Kort efter att Annie Lööf tackat nej till att släppa fram Stefan Löfven som statsminister började det läcka ut detaljer om vilka sakpolitiska förslag som parterna kommit överens om.

Ständigt utmanas jag i min liberala grundsyn när jag följer flöden på Facebook där tidigare mycket liberala personer nu öppet visar att de har svängt i sin syn på bland annat fri rörlighet. Det är intressant att se. Ibland är det kraftiga svängningar från en sida till en annan, och då blir man lätt nyfiken på vad som ligger bakom.

För den som följer utvecklingen i Sverige känns det inte sällan som att världen är uppochnedvänd. Orimligheter staplas på varandra och bildar något slags kritisk massa av dumhet.

Exemplen är många, och det tär att ens tänka på dem. Låt oss ändå göra det för en liten stund.

Det pågår ett vältrande i undergångsscenarier just nu. Det handlar om att sälja in ett budskap om snart förestående samhällskollaps, massflykt, krig och död på en massiv skala om vi inte gör något helst i går. Jag avser klimatalarmismen som breder ut sig i medierna.

Mycket tyder på att Jan Björklund just nu slåss för sitt politiska liv och att han satsar allt på att ingå i en S-ledd regering.

Liberalerna har ännu inte tagit ställning för eller emot Stefan Löfven. Ett sju timmar långt möte räckte inte för att ena partistyrelsen. I stället blev resultatet av allt att döma en halvmesyr: invänta vad Centerpartiet gör.

EU har hittills misslyckats med att hitta en gemensam migrationspolitik. Skälet är enkelt: unionen är delad i synen på en tvångsfördelning av asylsökande.

Stefan Löfven har ända sedan han tillträdde som Socialdemokraternas partiordförande varit tydlig med att han vill bryta upp blockpolitiken, som han kallar ”fördummande”.

Under fjolåret passerade Sverige tio miljoner invånare. I SCB:s ursprungliga prognos skulle inte detta ske förrän 2027. Konsekvenserna av den snabba befolkningsökningen ser vi överallt.

Stefan Löfven är arg. I Sveriges Radios partiledarutfrågning fick han möjlighet att reagera på måndagskvällens bilbrandsaktioner och statsministern utbrast ”Vad fan håller ni på med?”

Stefan Löfven har hållit sommartal. Kanske det sista som svensk statsminister. Det utdelades i vanlig ordning hårda snytingar mot Moderaterna, men det Löfven och Socialdemokraterna verkligen fruktar är en framgång för Sverigedemokraterna.

Sju av riksdagens partier titulerar sig gärna ”vi demokratiska partier”, uppenbart med udden riktad mot det där åttonde partiet som av oklar anledning inte anses demokratiskt.

I 80-talsfilmen Brewsters miljoner ställer huvudpersonen upp som kandidat i borgmästarvalet bara för att bränna pengar. Han vill egentligen inte bli vald, men han utnyttjar det faktum att de två huvudkandidaterna båda är så impopulära.Denna infantilisering är inte bara en förolämpning mot de folkvalda som ställer upp överallt under alla omständigheter utan också en skymf mot alla väljare som behandlas som mindre vetande.

Det brukar sägas att Pride handlar om att alla ska få vara den de är och respekteras för det, men festivalen har kritiserats för att vara exkluderande. Exemplen på hur har blir alltfler.

Jag brukade gilla Pride som fenomen. En manifestation för allas rätt att vara den man är, ett sätt att uppmärksamma vissa problem som drabbar personer med annan sexuell läggning än den traditionellt heterosexuella och något som ger lite färg till en i övrigt väldigt ordnad och tyst huvudstad.

SD-ägda nättidningen Samtiden publicerade en uppmärksammad film om Socialdemokraternas historia. Nu är den bortplockad från YouTube (men finns att se på andra ställen). Vad hände?

Mitt i semesterhettan släpper Migrationsverket sin uppdaterade prognos för migrationen 2018, den fjärde av fem. Sommarprognosen kan mycket väl vara ett av landets minst lästa dokument, men fler borde sätta sig ned och fundera över de siffror som myndigheten presenterar och konsekvenserna av dem.

Minns ni valrörelsen för fyra år sedan? Minns ni tonläget? Var begränsningslinjerna för vad som fick sägas utan repressalier gick?

En aktivistaktion av en enskild gråtande ung kvinna har fått uppmärksamhet i några av världens största medier. Bakom tårarna, kramarna och hurraropen ligger dock en misslyckad aktion och ett gediget missförstånd om vad civil olydnad egentligen är.

Moderaterna har varit hårda i sin kritik mot regeringen under den gångna mandatperioden. Nästan all kritik har emellertid kommit i retur likt en bumerang. Partiet har ännu inte gjort upp med Reinfeldt-åren.

Den händelse som har dominerat alla nyhetssändningar den senaste tiden är förstås bränderna i framför allt Hälsingland, Jämtland och Dalarna. Bränder som kommer rasa länge än, om vi får tro de experter som just nu arbetar häcken av sig för att få dem under kontroll.

Telia är på väg att köpa Bonnier Broadcasting (där Cmore och TV4 ingår). Därmed kommer landets största kommersiella TV-kanal, tillika den enda som konkurrerar med public service i nyhetsbevakning, hamna i statlig ägo.

Sverige brinner. Fastigheter evakueras, sommarstugor omringas av lågorna och det förs en bitvis ojämn kamp mot ett 70-tal skogsbränder runt om i landet.

Om det brinner i ditt hus, vad gör du? Försöker rädda kassaskåpet med ditt livs besparingar eller tar med dig kassen med pantburkar som ligger på bordet på vägen ut? Om du frågar en miljöpartist blir svaret troligen det sistnämnda.

Gängvåldet tar inte semester. Det har blivit uppenbart för regeringen hittills i sommar.  Under en tvåveckorsperiod sköts sju personer ihjäl. Det fick Stefan Löfven att mitt under Almedalsveckan be justitieministern att kalla till sig polisledningen.

Medborgerlig samling, ett nytt liberalkonservativt parti som ställer upp i höstens val, har utestängts från möjligheten att delta i årets Pride i Stockholm. Skälet som uppges är att partiet ”inte lever upp till Stockholm Prides värdegrund”.

När tidigare språkröret Åsa Romson avslöjades med att ha målat sin båt med förbjuden bottenfärg, skyllde hon på sin man. Det var han som hade handlat den.

Från och med den 1 juli gäller den så kallade gymnasieamnestilagen, en lag som ger uppehållstillstånd till 9 000 asylsökande utan skyddsbehov och som regeringen med hjälp av Vänsterpartiet och Centerpartiet fick igenom riksdagen.

Det var svårt att se på statsministern på Almedalens scen att hans förtroendesiffror faller och att han är på väg att leda Socialdemokraterna till ett katastrofval. Stefan Löfven höll ett av sina bästa tal som partiledare.

Under Centerpartiets dag i Almedalen lanserade Annie Lööf idén ett integrationspolitiskt förslag, ett så kallat integrationsår. Det är värt att titta lite på förslaget då det är talande för hur C tänker i frågor som rör migration och integration.

Om regeringen hade hoppats att vissa samhällsproblem skulle ta paus under valrörelsen för att få väljarna på andra tankar kan den nog sluta med det nu. Någon lugn sommar ser det nämligen inte ut att bli.