EU och Turkiet är på väg att nå en uppgörelse om migrantsituationen. Den innebär i korthet att den som tar sig som migrant från Turkiet till Grekland ska skickas tillbaka till Turkiet. “Den oreglerade invandringens tid är över”, sade Donald Tusk. Någon sorts omfördelning inom EU ska ske, men sannolikheten för att en sådan ska komma på plats är inte direkt överväldigande (och Stefan Löfven sade i går att Sverige inte vill vara med just nu). Mycket hänger därmed i luften och detaljerna i uppgörelsen återstår ännu att komma överens om.

För att fira Hitlers födelsedag den 20 april kommer alla judar att portas från det kommunala Hylliebadet i Malmö.” Att judarna inte har tillgång till badet en dag om året får man stå ut med”, säger Anki Magnusson, enhetschef vid badenheten. Låter det för galet för att vara sant? Det är det också. Men principen är exakt densamma när Hylliebadet utestänger alla män på internationella kvinnodagen den 8 mars och nämnda enhetschef uttalar sig precis som ovan. “Det får man stå ut med.” Att utestänga alla kvinnor på fars dag är förstås inget de har funderat på, vilket förstås åskådliggör hur dessa människor tänker.

Carin Jämtin var gäst i Ekots lördagsintervju. Det är inte roligt att vara socialdemokratisk partisekreterare just nu. Opinionssiffrorna är katastrofala, svenska folket har väldigt lågt förtroende för statsministern. Men Carin Jämtin lät sig inte nedslås. Tvärtom var det en allt annat än ödmjuk partisekreterare som försökte svara på Jörgen Huitfeldts frågor. Oförmågan att se egna brister är visserligen vida spridd i politikens värld, men den är inte vackrare för det. I Jämtins fall hade det faktiskt varit klädsamt att medge att regeringen inte varit tillräckligt förberedd att leda ett land i en skakig och osäker tid som denna.

Regeringen vill att den som fått ett lagakraftvunnet avslagsbeslut på sin asylansökan ska lämna landet. Det kan låta som lika självklart som ägg på påsk, men faktum är att detta är en gedigen omsvängning för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Den som fått avslag får nämligen både dagersättning och boende av staten.

Den nya polska regeringens medielagar har kritiserats kraftigt på svenska kultursidor och i mainstreammedia. Det hävdas att yttrandefriheten och kulturens frihet är hotad eller rent av avskaffad i Polen. Det ska sägas att jag inte tycker att regeringar ska lägga filmer eller texter tillrätta, ej heller predika “den rätta läran” vare sig det gäller religion eller politik. Medierna ska stå fria från den politiska makten, regeringar ska inte lägga sig enskilda kulturarbetares verk. Men samtidigt: har Sverige verkligen sopat rent framför egen dörr här? Landet som klipper i gamla barnfilmer, som censurerar barnböcker och som har ett ett public service som systematiskt vinklar nyheter i en viss riktning kan inte se sig som ett föredöme.

Efter nattens segrar i sju delstater är Donald Trump på god väg att säkra nomineringen som det republikanska partiets presidentkandidat. Det uppges råda panikstämning inom Republikanerna. Etablissemanget fasar för en situation där Trump väljs till världens mäktigaste ämbete. I stället för att fasa måste vi försöka förstå varför så många amerikanska väljare ger sitt stöd till en populist och vettvilling. Jag tror att det är ganska enkelt: vanligt folk är urless på de politiker som är stöpta i samma form, som säger samma saker, alltid lovar förändring men aldrig genomför den.

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson, en av ytterst få i Centerpartiet med en nykter syn på migrationsfrågan, bad Riksdagens utredningstjänst, RUT, titta på den verkliga förvärvsfrekvensen för personer som kommit till Sverige som asylsökande. RUT exkluderade därför alla subventionerade heltidsanställningar i beräkningarna. […] Genom att dyka ned i SCB:s statistik är det möjligt att få uppgifter som visar att mediantiden för en flykting att komma i arbete är runt åtta år. Denna uppgift har nu börjat sätta sig i debatten, även om vissa fortfarande envisas med att kalla det “snittid”.

Att Stefan Löfvens regering går dåligt i opinionen är ingen nyhet. Så har det sett ut sedan han tillträdde som statsminister. I ett flertal mätningar ligger Socialdemokraterna på ett väljarstöd under 25 procent. Regeringen som helhet samlar bara runt 30 procent. Det vittnas om krisstämning i regeringskansliet. För att möta de dalande opinionssiffrorna ska regeringen nu börja kampanja. För “den svenska modellen”.

