Regeringen har tagit till sig av den kritik som en rad remissinstanser lämnat på förslaget till ny asyl- och migrationspolitik. Den vill därför införa lättnader i den nya asyllagstiftning som den kommit överens med allianspartierna om. I går presenterades ett något reviderat förslag med en del kosmetiska förändringar. Grunden ligger visserligen fast: temporära uppehållstillstånd som huvudregel och skärpt anhöriginvandring gäller.

Panik! Folket rasar! SVT-programmet Fråga doktorn har visat nakna bröst i TV! Det kan ju förefalla ganska naturligt att en kroppsdel, även ett kvinnobröst, dyker upp i ett program som handlar om sjukdomar. Men inte i det nya Sverige. Där är nakna kvinnor bara acceptabla under vissa politiskt förutbestämda sammanhang. Allt annat är sexism. Det är inte alltid lätt att veta var gränsen går. Pussy Riot som visar brösten i en ryskortodox kyrka är bra. Nakna kvinnobröst i en film är däremot objektifierande.

Det blossar med jämna mellanrum upp heta diskussioner om varför svenska myndigheter utvisar personer som invandrat och försörjer sig själva – samtidigt som andra som aldrig lyfter ett finger för att bli självförsörjande kan bo kvar och inkassera bidrag livet ut. Detta förefaller ju orimligt. Ofta är bilden inte så svartvit. Det framkommer sällan tydligt i mediernas rapportering att den som utvisas efter åtta eller tio år inte sällan kom till Sverige som asylsökande, fick avslag och sedan dess har hållit sig gömd.

För ett drygt år sedan skrev jag en bloggpost i vilken jag väldigt förenklat jämförde att driva en stat med att förvalta en fastighet. Båda måste skötas och underhållas, inkomsterna måste långsiktigt vara större än utgifterna och viss grundläggande service förväntas finnas på plats varje dag, året om. I gengäld åtar sig invånarna/hyresgästerna att följa vissa bestämda regler och inte ligga andra till last.

I dag presenterade regeringen sin vårbudget. Mest slående var inte att Vänsterpartiet lyckats få in det Jonas Sjöstedt stolt kallade “tio vänstermiljarder” till kommunerna eller att staten lånar till detta utan att regeringen fortfarande verkar tro att det är valrörelse.

DN har under lång tid varit en politiskt korrekt tidning. Lite tråkig. Men någonstans i denna tråkighet och fega nyhetsvärdering har det gått att finna ett slags professionalism. De senaste åren under Peter Wolodarskis ledning har tidningen emellertid drivit allt längre bort från en saklig rapportering. Journalistiken har ersatts av kampanjer. I höstas fick jag nog och sade upp prenumerationen. Då hade DN, i stället för att hålla huvudet kallt och göra en mångsidig rapportering av den högaktuella migrationskrisen, beslutat att dra igång kändiskampanjen #jagdelar för en generös asylpolitik.

Björn af Kleens uppmärksammade intervju med bland andra paret Adelsohn har inte bara fått många nyhetskonsumenter att nicka instämmande om läget i det svenska medielandskapet. Det har också pressat fram tokiga motanalyser. DN:s Amanda Björkman återger vad Ulf Adelsohn sade (“Ingen av oss blundar för att den stora invandringen också kan leda till problem. Men det får man inte säga.”) och tror sig göra en homerun när hon sedan fastslår: “Men det är inte sant; det får man säga. Och det gjorde ju också Adelsohn – i landets största morgontidning.”

Varje dag vräks ett barn i Sverige, kunde SVT och TV4 berätta häromdagen. Braskande rubriker om barn som vräks är knappast något nytt. Men det som ofta missas är orsakerna bakom de avhysningar som sker. Självfallet är en vräkt person eller barnfamilj en tragedi för den som drabbas. På dagens bostadsmarknad är det också i hög grad en livstidsdom. Den som blivit avhyst kan inte räkna med att någonsin få ett förstahandskontrakt igen.

En känsla av förvirring infinner sig när det inte är en borgerlig alliansregering utan en rödgrön regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet som skärper asylpolitiken, förbjuder terrorresor och ser över två tredjedelsprincipen vid frigivning.

De fyra borgerliga partierna ska gå till val gemensamt igen, skriver de fyra partisekreterarna på DN Debatt. Det betyder en gemensam kampanj och ett gemensamt valmanifest. Frågan är hur det ska gå till rent praktiskt. De fyra borgerliga partierna leds nu uteslutande av personer som inte var med när Alliansen bildades. Två av dem är helt nya. Känslan för det där nära allianssamarbetet finns inte riktigt där som tidigare.

TV4 rapporterar om “oförutsedda kostnader för ensamkommande barn” i pensionssystemet. I Sverige har det barn som förlorat en eller bägge föräldrarna rätt till efterlevandestöd fram till det fyller 20. Detta omfattar även ensamkommande flyktingbarn. Nu skjuter kostnaderna i höjden, ty Högsta förvaltningsdomstolen har kraftigt sänkt beviskraven. Allt som krävs, slår domstolen fast, är ett intygande “på heder och samvete”. Detta betyder att 90 procent av ansökningarna nu beviljas, en ökning från 20 procent tidigare.

