En av statens viktigaste uppgifter, dess i konkret betydelse raison d’être (existensberättigande, skäl att finnas) är att skydda privat egendom. Det är mot löftet om detta skydd medborgarna underkastar sig beskattning och andra begränsningar i sin frihet. Men vad händer när staten direkt och indirekt urholkar egendomsskyddet och dessutom struntar i medborgarna när dessa påtalar att staten svikit sitt löfte?