Johannes Albertus Munnik (“Albert”) Hertzog föddes 1899 i den då ännu självständiga Oranjefristaten, endast några månader före det andra boerkrigets utbrott.

Enligt en gammal och anrik tradition bör en man inte bära hatt inomhus. Exakt varför denna norm har uppstått är oklart.

I bjärt kontrast till detta står den upplysningstradition som ledde till de stora vetenskapliga framstegen. För upplysningstidens revolutionerande framsteg inom bland annat matematik, fysik och kemi stod framför allt mystiker, gnostiker och djupt religiösa filosofer.

Individualism och kollektivism är både betydligt mer mångfacetterade och mindre dikotomiska begrepp än vad de flesta sannolikt är på det klara med. I dagligt tal får begreppet “individualism” ofta beteckna statsindividualism, som i själva verket är ett utslag av ett synnerligen kollektivistiskt tankesätt.

En påfallande intressant aspekt av förra veckans riksdagsval är det faktum att valkretsen Stockholms kommun uppvisade ett väldigt annorlunda mönster än riket i övrigt.

Att avfärda Kristdemokraterna är till synes lätt. Partiet kryllar av företrädare med blödande hjärtan, som mer än gärna är generösa med andras pengar. Inte heller är partiet i närheten av att vara så konservativt som många av dess företrädare gärna vill utmåla det som. Skrapar man lite på ytan finner man dock att partiet är betydligt mer mångfacetterat än så.

Begreppet klientelism betecknar en maktrelation mellan två ojämlika parter, som utbyter tjänster och gentjänster med varandra. Något förenklat sker detta genom att patronen (härskaren) säkrar sin makt genom en maktbas av klienter (tjänare), som i utbyte mot lojalitet kompenseras med gåvor ur den skattkista patronen förfogar över i sin egenskap av härskare.

Vid en bedömning av ett utspel i form av ett påstående finns ett flertal parametrar att ta hänsyn till. Avsändarens ordval, framförandets finess, vad som är taktiskt, vad som är onödigt polemiskt, et cetera. När det kommer till kritan är dock en bedömningsgrund viktigare än alla andra – nämligen huruvida påståendet som sådant är sant.

Det är inte bara i Miljöpartiet det kryllar av kryllar av islamister. Miljöpartiet må stå för såväl de mest spektakulära som de mest dagsaktuella exemplen på företeelsen, men faktum är att så gott som alla partier vid det här laget har låtit sig infiltreras av islamister i varierande omfattning.

Jag har engagerat mig betydligt mer än vad som varit hälsosamt i årets val. När valrörelsen är över kommer jag behöva genomgå ett längre reningsbad för att bli fri från all den smutsiga partipolitiska logik man ofrånkomligen internaliserar när man kastar sig in i ett sådant spel, men kanske kommer det ändå ha varit värt det.

Rebecca Weidmo Uvells och Galaxia Elias avslöjande att en socialdemokratisk politiker spridit lögner om bland annat Moderaterna och Sverigedemokraterna på arabiska, har fått stor uppmärksamhet under dagen.

Hanif Bali är en professionell partipolitiker, som mellan 2010 och 2014 använde sin plats i riksdagen för att rösta ja till allting den då för varje dag mer och mer samhällsfarlige Fredrik Reinfeldt bad honom att rösta ja till.

Syftet är inte bara att förnedra, förminska, demoralisera och undergräva. Syftet är också att förse dina överemotionella Facebookvänner och hjärntvättade kollegor runt fikabordet med till synes tung vetenskaplig ammunition, för att hjälpa dem vinna de diskussioner de med sina såväl usla argument som obefintliga sakkunskaper är dömda att förlora.

I stort sett varje gång invandrares överrepresentation i brottslighet blir föremål för nyhetsrapportering, påpekas att de allra flesta invandrare inte begår brott.

Hanif Bali är ännu en gång föremål för ett drev. Det började då Jan Björklund på klassiskt folkpartistiskt manér valde att hugga en alliansbroder i ryggen.

Socialliberaler har många förtjänster. De läser böcker, de går på teater, de fungerar ofta utmärkt som samhällskunskapslärare på landets gymnasier och de gör sig väl i små skyddade verkstäder. Socialliberalens totala brist på markkontakt, självinsikt och inblick i vad som driver människor i gemen, gör dock att de bör hållas så långt från alla former av maktpositioner som möjligt.