I ett antal år nu har EU-migranters tiggeri i Sverige vuxit i omfattning. Det uppskattas att antalet tiggare från främst Rumänien och Bulgarien, de flesta romer, uppgår till runt femtusen personer. Frågan har diskuterats flitigt, men lösningarna har varit få. För allt åt alla-förespråkarna (i första hand Miljöpartiet, Centerpartiet, Rädda Barnen och en rad frivilligorganisationer) är valet enkelt: EU-migranter ska få tillgång till både boende, vård och skolgång. Svenska skattebetalare ska stå för notan. Verkligheten är däremot inte fullt så enkel som dessa partier och organisationer skulle önska.

Fredrik Reinfeldt ville bli hågkommen som den store statsmannen som bröt sönder den socialdemokratiska makthegemonin och gjorde Sverige lite frihetligare. Hans arv kommer bli ett helt annat. Under Reinfeldts tid gjordes nämligen det naiva Sverige till affärsidé. Vi ser detta på en rad områden. Världens mest generösa asyl- och migrationspolitik har lett till en rekordstor asylinvandring – och därigenom en framväxande asylindustri. Jo, i fjol bildades faktiskt en branschorganisation för asylboenden.

Socialdemokraterna befinner sig i kris. Så har rubrikerna sett ut under lång tid. Särskilt sedan partiet tog tillbaka regeringsmakten 2014 då S krälat ned mot 23 procent i mätningarna. Nu tycks raset ha bromsats. Sverigedemokraternas uppgång i opinionen är definitivt bruten. Nu återvänder många väljare till de partier de en gång kom ifrån, S och M. Gapet ned till SD är nu över 10 procentenheter, och S får faktiskt 28,9 procent i DN/Ipsos marsmätning. Det är en rejäl ökning och inte så långt från valresultatet.

Svenska folkets rädsla för inhemska terrordåd har ökat, visar en opinionsundersökning som SVT presenterade i gårdagens nyhetssändningar. Det är begripligt att många känner oro direkt efter att bomber har exploderat på en flygplats och tunnelbanestation i ett EU-land som vi närmast betraktar som ett grannland. Det brukar vara lika efter uppmärksammade flygolyckor. Visst är det inte helt bekvämt att sätta sig i ett flygplan dagen efter. Kan då ett liknande terrordåd inträffa även i Sverige? Nej, invände någon.

London. Madrid. Paris. Bryssel. Antalet europeiska storstäder som drabbats av den islamistiska terrorn växer. Det som skedde på Bryssels flygplats Zaventem och i tunnelbanan i morse skakar inte bara Belgien utan hela EU. Attackerna genomfördes i EU:s nav. Det attackerna i samtliga ovanstående städer har visat är inte bara terrorns vidriga tryne, där slakt av helt oskyldiga civila är både medel och mål, utan också att vi aldrig kan skydda oss mot denna sorts blinda terror.

Fredrik Reinfeldt har slagit till igen. Han gjorde det i ett tal på en gala anordnad av Postkodlotteriet. Ibland tar orden slut för att beskriva den man som var Sveriges statsminister i åtta långa år. En person som betraktades som ett strategiskt geni (även om det också sades att Per Schlingmann var “hjärnan”). En man som hade skyhöga förtroendesiffror hos svenska folket. Reinfeldt klev upp på scenen och höll ett tal som tangerade de uttalanden om “oändliga skogar och fält” han gjorde i danska Politiken. Han raljerade över alla varningar för “kollaps” och frågade retoriskt hur det var att “fira jul i kollaps”. “Brann granen? Tog maten slut? Ramlade huset ihop?”

Folkets förtroende för medierna är lågt, berättar Medievärlden. 6 av 10 svenskar misstror mediernas saklighet, enligt en Novusundersökning som publicerades i februari. Novus vd Torbjörn Sjöström skriver: 60 % uppger att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild av samhället de föredrar. Att 60 % av svenskarna tror att man vinklar nyheter för att skapa den bild av samhället man föredrar är otroligt allvarligt.

DN:s Björn af Kleen och Anette Nantell har vandrat runt på Östermalms gator på jakt efter åsikter om Sverigedemokraterna. Det finns en “vrede”, konstaterar DN-journalisterna i sitt långa reportage. Slutsatsen är att SD växer, att överklassen håller på att gå från M till SD. Bilden passar utmärkt in i vänsteranalysen av fascismen som överklassens slutliga vapen mot arbetsklassen. Den slutsatsen är förstås felaktig, men den dras föga förvånande just nu i sociala medier och på annat håll.

Sverige står inför en rad utmaningar under det kommande decenniet. Kostnaderna för sjukskrivningarna skenar, skolresultaten fortsätter att falla och bostadskrisen är mer akut än någonsin tidigare i modern tid. Det förstnämnda hotar statsfinanserna, det andra riskerar Sveriges konkurrenskraft och det sistnämnda får både tillväxthämmande konsekvenser och kan leda till en bostadsbubbla som till slut tvingar folk att gå från hus och hem. Därtill lägger vi integrationsproblematiken. Detta är en extrem utmaning.

