Stefan Löfven är de stora ordens man. Inget är för stort för hans regering att ordna. Det ena ska lösas, det andra fixas. Arbetslösheten ska “knäckas”. 38-procensregeringens budget skulle “självklart” gå igenom. Det är inget fel med att ha gott självförtroende. Men det var ändå med en anmärkningsvärd frånvaro av ödmjukhet som Löfven tillträdde som statsminister. Det tog inte lång tid innan det blev uppenbart att verkligheten inte var så lätthanterad som den gamle fackpampen gett sken av.