Sverige har utsatts för två terrordåd i närtid. Det ena utfördes mitt i julruschen och slutade med att gärningsmannen endast dödade sig själv. Det andra dödade fyra människor och skadade ett femtontal men hade kunnat sluta betydligt värre om gärningsmannens förmodade sprängladdning hade fungerat och en gråsugga inte hindrat lastbilens framfart.

Det var en tidsfråga. Alla har förstått att det en dag skulle ske. Få har kunna ta in det. Och nu har det hänt. I Stockholm.

Vi vet väldigt lite om motivet till dagens attentat i Stockholms innerstad. Om gärningsmannen var ensam eller ej, om det var en islamist med religiösa motiv eller en psykiskt sjuk galning. Eller både och.

Vad vi däremot vet mer om är effekterna. Flera oskyldiga människor har dödats. Ännu fler har skadats. Och en hel stad har stängts ned.

Kalla Faktas reportage häromkvällen belyste hur yrvaket det svenska samhället i allmänhet och politiker och journalister i synnerhet beter sig i frågor om hedersförtryck och religiös fundamentalism. Problemen har varit kända länge men det krävs ett TV-reportage för att ruska liv i diskussionen.

I flera decennier har Sverige fört en politik som har skapat ett ekonomiskt och socialt utanförskap med i dag kända effekter. Hög arbetslöshet, fallande skolresultat och kriminalitet som letar sig ned i de tidiga tonåren har kommit att prägla ett växande antal områden i Sverige.

Under alla dessa år har problemen ackumulerats. Gemensamt för dessa områden är att befolkningen domineras av personer med utländsk bakgrund. Trots att problemen varit uppenbara under lång tid har politikerna fortsatt att fylla på dessa så kallade utanförskapsområden med mer av samma problematik. Detta utifrån den naiva föreställningen att den som kommer till Sverige nog lämnar gamla patriarkala idéer vid gränsen, att Sverige behöver dessa människors kompetens och så vidare.

De sociala medierna har förändrat det mediala landskapet radikalt på väldigt kort tid. Dess genomslagskraft har inneburit att journalister, politiker och nyhetskonsumenter börjat förhålla sig till varandra på ett nytt sätt.

Den positiva delen av denna utveckling är att journalistiken har demokratiserats. Alla kan nu i princip vara sin egen nyhetsförmedlare, och det fina med sociala medier är att de inte är diskriminerande i sin struktur. Alla kan nå ut till alla.

Just detta har börjat skava betänkligt hos många journalister och utgivare som ser att publiken har blivit lättrörlig och inte längre placerar public service, DN och kvällstidningarna på en journalistisk trovärdighetspiedestal.

Onsdagen den 29 mars kl 13.30 inleddes Storbritanniens utträdesprocess genom att den så kallade artikel 50 aktiverades. Först nu är det klart att britterna faktiskt kommer lämna EU.

Läsare av denna blogg vet hur jag känner inför detta: glädje. Det är fortfarande lite svårt att ta in att ett så stort medlemsland som Storbritannien har tagit det historiska beslutet att lämna EU. De omedelbara reaktionerna från EU:s ledarskap var bitterhet och illa dold ilska. I dag, nio månader senare, är tonerna mildare. Men bitterheten hos EU-vännerna lever kvar.

Regeringen har fått en relativt ny ministerpost. Ibrahim Baylan kompletterade i höstas sin energiministerportfölj med jobbet som samordningsminister med uppgift att knyta samman de olika departementens arbete. Ingen liten uppgift, kan tyckas, men så är Baylan också en erfaren herre.

Baylan skriver en debattartikel (via Unvisit) i vilken han idkar självkritik i integrationsfrågan. Han uppger att han gått igenom utvärderingar av de senaste 20 årens insatser mot segregation och utanförskap för att se vad som inte har fungerat och peka ut en ny väg framåt.

Helgens allra gladaste nyhet var varken en seger i bandyfinalen eller Sveriges vinst mot Belarus i VM-kvalet. Nej, det var Arbetsförmedlingens stolta proklamation att 244 000 fler personer är i arbete i dag jämfört med för nio år sedan. Och allihop är utrikesfödda. Detta enligt en sammanställning gjord av SVT baserad på statistik som ryms i SCB:s arbetskraftsundersökningar, AKU.

I dag firar EU sitt 60-årsjubileum. Unionen, från dåtidens ekonomiska gemenskap EEG till dagens politiska union EU, närmar sig därmed pensionsåldern och borde göra oss alla en tjänst genom att söka förtida pension. EU har nått vägs ände som politiskt och ekonomiskt projekt.

Efter att rikspolischefen Dan Eliasson i november sagt att trenden med fallande utredningsresultat ”ska fan vända” och upprepat detta ”det ska vända”-mantra efter sitt möte med inrikesministern i januari frågade jag mig hur länge Anders Ygeman skulle nöja sig med en ständigt framskjuten karantän för den utlovade vändningen.

