När nu restriktionerna lättas undan för undan i en lång rad länder, är det som ett kosläpp om våren. Och självklart har vi rätt att vara glada. Risken är dock att yrseln gör att kampvilja och krismedvetenhet slappnar av och att allt som varit bara blir ett diffust minne. Inte kommer det att hända igen? Det är inte över än. Inte på långa vägar. Orkar en pandemitrött befolkning hålla ångan uppe?