Isakssons huvudtes är densamma som framförts av eftertänksamma betraktare både före och framför allt efter 1992, nämligen att välfärdsstaten, som består av ett ständigt ökande antal ekonomiska rättigheter som politikerna delat ut till medborgarna, hotar att sänka nationen när det blir uppenbart att politikerna lovat bort inte bara de pengar skattebetalarna har utan också de pengar de ännu inte hunnit tjäna ihop.