Det har i dag gått 30 år sedan Olof Palme sköts ned på öppen gata i korsningen Sveavägen Tunnelgatan en kall februarikväll 1986. Palmeutredningen är en av världens mest omfattande. Men ingen har slutligt dömts för mordet. Chanserna att få ett svar på vem som mördade Sveriges statsminister är i dag närmast obefintliga. Spåren har varit många och fantasifulla. Inget har lett någon vart.

Jag ser aldrig på Melodifestivalen. Jag har turen att vara gift med en person som inte heller gör det, så det blir aldrig krig om handkontrollen på lördagskvällarna. Däremot har jag i efterhand sett det uppmärksammade propagandanumret där Gina Dirawi sjunger på arabiska och Sarah Dawn Finer på hebreiska och där strofen “Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden” i den svenska nationalsången ändrats till “Ja, jag vill leva, jag vill dö på jorden.” Ty nationer och gränser är ju sådant vi ska tänka bort. Det finns bara en värld, ett folk och en… Hrm.

Stefan Löfven är förvånansvärt öppenhjärtig när han på ett besök i Volvos Torslandafabrik får frågor om migrantkrisen. Han säger att det finns en “stor risk för kaos” om EU:s medlemmar inte lyckas komma överens om en gemensam fördelningsmekanism. Då, hävdar statsministern, kommer “alla länder att skydda sitt”. Det är förstås redan det vi ser ske, och det var just detta, att skydda det egna landet, som fick regeringen att införa gränskontroller och sedan id-kontroller. EU är alltså redan i en situation där de enskilda medlemsländerna ser om sitt eget hus.

Orden “EU” och “kris” tycks ständigt förbundna med varandra. Hur många gånger har vi inte sett hur EU:s regeringschefer träffats i “krismöten”? EU befinner sig, som Göran Persson en gång konstaterade, i ett ständigt slags kristillstånd. Men den här gången tror jag att det är allvar. Migrationen till Europa har satt fingret på en väldigt öm punkt för EU-anhängarna: solidariteten mellan medlemsländerna. Det är detta kit, övertygelsen om att ett enat Europa tjänar alla medlemsländer väl, som är tänkt att hålla ihop en spretig union bestående av 28 väldigt olika länder med skilda intressen.

Socialtjänsten är normalt bara i mediernas blickfång när en skandal har inträffat (eller en journalist anser att det har inträffat). Detta har förändrats bara under det senaste året till följd av det rekordstora asylmottagandet. För första gången på väldigt länge diskuteras resursbristen i socialtjänsten av landets politiska ledning, inte bara av anställda inom berörd verksamhet. Socialtjänstens kris ute i landets kommuner har egentligen pågått länge. Den har bara blivit mer akut nu. Saker har börjat ställas på sin spets. Vanliga ärenden nedprioriteras för att klara det mest akuta.

Gårdagens besked från utredaren Eva Wendel Rosberg, att altruistiskt surrogatmödraskap inte bör tillåtas i Sverige, fick både feminister och konservativa att jubla. En ohelig allians bestående av Vänsterpartiet och Kristdemokraterna välkomnade utredarens rekommendation. Sveriges Kvinnolobby likaså. Eva Wendel Rosberg har ett tydligt maktperspektiv i sin utredning (se presskonferensen här). I så måtto påminner den om den utredning som låg till grund för sexköpsförbudet. Det anses finnas en risk för att kvinnans kropp blir “en handelsvara”.

Förr i tiden, i betydelsen för ungefär femton år sedan, visste vi vad de politiska partierna stod för. Sedan kom Fredrik Reinfeldt och förvirrade socialdemokratin så till den milda grad att de förlorade två val i rad. Det tog tid för sossarna att begripa att Nya Moderaterna faktiskt hade blivit sossar på riktigt. Reinfeldts triangulering hade fungerat. I dag är det om möjligt ännu mer förvirrat. Nu behöver partierna inte ens byta partiledare eller förlora val för att allt ska vändas upp och ned. Regeringspartierna vänder om i 180 grader så frekvent att väljarna börjar bli yra i bollen.

Samhällskontraktet. Vad har vi som boende i Sverige egentligen rätt att förvänta oss av den allmänna service vi betalar för? Jag ser det vi kallar samhällskontraktet för ett slags oskriven överenskommelse mellan de boende i ett land och den offentliga makten. Som medborgare hyser du vissa rättigheter som icke-medborgare saknar (exakt vad som ska skilja medborgares rättigheter från icke-medborgares kan diskuteras), men även en icke-medborgare har rätt att få sin egendom fredad från intrång eller att slippa bli utsatt för hot och våld.

