För snart två veckor sedan skrev jag ett blogginlägg med rubriken ”Smörja, sexism och haverier – eller en svensk libertarianism?” I inlägget uppmanade jag den svenska libertarianska rörelsen att anamma en sund selektion av importerade idéer och att sätta ett större fokus på produktionen av en egen tanketradition. I det här inlägget ska jag visa varför min egen uppmaning har stora men inte oöverkomliga svårigheter.

Vi måste formulera positiva idéer om samhället i stället för att ta anti-positioner, skrev jag i det ovan nämnda blogginlägget. Det är knepigt för en libertarian att göra. Libertarianism som ideologi saknar nämligen ett inneboende ”högre gott”, eller en ”moralisk kompass” om man tillåter sig att sväva ut med orden. Det är inte libertarianismens uppgift, rent moralfilosofiskt, att säga vad som är eftersträvansvärt.