Inom den så kallade frihetsrörelsen finner man ett smörgåsbord av begåvade individer som gör anspråk på nödvändigheten att inte kompromissa. Vi säger oss vara anhängare av logik och ekonomi, discipliner som lär oss att inte förvanska, trixa med eller töja ut universella principer som om de vore gummiband för att blidka något högre pragmatiskt ändamål. Vi menar att våld mot människor som inte gjort något ont alltid är fel och att egendom som förvärvats ärligt inte skall kränkas. Den sandlådemoral vi överför till våra barn (”slåss inte” och ”ta inte din kompis leksaker”) upphör inte att gälla på torsdagar eller i Paraguay – den måste vara universell för att vara giltig.