Tidigare i veckan tilldömdes en kvinna, som efter att hon hade vägrat ta en potentiell arbetsgivare i hand inte fick jobbet hon sökte, till 40 000 kronor i skadestånd av Arbetsdomstolen. Många har med full rätt reagerat starkt på detta, men frågan om varför domen är fel förtjänar ett lite djupare resonemang.

“Vad fan håller ni på med?” Med dessa ord kommenterade Stefan Löfven nyligen den senaste vågen av bilbränder.

Begreppet “nyliberalism” är dåligt definierat. En del använder det som en synonym för libertarianism, andra använder det som ett skällsord för allt till höger om Maj Britt Theorin. Den mest relevanta innebörden torde dock vara en ekonomisk politik i Milton Friedmans anda, och det är i den betydelsen begreppet kommer att användas nedan.

Samtidens många tafatta försök till faktagranskning säger betydligt mer om samtiden som sådan, än om det som faktagranskas. Man försöker faktagranska åsikter, man använder faktagranskning för att sprida desinformation, och vad till exempel den så kallade genusvetenskapen beträffar lyser faktagranskningen med sin totala frånvaro.

Företeelser som hijab, namnet “Jihad” och böneutrop kan i många fall vara helt okomplicerade i muslimska länder. De är (eller kan åtminstone vara) en del av den gängse kulturen, och är i många fall tämligen befriade från någon djupare ideologisk betydelse.

Som nyligen påpekades i ett tidigare inägg är det naturliga tillståndet enligt den österrikiska ekonomiska skolan inte inflation, utan deflation. Produktivitetsökningar orsakade av vetenskapliga framsteg leder med tiden till sjunkande produktionskostnader, varför det naturliga är att priset på en given vara sjunker med tiden.

Begreppet Eurabia betecknar en tilltänkt framtid där den inhemska befolkningen blivit en minoritet i Europa (eller delar av Europa) till följd av omfattande asylinvandring. Scenariot har vid upprepade tillfällen avfärdats som en myt, med motiveringen att de utlandsfödda inte kommer hamna i majoritetsställning ens om de högsta migrationsprognoserna skulle slå in.

När kapitalismen kritiseras med till synes tunga argument, finner man inte sällan att det i själva verket är följderna av regleringar och marknadsingrepp som orsakat de problem som åberopas. Samma sak kan sägas om den idag från politiskt håll institutionaliserade keynesianismen.

Mitt i rådande våg av vänsterextremism har fakta och rationalitet blivit honnörsord. Det hela är naturligtvis ytterst motsägelsefullt, då det stora och statligt påbjudna intresset för postmoderna företeelser som genusvetenskap och intersektionalitet i grund och botten är produkten av ett samhälle som förkastat just fakta, rationalitet och evidens.

Malmö kommun har en lång och anrik tradition av experimentella bostadsaffärer. Att man nu vill köpa ett gathus på Limhamn och göra om detta till en tiorumsvilla för en “hemlös” (läs bidragsberoende och invandrad) storfamilj är bara den senaste installationen i följetongen Malmö behandlar den krympande andelen kommuninvånare som inte åker snålskjuts på andra som smuts.

När Socialdemokraterna i slutet av 2017 lade sin budgetproposition för valåret 2018, avsattes totalt 40 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar till valfläsk.

Den socialdemokratiska valrörelsen har utvecklats till en katastrof. Den primära orsaken till detta är invandringen, vilket inte bör förvåna någon eftersom i princip allt i den svenska politiken idag på ett eller annat sätt handlar om invandringen. Verkligheten har sent omsider kommit ikapp politikerna. Den migrationspolitik som man så länge kom förbluffande lindrigt undan med att gravt missköta, blev till slut en pesthärd som nu krossar politiska karriärer, drömmar och partier.

Socialdemokraternas mer och mer kraftfulla avståndstaganden från partiets tidigare mitt Europa bygger inte murar-linje är naturligtvis i grund och botten ett utslag av en sund utveckling. Partiernas tidigare linje i migrationsfrågan har inte bara blivit ohållbar, den har blivit till någonting man under inga som helst omständigheter längre vill kännas vid.

Jag blir illamående i princip varje gång jag skummar igenom nyhetsflödet.

Jag blir illamående av det till synes ändlösa antalet människor i ledande maktpositioner som aktivt arbetar för att förstöra det andra byggt upp. Jag blir illamående av de allestädes närvarande vuxna människor som först beter sig som barn helt utan konsekvenstänkande, och därefter låter påskina att det skulle vara godhet som driver dem när de gång på gång överlåter åt andra att betala miljardnotan för deras egna impulsstyrda och hyperemotionella agerande.