Mitt förhållande till Svenska kyrkan är något komplicerat. Jag är döpt, konfirmerad och vigd i Svenska kyrkan, och planerar att döpa ett barn där framöver, men jag är inte troende. Jag har aldrig haft en djupare religiös övertygelse och skulle inte beskriva mig som kristen.

Jag tänkte avhålla mig från att kommentera #snoppgate. Jag gillar nämligen inte tabloidnyheter av det slag som den forne finansministerns fylleeskapader gett upphov till. Jag tycker att folk ska få bete sig i privata sällskap utan att det ger stora rubriker i riksmedier. Ja, även före detta ministrar.

Hur kan det komma sig att personer som begått en synnerligen grov gruppvåldtäkt inte utvisas? Hur kan en domstol ens komma på tanken att ange ”humanitära skäl” för att våldtäktsmän ska få stanna i Sverige? Svaret finns i det svenska rättssystemet.

När Rättsmedicinalverket, RMV, fick i uppgift att ålderstesta många ensamkommande kom väntad kritik. Testerna var inte rättssäkra, hette det.

För en tid sedan lämnade RMV en första avstämning: 76 procent av de testade bedömdes vara över 18 år. Då var antalet ärenden få (581 stycken), nu har verket hunnit med 2 481. Andelen över 18 ligger kvar på runt 80 procent.

I filmen The Invention of Lying spelar Ricky Gervais en man som är ensam om att kunna ljuga. Detta är han förstås inte sen att utnyttja. Hela omgivningen framstår som fullkomligt infantil eftersom ingen kan tro att någon far med osanning. Allt som sägs måste helt enkelt vara sant.

Vardagstryggheten kan bli en av de stora valfrågorna i nästa års valrörelse. Socialdemokraterna vill stjäla trygghetsfrågorna från Moderaterna och Sverigedemokraterna, och partikongressen i april hade talande nog temat ”Trygghet i en ny tid”.

Det blev inget extraval. Ingen talmansrunda. Det blev i stället en regeringsombildning med två ministrar som lämnar och ett antal som får nya arbetsuppgifter. Stefan Löfven svalde stoltheten och valde det minst omskakande alternativet. Därmed räddar han sin regering, åtminstone för stunden.

Efter tre års snarkslummer på läktaren klev i dag Alliansen fram och agerade som vi förväntar oss att en opposition ska agera när landets regering brister. Lite överraskande, jo det vill jag medge, deklarerade Alliansen under morgonen att de fyra partierna kommer väcka misstroende mot de tre statsråd som fått kritik för den politiska hanteringen av IT-skandalen.

I socialtjänsten, där jag alltjämt arbetar, pratar vi ideligen om stuprör. Det har inte så mycket med en fascination för fallossymboler att göra som att stuprören är en synonym för bristande samverkan och kommunikationsbrister i offentlig förvaltning.

Efter en tids komplett medial frånvaro lämnade Stefan Löfven under söndagen en skriftlig kommentar till Transportstyrelsens läckor. ”Det är ett haveri”, fastslog statsministern.

Få skulle invända mot den beskrivningen, och sakta men säkert tycks även svenska medier har börjat begripa omfattningen av skandalen. Nu framkommer en allt tydligare bild som visar att inte bara inrikesminister Anders Ygeman utan även försvarsminister Peter Hultqvist kände till läckan redan i fjol.

Sverige har drabbats av den största säkerhetsläckan på decennier om inte mer. Oerhört känslig information om belastningsregister, stridspiloters adresser, skyddade identiteter, hela det militära fordonsregistret, uppgifter om svensk infrastruktur och mycket annat har via Transportstyrelsen läckt till obehöriga i öst.

Minns ni den muslimska skolan som systematiskt delade upp pojkar och flickor på skolbussen? Kalla faktas reportage väckte stor uppmärksamhet (i ungefär tre dagar). Stefan Löfven tyckte att det var ”avskyvärt”, Gustav Fridolin drog till med ”helt oacceptabelt”. Någon anmälde saken till Diskrimineringsombudsmannen. Nu har myndigheten tänkt klart.

