vi ha nått ett nytt stadium i denna process. En vit man går själv ut och säger att han i berusat tillstånd har tafsat på en kvinna.

Stefan Löfven ville i senaste partiledardebatten inte medge att det för förekomsten av sexuella övergrepp spelar roll vilken kvinnosyn som finns i olika kulturer. Statsministerns syn är inte oväntad. För inte så länge sedan var det fullständigt tabu att prata om hederkulturer och våld som en konsekvens av dessa. Sedan dess har begreppet “balkongflicka” lagts till vår vokabulär. Hedersproblematiken är fortfarande känslig att prata om inom vänstern och, paradoxalt nog, inom feministiska kretsar. De kvinnor som vågar stå upp och prata klarspråk får ta emot väldigt mycket skit.

Händelserna i Köln, Kalmar, Kungsträdgården och en rad andra platser har startat en debatt om sexuella trakasserier, sexuellt våld, kvinnors utsatthet samt kulturers och traditioners betydelse (mer om det sistnämnda kommer snart i en egen bloggpost). Många unga kvinnor har nu fått komma till tals i både TV och radio. Det är bra. Många berättar samma historia – om hur killar och män tafsar och kommer med inviter. Vi behöver hålla isär begreppen här en aning, för just nu upplever jag att medierna är så angelägna att gå kvinnorna till mötes efter sitt inledande debacle att de överkompenserar.

Socialdemokrater som skor sig på medlemmars eller skattbetalares bekostnad. Vem kunde ana? Jag bryr mig inte ett dugg om så kallade porrfester. Däremot är det intressant när det avslöjas att fackförbundet Kommunal delat ut innerstadslägenheter till chefer, ledande socialdemokrater och LO-toppar. Till låga hyror, givetvis. En av dem är utrikesminister Margot Wallström. Hon försvarar sig med att hon blivit “lurad”. Det verkar vara ett väldigt förmånligt lurendrejeri som Wallström drabbats av.

Årets första partiledardebatt kommer inte direkt gå till historien som den mest underhållande. Stefan Löfven tror att han fortfarande befinner sig i valrörelsen och aspirerar på makten. Anna Kinberg Batra tar sig så sakteliga även som debattör. Jimmie Åkesson delar ut välförtjänta käftsmällar men får problem när hans politik ifrågasätts i detaljerna. Jonas Sjöstedt visar att Vänsterpartiet är ett enfrågeparti. Och Jan Björklund fortsätter att leverera oneliners som någon underhuggare uppenbarligen rikligt förser honom med.

När en regering har panik måste den låtsas som om allt är under kontroll. När den behöver hjälp måste den omformulera denna önskan som en utsträckt hand om “samarbete”. Regeringen Löfven gör just detta på DN Debatt. Nu gäller det bostadskrisen. Ja, det är en kris. Situationen kan inte beskrivas på något annat sätt. Läget har länge varit väldigt allvarligt. Det har haft en rad konsekvenser. Studenter har under lång tid haft svårt att hitta boende. Människor som fått jobb i storstadsregionerna har misslyckats med att hitta någonstans att bo. Det står i dag över en halv miljon i Stockholms bostadsförmedlings kö.

Fackförbundet Kommunal har hyrt ut sin krog för så kallade “porrfester”. Därutöver har cheferna åkt på lyxresor. Jag kunde knappast bry mig mindre om vad Kommunal gör med sina medlemmars pengar. Jag är inte medlem. Porr och striptease är dessutom kul och underhållande. Däremot reagerade jag på hyckleriet i Kommunals kassör Anders Bergströms uttalande om porrstjärnan Puma Swede (lättklädd kvinna) och deltagaren Tony Irving (nakendansande man).

Uppgifterna om att polisen mörkat sexuella övergrepp på festivalen We are Sthlm i augusti på grund av att gärningsmännen var ensamkommande från Afghanistan (vi ska minnas att detta skedde mitt i den tid då stödet för den generösa migrationspolitiken var stort och en tvärvändning otänkbar) fick rikspolischefen Dan Eliasson att tillsätta en utredning. En förvarning om vad den där utredningen lär komma fram till fick vi redan i går när Eliasson intervjuades i SVT:s Aktuellt. Han tillbakavisade uppgifterna att polisen medvetet skulle ha mörklagt det inträffade.

De är vana vid att ha ett enormt inflytande över människors nyhetskonsumtion. I över 100 år har dagstidningar varit människors främsta källa till informationsinhämtning. Mediehusen växte sig starka och mäktiga. Chefredaktörer avgjorde vad som fick tryckas, redaktörer kunde gallra vilka åsikter från allmänheten som var värda att sätta på pränt. I praktiken skapades ett åsiktsmonopol på tryckt papper. Både radion och TV:n bidrog med viss pluralism, men det var först när internet möjliggjorde alternativa kanaler för informationsinhämtning och framför allt informationsspridning som de traditionella medierna började ta ordentligt med stryk.