Väl inne i en grupp är det lättare att mentalt flytta ut i samhällets periferi och beskåda det samhällsförfall vi lever i utifrån och till mindre del känna att man är en del av det. Det är psykiskt mer hälsobringande att beskåda samhällets förruttnelse från läktarplats än att vara en del av det och medansvarig. Ur förruttnelsen skapas den mylla som nya, småskaliga samhällen kan växa fram i.