Var inte så negativ! Svärta inte ned bilden av Sverige. Allt löser sig. Var optimist!

Dagens politiska debatt är i hög grad en kamp mellan optimister och pessimister. Det står en strid mellan personer som ser sig som framstegsvänliga å ena sidan och personer som betraktar sig som realister å den andra. Detta handlar inte bara om att se glaset som halvfullt eller halvtomt utan om åsiktsskiljaktigheter avseende hela samhällsutvecklingen som sådan. Uppfattningarna är diametralt motsatta. Går Sverige framåt eller bakåt?

Malmö är inte bara svenska mästare i fotboll, staden har sannolikt även svenskt rekord i flest skjutningar per dygn. Tre skjutningar på 20 timmar i fredags talar ett brutalt och tydligt språk. Sveriges tredje största stad är fast i en galopperande brottsutveckling.

Fredspristagaren Liu Xiaobo (Liú Xiǎobō, 刘晓波), som dömdes till elva års fängelse för samhällsomstörtande verksamhet 2009, har avlidit i cancer. Därmed har en uppmärksammad demokratikämpe förlorat kampen inte bara mot den kinesiska regimen utan också mot en förbannad sjukdom.

Det felaktiga VMA-larmet under söndagskvällen i Stockholms län orsakade oro och förvirring, men falsklarmet kan ha haft vissa positiva konsekvenser. Vi fick nämligen se svart på vitt hur vinglig och sårbar huvudstadens beredskap vid krigshot eller större katastrofer är. Detta resulterade i sin tur i en välbehövlig diskussion om hur både myndigheternas och allmänhetens beredskap kan stärkas.

En stad står i lågor. Bilvrak kantar gatorna, vissa brinner fortfarande. Röken ligger tät när fordonet rullar fram och någon filmar förödelsen. Nej, det är inte Mosul vi talar om. Det är Hamburg.

Det har talats mycket om klyftor under Almedalsveckan. Såväl Jan Björklund som Annie Lööf ägnade en stor del av sina tal åt att beskriva faran med för stora klyftor i samhället.

De har således helt och hållet tagit klivet in på Socialdemokraternas planhalva. Det är en kamp de aldrig kan vinna, men det är en föraning om vilket parti de kan tänkas samarbeta med efter nästa val.

Liberalernas ledare Jan Björklund försökte locka sympatier genom att bli ganska personlig i sitt Almedalstal under måndagskvällen. Han pratade om sin klassresa, om sina barn och om sin älskade mor som gått bort. Kanske anades rent av en gråtmild grimas där någonstans. Men sakpolitiskt var det tydligt att Björklund har väldigt lite att komma med.

Anmälda sexuella övergrepp på Bråvallafestivalen har fått arrangörerna att ställa in nästa års festival. Beslutet har fått stor uppmärksamhet, och övergreppen fick statsministern att på sitt numera sedvanliga manér ta till kraftuttryck.

Löfven hävdade att det var ”ynkliga män” som begick övergreppen. Vad han vill göra åt straffen förtäljer däremot inte historien (apropå ynkligt dömdes nyligen en man till en månads fängelse för en våldtäkt på en pojke).

Det pågår förhandlingar om EU:s asylpolitik. Under en tid har vissa länder drivit på för att få till stånd ett permanent omfördelningssystem.

Enligt Vänsterpartiets Malin Björk, som ansvarar för förhandlingarna, finns även förslag på att förmå EU:s medlemsländer att ta emot kvotflyktingar från UNHCR. Men detta ska bli frivilligt, vilket lär betyda att de gamla vanliga länderna fortsätter att ta emot medan andra avstår från att skriva avtal.

Moderaterna försökte under Fredrik Reinfeldts ledning ompaketera sig som det nya arbetarpartiet. Genom att sänka skatten för vanliga löntagare och slå vakt om den så kallade svenska modellen vann partiet stora framgångar bland traditionellt socialdemokratiska väljargrupper.

