Det inre partiet reflekterar över konsekvensen av färginställningen på en hand, och gör sedan ett djupdyk i meritokratins förfall. Där finner vi ett hjärta som slutat slå, en hand som slutat klättra, och en hjärna som äter upp allt vad värde heter. I en allt tätare konkurrens kräver sedan skattefinansierade narrativskapare ett färgstarkt gille, och i en allt råare verklighet börjar brottsoffer ta saken i egna händer.