Förhandlingen är över. David Cameron har nu satt allt på ett kort: att britterna ska se de nya villkor Storbritannien erbjudits av EU som så pass avgörande att de övertygas om att Storbritannien måste stanna som medlem. Folkomröstningen hålls den 23 juni. Både Labour och Tories kommer driva en ja-kampanj. Men delar av Camerons egen regering vill gå ur och den brittiska pressen är inte alls imponerad av resultatet av Camerons förhandling. Janet Daley skriver i The Telegraph att EU inte går att reformera och att den förhandling som drog ut så på tiden mest liknade ett skådespel. En charad.

Den amerikanska underrättelsemyndigheten NSA:s slogan är som bekant “collect it all”. Nu vill FBI få möjlighet att göra detsamma. USA:s regering har krävt att Apple ska hjälpa FBI att kringgå den kryptering som finns i Iphone, detta för att få tillgång till data i en telefon som användes av den gärningsman som låg bakom en dödsskjutning i december. Apple har vägrat, och nu kan saken prövas i domstol. Frågan handlar inte bara om den federala polisens önskan att få tillgång till en gärningsmans data. Det handlar om alla Iphones i hela världen. Apples VD Tim Cook konstaterar att det “kan få konsekvenser långt bortom den nuvarande rättsfallet”…

David Cameron går just nu första förhandlingsronden om nya villkor för Storbritannien i EU. Landets EU-medlemskap står på spel. Nästa år ska britterna rösta, och just nu är det mer eller mindre dött lopp i opinionsundersökningarna. Därför behöver Cameron få med sig resultat hem. Hans politiska framtid hänger på det: han kan antingen blir den som räddade kvar Storbritannien i EU eller den som misslyckades med det. Från svenskt håll hörs nu många oroade röster om vad ett brittiskt utträde skulle innebära. Jag hoppas tvärtom att Storbritannien röstar för att lämna.

Den senaste tiden har Rörelsen kritiserats för en rad lägenhetsaffärer. Mest uppmärksamhet fick Kommunals beslut att ge utrikesminister Margot Wallström en lägenhet i centrala Stockholm. Senast i raden av socialdemokrater som fått hyra en lägenhet i attraktivt läge är försvarsminister Peter Hultqvist.Hultqvist får hyra av Militärhögskolans bostadsstiftelse. Dessa ska normalt förse försvarsmaktens anställda med bostäder. Även jag begriper förstås att ministrar måste bo någonstans. Det är fullt rimligt att de erbjuds övernattningslägenheter. Men inte av särintressen. Det var därför det var fel att Wallström fick hyra av Kommunal men inte lika upprörande att Hultqvist får hyra av en stiftelse.

Världen har krympt. Vi reser som aldrig förr och möter även människor på andra sidan jordklotet genom några klick framför datorn. Detta innebär att allt fler träffar kärleken i andra länder. När två personer från olika länder, kanske rent av olika kontinenter, beslutar sig för att de vill leva ihop dyker en fråga omedelbart upp: var ska vi bo? I ditt land eller mitt? Det var denna resa jag påbörjade 2009. Den ledde till Kina och tillbaka. 2011 ansökte jag och min nuvarande fru om tillfälligt uppehållstillstånd för henne. Vi hade hört mycket om vad som kunde vänta. Lång väntan, intervjuer med konstiga frågor om färgen på tandborsten. Inget av detta hände. Inom tre månader hade hon beviljats TUT och på hösten kom hon hit.

Höstens kris i det svenska mottagandet av asylsökande satte fingret på något självklart som nyvänstern, grönhögern och i princip hela det mediala etablissemanget under lång tid valt att ignorera: även Sverige har gränser. Kapaciteten är inte oändlig. Men det reste även frågor om Sveriges krisberedskap. Kommunsverige är generellt sett väl rustat för lokala kriser. Raskt ordnas evakueringsbostäder, det går snabbt att få fram många händer när det krävs. Värre är det ställt med den nationella krisberedskapen. Medan politikerna ute i kommunerna tvingas ha markkontakt kan regeringen tillåta sig att vara betydligt mer uppe i det blå.