Till hösten lanserar regeringen en ny kampanj mot rasism. Myndighetschefer ska utbildas och säkerheten för religiösa minoriteter höjas i ett slags utvidgning av det uppdrag som gavs till Forum för Levande Historia under Göran Persson, berättar DN.

Kanske som ett led i detta har Stefan Löfven besökt Auschwitz. För tre år sedan besökte jag själv för första gången Auschwitz-komplexet i Polen. Som historieintresserad sedan högstadiet var det en resa jag väntat på att göra i två decennier.

Krisen inom polisen är inte akut, hävdar inrikesministern. Kanske har Anders Ygeman rätt. Vi borde förmodligen betrakta den som permanent. Det finns nämligen inget ljus i sikte.

Klas Nyberg, polischefen i Västsverige, lovar att fler kriminella ska spärras in. Det är ett lätt löfte att ge men avsevärt mycket svårare att efterleva. I takt med att de så kallat särskilt utsatta områdena blir fler och kriminaliteten tyngre samtidigt som många erfarna poliser slutar och myndigheten inte lyckas fylla sin utbildning med nya aspiranter minskar möjligheterna att bekämpa brott.

Den svenskaste av våra högtider är över. Midsommaren verkar ha varit lugn i år. Men alla är inte nöjda. Posören Alexandra Pascalidou, som aldrig försitter ett tillfälle att angripa det svenska majoritetssamhället, har på behörigt avstånd i den grekiska huvudstaden presterat en ny text av denna sort.

Den 23 juni 2016 kommer alltid vara ett speciellt datum. Vi som är EU-skeptiker fick vår hittills största framgång när det brittiska folket röstade för ett utträde för exakt ett år sedan. Jag följde dramatiken via BBC:s webbsändningar i min frus föräldrahem i södra Kina. Morgonen gick över till förmiddag och plötsligt stod det klart: leave-sidan hade vunnit.

Svensk polis befinner sig i kris. Så har det varit under lång tid. Att de väntade resultaten av den stora omorganisationen inte har blivit verklighet har knappast hjälpt.

Rikspolischefen Dan Eliasson sade några månader efter sitt tillträde 2015 att han väntade sig att utredningsresultaten skulle vända upp redan kommande år. När Eliasson intervjuades i Ekots lördagsintervju i mars 2016 lät det nästan likadant: snart vänder det. Från politiskt håll anades då en otålighet. Inrikesminister Anders Ygeman gav rikspolischefen året ut att vända trenden.

Jag minns en studiodebatt mellan dåvarande ansvarig utgivare på Aftonbladet, Jan Helin, och SD-ledaren Jimmie Åkesson. Helin, som nu är programdirektör på SVT, kallade SD för ett ”nyfascistiskt parti”. Ett argument för detta var att partiet vill skapa ”en nationell gemenskap” och att det mångkulturella samhället anses hota denna gemenskap.

Det finns rationella och irrationella rädslor. Att vara rädd för spindlar är inte särskilt rationellt – såvida du inte vistas på en plats där spindlarna är så giftiga att du kan dö om du blir angripen. Ändå känner många av oss lite obehag för spindlar.

Den kanske mest irrationella och samtidigt vanliga rädslan är flygrädslan. Vi vet alla att det rent statistiskt är farligare att köra bil till grannstaden än att flyga till andra sidan jorden.

Under onsdagen hölls den sista partiledardebatten före sommaruppehållet. När politikerna kommer tillbaka i höst går vi in i den sista tolvmånadersperioden innan riksdagsvalet.

Det har varit en händelserik mandatperiod. Regeringen har tvärvänt i flera frågor. Från att ha propagerat för Europas överlägset mest generösa flyktingpolitik 2014 talar nu Stefan Löfven med stolthet i rösten om hur hans regering minsann drog åt tumskruvarna. ”Det var vi som gjorde det”, upprepade Löfven i den senaste partiledardebatten. Även i kriminal- och försvarspolitiken ser vi omsvängningar.