Skuldkänslor är tveklöst nyttiga när man verkligen är skyldig, men det finns även en sorts skuldkänslor som är överdrivna, oärliga, storslagna och exhibitionistiska. De är dessutom även abstrakta och kollektiva snarare än individuella; det är den sortens skuldkänslor som den intellektuella klassen specialiserar sig på, som de uttrycker i andras namn, och som inte kräver någon sorts smärtsam eller svår personlig reform eller förändring.