Uppenbarligen anser polisen i Stockholmsregionen att det börjar brinna i knutarna, ty nu pekas det med hela handen. Enligt uppgifter till DN sjösätts mängdbrottssatsningen Projekt Alcatraz. Genom att tvinga alla avdelningar att lägga sitt ordinarie arbete åt sidan och sätta sig ned med brottsutredningar ska utredningsresultaten vändas uppåt.

Redan på onsdagskvällen fick SVT uppgifter om vad som var på gång. Dagen efter skulle regeringen presentera en skattesänkning för pensionärerna, fick vi veta. Och så blev det.

Med stolthet i rösten presenterade Stefan Löfven att regeringen sänker skatten för 1,4 miljoner pensionärer. Det sker, hör och häpna, lagom till valåret 2018. Efter att ha gett blanka tusan i landets fattigaste pensionärer i tre år ska Socialdemokraterna och Miljöpartiet bli pensionärernas såta vänner just när det vaknas riksdagsval.

Varför vände sig britterna mot EU? Varför ökar stödet för antietablissemangspartier runt om i Europa? Och hur kommer det sig att förtroendet för politiker och medier minskar? Folkpartisten Jasenko Selimovic försöker bena ut orsak och verkan och landar i ett antal intressanta slutsatser som fler elitpolitiker i Sverige borde ta åt sig av.

Sverige har aldrig varit tryggare, får vi ofta höra. Både debattörer och politiker framhåller gärna detta efter varje ny skjutning och jämför helst med hur det var för flera decennier sedan (eller på Gustav Vasas tid).

Den fantastiska tryggheten till trots vill regeringen satsa för att, ja just det, öka tryggheten i samhället. Under tisdagen presenterade justitieminister Morgan Johansson ett nationellt brottsförebyggande program. Arbetet ska ledas nationellt av Brottsförebyggande rådet och miljoner delas även ut till länsstyrelserna.

Den 23 juni 2016 hände något märkligt. Folket i ett av EU:s största medlemsländer bestämde sig för att säga ajöss och tack för fisken till den politiska unionen. Storbritannien röstade för att lämna EU.

Reaktionen från det politiska och mediala etablissemanget blev stenhård. Inga överord var för absurda. Rasisterna hade vunnit, fick vi veta. Den bisarra eftervalsanalysen toppades av detta lågvattenmärke i CNN.

Ingen fråga är för perifer för att feminister inte ska bli kränkta eller oerhört engagerade. Så ska vi nog förstå att ett skämt från Paolo Roberto i sociala medier ledde till ramaskri och till slut att en 17-åring fick lämna styrelsen för Feministiskt initiativs ungdomsförbund Unga feminister, UF.

Det feministerna gör är att lyfta fram känslor som något substantiellt och viktigt. Det är alltså avgörande hur någon känner. Förhållningsreglerna är många. Till och med Henrik Schyffert har påpekat att det är nästan omöjligt för en vanlig medborgare att bli godkänd av vänstern, och han har för en gångs skull en poäng.

EU-domstolens utslag att arbetsgivare har rätt att avgöra om det är lämpligt eller ej med religiösa och politiska symboler på arbetsplatsen blev kritiserat samma ögonblick som det offentliggjordes. Men kritikerna väljer att föra en klassisk halmgubbeargumentation och målar upp scenarier som inte har med utslaget att göra.

Vänsterpartiets Rossana Dinamarca gjorde i Aktuelltstudion häromkvällen sitt bästa för att beskriva EU-domstolens utslag som en form av godkänd diskriminering mot muslimer. I själva verket handlar det om det motsatta: likabehandling.

Stefan Löfven inrättade efter tillträdet 2014 ett ”säkerhetspolitiskt råd”. Där sitter förutom statsministern själv även inrikesministern, försvarsministern, utrikesministern, vice statsministern och några till (noterbart är att demokratiminister Alice Bah Kuhnke saknas i sällskapet). Rådets syfte är egentligen ganska luddigt, men erkänn att det låter tungt och att namnet allena utstrålar seriositet. I verkligheten är nog det där rådet ungefär lika slagkraftigt som FN:s säkerhetsråd.

Diskussionen om vad som ska hända med alla de tiotusentals ensamkommande ungdomar och unga vuxna som kommit till Sverige de senaste åren fortsätter. Regeringen sänder konsekvent ut dubbla signaler – å ena sidan hävdar både statsministern, inrikesministern och justitieministern att den som får nej på sin ansökan ska återvända, å den andra förbereder regeringen ett lagförslag som i praktiken innebär en amnesti för alla ensamkommande.

Svenskar har rykte om sig att vara strävsamma och pålitliga. Jag tror att det är en bild som stämmer ganska väl fortfarande. Det finns ännu en relativt hög tillit människor emellan och och en tro mellan människor och institutioner som bygger på att alla gör sitt bästa.

47 pågående mordutredningar. 17 skjutningar sedan nyår med sju döda och 14 skadade. 12 pågående gängkonflikter. Fem mord på knappt två dygn.

Styrkan i statistik är att den åskådliggör verkligheten för oss. I detta fall en verklighet som många inte riktigt vill kännas vid men som nu kryper allt närmare. Polisen i huvudstaden begär förstärkning för att hantera situationen.

