Individualismen, sekularismen, religionsfriheten, yttrandefriheten och demokratin har med andra ord hela tiden varit beroende av att den stora majoriteten hållit sig inom mycket snäva ramar, och att endast ett litet fåtal rört sig utanför dessa. Så länge dessa förutsättningar varit uppfyllda har man dock kunnat upprätthålla illusionen av att individen frigjort sig från stammen, av att en civilisation inte behöver vila på en delad världsåskådning, av att även den subversivt lagde borde få uttala sig och av att rösträtten kan utsträckas till att gälla alla vuxna utan att samhället destabiliseras.