I skrivande stund finns det många idéer som går ut på att införa en 30 timmars arbetsvecka för att ”motverka arbetslöshet”. Vad blir det faktiska resultaten av en sådan plan, oavsett om den är tillämpad av individuella fackföreningar eller genom lagstiftning? Svaret blir tydligt om vi beaktar två exempel. Det första är en minskning av arbetsveckan till 30 timmar utan någon förändring i timlön. Det andra är en förkortning av arbetsveckan till 30 timmar med en höjning av timlönen som gör att de redan anställda arbetarna kan behålla sin tidigare veckolön.