Tredje världens bluffakturor 1


(Under veckan får det bli en liten mini-serie om den allmänna oförmågan att förstå skeendet i Zimbabwe och Sydafrika. Denna oförmåga är intressant eftersom den också bidrar till att identitetspolitiken kan växa sig stark i Sverige och västerlandet med sina märkliga uppfattningar om vita privilegier och vitt förtryck och någon slags skuld som måste betalas som om vi alla satt fast i ett SMS-lån som någon annan tagit för vår räkning.)

Det finns ett mycket märkligt sätt att betrakta utvecklingen i afrikanska stater som på något sätt inte tillämpas på andra stater – och nu när Robert Mugabe avgått som Zimbabwes president blir det än mer synligt.

Men låt oss först förflytta oss till grannlandet Sydafrika.

De senaste sex åren har det i provinsen KwaZulu-Natal begåtts minst 80 mord av politisk karaktär. Väldigt få av mördarna är gripna och dömda. De som skjutits är medlemmar i ANC – och de har skjutits av andra medlemmar i samma parti.

Mördandet beror på att man inom ANC strider om olika positioner i samhälle och parti som ger innehavaren möjlighet att berika sig själv.

Det finns statistik som pekar på att det i provinsen under samma period kan röra sig om uppemot 450 mord begångna av politiska skäl – men då räknar man inte bara med mord inom ANC utan också mord på fackföreningsledare, personer som organiserar hemlösa, vita småföretagare som vägrar betala olika former av ”avgifter” för beskydd eller samhällsservice som ska vara gratis – och förstås medlemmar av partier som konkurrerar med ANC om den politiska makten.

Då och då skriver mainstreammedia om korruptionen i toppen på ANC – hur Jacob Zuma befinner sig under ständigt risk att åtalas för maktmissbruk och berikande av sig själv och sin egen krets.

Ibland dyker det upp någon artikel där man redovisar statstik över vilka länder som är farligast i världen – i den meningen att det begås flest mord där.

Sydafrika hamnar alltid mycket högt i de listorna.

Men aldrig att man ser en diskussion om vad våldet beror på – att en stor del av morden är politisk betingade; en väpnad kamp om makt.

Det har garanterat skrivits mer i Sverige om Oscar Pistorius mord på Reeva Steenkamp än det gjorts om det dagliga och dödliga våldet i Sydafrika – ett våld som ANC på olika sätt är ansvarigt för.

Tänk er ett annat land där det regerande partier avgjorde vilken fraktion som ska ska ha de största slevarna och sitta närmast köttgrytan med hjälp av revolvrar, automatvapen och sprängmedel eller mordbränder?

Om Kaczyńskis falang i PiS släppte loss en mordvåg för att rensa ut oppositionella i partiet, eller om   Corbyn började säkra sin position i Labour med att kommendera ut en dödsskvadron som låg på lur runt pubarna kring parlamentsbyggnaden … då skulle vi alla börja analysera vad det var för fel på PiS och Labour, vi skulle söka rötter i ideologi och tidigare praktik och försöka förstå vad som format partierna och hur det kommer sig att de i dag är ansvariga för en mordvåg.

Men när det gäller Sydafrika … så behövs på något sätt inte en analys … alla ”förstår” ändå att det är de vitas och apartheids fel … och allt har blivit bättre sedan ”befrielsen”. Möjligtvis anses det lite knepigt att en och annan potentat i toppen på ANC blivit snuskigt rik på mutor men då anses det vara en fråga om att makt korrumperar och att det kan ju hända den bäste.

Men låt os istället tänka oss att det är tvärtom – de korrumperade söker sig till makten eller till möjligheten att få makt i framtiden. Befrielseprojekten är ruttna från början – det är inte en fråga om gradvis förfall vi kunnat betrakta i Sydafrika och Zimbabwe utan det vi sett är hur de förfallna gripit makten och fördärvat två stater.

(I morgon: Rörelser födda i blod och mord.)

Bilden: Ibland talas det i valkampanjer om hur någon politikers namn släpas i smutsen. I Sydafrika nöjer man sig inte med det – där släpar man motståndaren i smutsen på riktigt … som här i en valduell i de lokala valen i Sydafrika.

+ There are no comments

Add yours