Det är väldigt sällan en politiker får möjlighet att prata till punkt, att utveckla sitt resonemang, att fördjupa sig. Politiken är i dag riggat för korta framträdanden, 30-sekundersinslag i TV och på nätet. Längre än så orkar inte folk engagera sig, verkar medierna resonera.Detta gör politiken och hela samhällsdebatten ytligare än vad de skulle behöva vara. Jag saknar längre, lugnare och sakligare debatter som går mer på djupet. Ett försök till detta gjordes i Malou efter tio i TV4. Ja, Malou von Siwers är både hopplös och partisk.

“Sverige har varit naiva”, sa statsministern på en presskonferens efter att Säpo höjt terrorhotsnivån mot landet i fjol. Stefan Löfven har tillagt att “det har varit svårt att förstå att det bland oss alla i ett fritt demokratiskt samhälle också finns medborgare som sympatiserar med ISIL”. En simpel medborgare undrar kanske hur detta kan komma sig. Efter terrorattacker i London, Madrid och Paris (och efter Taimour Abdulwahab) är frågan varför just Sverige skulle vara förskonat från islamister och jihadister, från IS-sympatisörer och från personer som är beredda att döda oskyldiga i religionens namn.

På Frihetsfrontens talarkväll i mars välkomnar vi en av Sveriges mest stridbara debattörer i frågor om migration och integration, Tino Sanandaji, Phd i Public Policy från University of Chicago.

Tid: Tisdagen den 22 mars kl. 19.00

Plats: Twang, Katarina Bangata 25, Stockholm

På Twang finns lättare förtäring och god öl på både fat och flaska, så kom gärna lite tidigare. Alla är välkomna!

Regeringen hoppas att den har det värsta bakom sig. Att migrantkrisen har nått sin kulmen och att Socialdemokraterna och Miljöpartiet hädanefter kan ägna sig åt det de är riktigt bra på: tramsfrågor, bidragshöjningar och löften om mer till alla. Om det visar sig att den värsta krisen är över vad asyltrycket beträffar är det inte främst Stefan Löfvens förtjänst utan en följd av att länder i södra och mellersta Europa har stängt sina gränser och därigenom förhindra passage vidare norrut.

Om man skulle sortera ut statsminister Stefan Löfvens och regeringens utspel i migrationsfrågan under det senaste året skulle resultatet bli ungefär som ovan. Bisarrt, visst. Men då har vi ändå inte räknat in Miljöpartiet, som nu gör världspremiär i det oppositionella regerandets konst. Intressanta tider, galna tider.

Det fanns en sak som stack ut i det i övrigt plattityd- och floskelspäckade tal som Stefan Löfven höll inför partivänner på Socialdemokraternas kommunkongress i Örebro. Det handlade om folkets nyhetskonsumtion. Han sade så här: “Den (sic) förändrade medielandskapet det innebär bland annat nu att fler väljer information som bara bekräftar deras egen världsbild, aldrig utmanar eller ifrågasätter den.”

Sverige blir tryggare, brukar det heta. I det nya debattprogrammet Aschberg Direkt, ett program i den klassiska kategorin “den som skriker högst vinner”, påpekades att Sverige i dag minsann är tryggare än för 600 år sedan. Det är sällan vi har 600-årsperspektiv i samhällsdebatten, jämförelser brukar med fördel göras med mer relevanta epoker och inte med Gustav Vasas rike. Möjligen är det bara framtidsministern som kan svara på exakt vad som hände då. Trots den påstådda tryggheten i det socialdemokratiska riket känner många i dag otrygghet.

Nu i helgen samlas femhundra socialdemokratiska kommunpolitiker i Örebro. Stefan Löfven höll under lördagen ett anförande för att sparka igång kommunkongressen. Löfven lät tidvis anmärkningsvärt mycket som en oppositionspolitiker. Han beskrev hur landet glider isär. Han beskrev faran i det. Och han skyllde sedan allt på de borgerliga. Ty segregationen har enligt Löfven vuxit fram under det senaste decenniet. Det är en mycket ohederlig beskrivning av något som pågått under snarare 25 år än tio och som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar varit ansvariga i.

I oktober hölls en hallelujaföreställning under titeln “Sverige tillsammans”. Där uppmanades deltagarna att “lyssna för att förstå”, “delta med närvaro” och inte minst “bidra med värme.” Budskapet var tydligt: det är lite jobbigt när det kommer en kvarts miljon asylsökande på två år, men vi klarar det om vi tänker positivt tillsammans. Bara veckor senare införde regeringen gränskontroller. Snart är det dags igen.

Polisen är i fritt fall. Det är kontentan av Aftonbladets granskning och de senaste månadernas rop på hjälp från många enskilda poliser. Tusentals poliser har skrivit brev och öppet vädrat sitt missnöje. Polisförbundet har mätt missnöjet, och resultatet är skrämmande tydligt. Åtta av tio poliser överväger att säga upp sig. Noll procent av poliserna tycker att omorganisationen har gjort situationen bättre.