Det är internationella kvinnodagen, och dagen till ära skrivs artiklar som upprepar gamla käpphästar som ”lönegapet” och diskrimineringen mot kvinnor i Sverige och övriga världen.

Många kvinnor runt om i världen behandlas förfärligt. De diskrimineras i lag, de har inte lika rättigheter som män, de får ta hela ansvaret för barn och hem och många får även utstå fysiskt våld i sin vardag. Allt detta är oacceptabelt och fullständigt förkastligt. Kvinnor är de vackraste varelser som befolkar denna jord och förtjänar både din, min och alla andras respekt (respekt är förstås något som i enskilda fall ges och tas ömsesidigt).

Det blev en smärtsam lördag för partisekreteraren. När Socialdemokraternas Lena Rådström Baastad blev inbjuden till Ekots lördagsintervju väntade hon sig förmodligen ett ganska lugnt och gemytligt samtal. Det är så de där intervjuerna brukar se ut nuförtiden. Men SR:s förmodligen bäste journalist Jörgen Huitfeldt ville annorlunda. Han beslöt sig för att göra det som journalister alltför sällan gör när de intervjuar politiker – läsa på.

Nyanlända tar svenska namn för att lättare få jobb, berättar DN. ”Det är klart att det är rasism när man inte kan få ett jobb på grund av sitt namn och inte för sina färdigheter”, säger Mohammad som numera heter Sebastian. Den som vill kan förstås hitta rasistiska strukturer i allt. Men låt oss i stället titta på några alternativa förklaringar till att den arbetssökande som heter Niklas lättare får jobbet än den som heter Ahmed.

Det är svårt att hitta ett mer flagrant, och samtidigt underhållande, exempel på regeringens oförmåga att hantera det nya medieklimatet än arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johanssons eskapader i BBC häromdagen.

Bakgrunden är det regeringen beskrivit som en ”felaktig Sverigebild” i utlandet, en bild som spridits av bland andra Donald Trump, före detta Ukip-ledaren Nigel Farage och filmaren Ami Horowitz och som fascinerat stora utländska medier eftersom den gått på kollisionskurs med omvärldens uppfattning om Sverige som ett land förskonat från allt ont.

SVT utreder att eventuellt starta en egen faktagranskningstjänst. DN kallar idén ”intressant” – att avslöja lögner är ju public service. Medievärlden skriver att ”[t]anken är att faktakollen ska ge flera olika perspektiv på frågor, fördjupa politiska uttalanden och hjälpa publiken att sätta dem i rätt sammanhang.”

Det går bra för Sverige, hävdar regeringen. Ett exempel på detta som alltid lyfts fram numera är bostadsbyggandet. Det ökade med 34 procent under 2016 jämfört med året före. Nybyggnation av över 63 000 lägenheter påbörjades under fjolåret, vilket är en stark ökning jämfört med under Alliansens tid vid makten (dock ska tilläggas att ökningen inleddes redan 2012).

På många håll i Sverige kan man se detta med blotta ögat – huset tittar upp som svampar ur jorden både här och var. Regeringen framhåller ofta och gärna hur byggtakten nu är den största sedan miljonprogrammets dagar. Det låter bra. Men för vem byggs det, egentligen?

Enkla jobb är på allas läppar. Centerpartiet vill, som det så fint kallas, ”sänka trösklarna” till det första jobbet. Moderaterna angriper å sin sida mest beskattningen på arbete och Socialdemokraterna vill införa några tusen extratjänster och beredskapsjobb för nyanlända utan utbildning eller relevant yrkeserfarenhet. Såväl regeringen som Alliansen propagerar för subventionerade anställningar för nyanlända. Det betyder visserligen att folk jobbar men att de inte är självförsörjande.

Under tisdagskvällen hände något besynnerligt. Inbjuden till SVT:s Veckans brott var den numera världskände polisen Peter Springare. Syftet var att diskutera hans såväl hyllade som kritiserade Facebookinlägg om att invandrare är överrepresenterade i kriminalitet. Vid bordet satt även Leif GW Persson, som en vecka tidigare kritiserat Springare för att generalisera för mycket.

Såväl polisen som regeringen skriker i förfäran över att vissa nätoperatörer har slutat lagra metadata över sina kunders digitala kommunikation. Detta sedan EU-domstolen fastslagit att datalagringsdirektivet bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter. Nu ska saken snabbutredas.

Ingen ska tvivla på vad syftet med utredningen är. Målet är att kringgå EU-domstolens utslag på något sätt, och utredaren råkar vara ordförande för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Detta är en nämnd som bland annat utövar tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användning av hemliga tvångsmedel. Chefen för denna myndighet får nu alltså i praktiken regeringens uppdrag att hitta kryphål i EU-domstolens utslag.

Begreppet “alternativa fakta” har blivit viralt och används nu som skämtterm i sociala medier, runt fikabord och även i politiken. Det är tacksamt att skämta om och speglar onekligen en tid när vi har tillgång till så mycket information att den går att vrida och vända till sin fördel i varje givet ögonblick.