Om någon för tio femton år sedan frågade mig vad rasism var skulle jag ha svarat att det definitionsmässigt var en övertygelse om existensen av mänskliga raser och att deras genetiska olikheter också betingade olika värde. Det hade varit den korta och enkla definitionen. I dag är det inte lätt att veta vad som är rasism och inte. Ribban har sänkts till marknivå. Under åren har rasism kommit att vara allt från chokladgodis till religionskritik.

Det brukade vara vänstern som skrek om jordens undergång, om att allt håller på att gå åt skogen. Men sedan nyvänstern insåg att kampen mot SD var överordnad allt, låter det annorlunda. Väldigt annorlunda.Nu går det knappast en dag utan att vi i Aftonbladet, DN, Metro eller någon av public service-medierna kan läsa krönikor eller nyheter med ett tydligt budskap: din oro är obefogad. Allt blir i själva verket bättre. Brottsligheten sjunker. Tryggheten ökar. Att påstå annat är att gå extremhögerns ärenden. Ändå är många människor oroliga.

Mordet på den 22-åriga anställda på ett HVB-hem i Mölndal, Alexandra Mezher, fick stor publicitet både i och utanför Sverige. Pojken som mördade henne visade sig vara en man. Migrationsverkets nya bedömning är att han är “minst 18 år gammal”, vilket betyder mycket för straffpåföljden. Nu har det hänt igen. Mord på ett asylboende, denna gång i Ljusne utanför Söderhamn. Det inträffade beskrivs som ett internt bråk på boendet. Migrationsverkets enhetschef i Söderhamn Lars Ulander tycker att det inträffade är tragiskt men tillägger “att man slåss kan jag ju förstå”.

Jag kände nästan, men bara nästan, lite medlidande med statsminister Stefan Löfven när han lät sig bli bortgjord i gårdagens Aktuellt-sändning. Aktuelltredaktionen hade förberett en fin set up. Först fick Stefan Löfven svara på vad regeringen avser att göra om de nu föreslagna åtgärderna om bland annat tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav vid anhöriginvandring, som är ute på remiss, inte räcker för att hålla nere antalet asylsökande på en önskvärd nivå. Löfven ville inte ge något svar trots programledarens idoga försök, och han vägrade att antyda vad hanterbara nivåer kan vara.

Socialdemokraterna och regeringen går dåligt i opinionen. Så har det varit sedan Stefan Löfven tillträdde som statsminister. Nu är inte frågan när S ska nå 30 procent igen utan snarare när partiet landar under 20. Löfven har en krisplan, berättar Expressen. Denna består enligt uppgifter till tidningen i digitala insamlingskampanjer, “kreativa utredare” och nya stora politiska reformer. Det hela “andas bristande självförtroende”, anser statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors. Ja, det är ett snällt sätt att uttrycka saken på.

Om vi har ont om dugliga och trovärdiga politiker i Sverige, är det inte en mycket roligare situation på andra sidan Atlanten. Den kanske ende vettiga kandidaten, Rand Paul, har hoppat av. Det amerikanska presidentvalsracet påminner mig om Jönssonligan. Hillary (Doris) struttar omkring och tror att hon ska bli poppis bara för att hon är kvinna. Trump (Dynamit-Harry) kommer långt bara på att vara högljudd och politiskt inkorrekt och Ted Cruz (Vanheden) är en smooth talker som doftar riktig bilhandlare. Någon person med en plan verkar det däremot inte finnas.

Regering och riksdag ska företräda folket. Statsministern är i hög grad det svenska folkets röst ute i världen. Det är därför allvarligt när denne och hela regeringen driver en politik och agerar utifrån helt andra intressen än det svenska folkets. Invandringsfrågan är den överlägset hetaste just nu om man frågar svenska folket. Hela 4 av 10 sätter denna fråga främst. Före skola, arbetsmarknad, vård och äldreomsorg. Det beror förstås på att den påverkar hela samhället i grunden nu.

The Guardian publicerade förra veckan en intressant och närmast skräckinjagande artikel om Rysslands planer för sina bombningar i Syrien och dess intresse i migrantströmmarna till Europa. Ju mer jag tänker på det perspektiv som läggs fram, desto mer logiskt förefaller det. Men också skrämmande. Vladimir Putin har förstås varken startat kriget i Syrien eller orsakat migrationen från Mellanöstern till EU genom unionens fallna yttre gräns. Men genom sitt ingripande i Syrienkriget på regimens sida, samtidigt som han utåt sett förespråkar en förhandlingslösning, har Putin dragit maximal nytta av situationen.