Trossystem utan externaliteter existerar ej eller hur jag förstod att religionsfrihet är trams


Allt som oftast så hör man religionsfrihetens förespråkare säga att man bör få vara fri att tro på vad man vill men direkt ens tro innebär att man begränsar andras frihet så äntrar Poppers paradox [1] scenen och först då kan vi förbjuda. Alla nickar därefter instämmande och efter mycket ryggklappande och konfererande så kommer de fram till att vi kan leva i religiös harmoni varefter banjon åker fram, kören stämmer upp i We Shall Overcome och alla kärnvapen skrotas.