Tio teser om Charlottesville – eller snarare tio spridda tankar


1. Under en av de perioder då Thomas Jefferson tröttnade på politik (och de perioderna var rätt många) skrev en vän till honom och bad Jefferson att åtminstone överväga att åter inta sin plats i delstatsparlamentet.

Jefferson svarade att han möjligen kunde tänka sig att lämna sitt gods Monticello, böckerna, jordbruket och skrivandet den dag ett antal namngivna personer i parlamentet dött undan. Han hade föga lust att öda tid på debatter med idioter.

Monticello är en del av dagens Charlottesville, och om Jefferson ännu var i livet och nu fått en depesch om vad som i dag  utspelar sig på stadens gator hade han nog utökat listan på människor som bör dö undan innan han ägnar sig åt politik igen …

2. På Balkan stannar vi inte upp och tittar på när två gathundar går loss på varandra. Och om vi av någon outgrundlig anledning skulle få för oss att göra det så skulle vi inte börja heja på någon av byrackorna, inte ens börja slå vad om vem som skulle vinna – även om vi gillar gambling. Man lägger sig inte i hundslagsmål mellan herrelösa hundar – i bästa fall får man bara löss, i värsta fall tvingas man ta en stelkrampsspruta.

3. Varje sommar läser jag om något verk av Hegel, inte för att jag är över hövan förtjust i hans systembyggande, mer därför att verken är fyllda av iakttagelser om vardagen som i sin självklarhet ofta kan antas vara nästintill självklart eviga – som dagens pärla: ”Plebejer finns i alla samhällsklasser” … och ja, han menar plebejer i den ursprungliga meningen – lata och obegåvade individer som vill snika till sig sitt levebröd genom att med skrik, gnäll, bråk och våld få det de vill.

4. Det finns två stora läger när det gäller hur nazister ska behandlas.

Det ena lägret hävdar att deras organisationer bör förbjudas och att de ska förvägras yttrandefrihet och nazistiska uttalanden ska vara straffbara.

Det andra lägret hävdar att nazister ska ha samma samma fri- och rättigheter som alla andra så att man kan möta dem i debatter och övertyga dem om hur fel de har och få dem alla att söka tjänster som diakoner eller barnmorskor.

Som vanligt tillhör jag en egen liten grupp och den består väl antagligen bara av mig – och det räcker gott tycker jag – mitt behov av att tillhöra ett läger är rätt begränsad.

Jag anser att man inte gärna kan förbjuda nazistiska organisationer eller straffbelägga nazistiska uttalanden – då borde vi rimligen göra en mängd andra organisationer kriminella också som pläderar för mord av politiska, rasmässiga eller religiösa skäl och som begår övergrepp och är våldsbenägna. Problemet skulle ställas på sin spets genom grupperingar som gör nazistiska uttalanden och proklamationer men inte är våldsbenägna utan tvärtom parlamentariskt välkammade – den asken vill vi nog egentligen inte öppna med ett förbud.

Men det innebär inte att jag har någon lust eller något behov av att debattera med nazister för att de ska bli bättre människor. Jag bryr mig inte ens om ifall det går att göra dem till bättre människor – om någon i den hjorden försöker diskutera med mig på gatan blir min omedelbara reflex att ge personen en rejäl omgång stryk.

Det har inte så mycket med politik att göra, det är rent personligt.

Farfar dog i Mauthausen.

På Balkan är vi långsinta. Jävligt långsinta.

Blotta tanken på att jag skulle vilja diskutera med någon som försvarar morden på kommunister, judar, slaver, romer och egentligen vem som helst som inte passade in … den tanken är svagsint.

Skulle aldrig falla mig in. Stryk ska de ha och stryk ska de få … om de kommer mig för nära.

Men man får skilja på sin egen lust att klå upp kretiner och vad samhället bör tillåta.

5. Demonstrationerna och mordet i Charlottesville har fått de flesta att hojta i högan sky … utan att själva grundfrågan diskuteras. Hur började demonstrationerna?

Staden vill ta ner, flytta eller gömma undan (buden är lite olika) en staty av Robert E Lee.

Han anses symbolisera slaveriet och på något sätta vara en symbol för en samhällsform som är skyldig till att väldigt många svarta amerikaner i dag lever i armod och misär.

Fenomenet är inte nytt.

Det kan studeras än mer tydligt i Sydafrika. Där har det gått som en slags väckelsevåg över landet och de svarta har sett sig om och noterat att de är fattigare, sjukare och mer arbetslösa i dag än i går.

Det måste vara kolonialismens fel, det måste var apartheids fel – följaktligen kräver de att man river ner statyer och minnesmärken som uppmärksammar vita män som hade makten för 150 eller 100 eller 75 år sedan. Det är deras fel, de ska inte hedras genom statyer.

Problemet är förstås att de svarta – sedan apartheid monterades ned – har röstat fram det parti som i två årtionden dag för dag fört Sydafrika närmare total kollaps.

Dels är det förstås ANC:s fel, men det är lika mycket väljarnas fel – det är de som i val efter val röstat fram personer som Mbeki, Zuma, Ramaphosa … och förstås Mandela till makten.

Att misären ökat efter apartheids fall skulle alltså kunna avhjälpas genom att man avlägsnar en ryttarstaty av en boerledare från 1880-talet … fascinerande logik.

Och det är det vi sedan ett tag ser satt i system i USA; de svartas situation förklaras med slaveriet i sydstaterna och alla symboler som kan förknippas med sydstaterna ska förbjudas.

… och det är total idioti.

Dels därför att samma sak gäller här som i Sydafrika – att många svarta lever i andlig, social och ekonomisk misär är inte Robert E Lees fel – det är de svartas eget fel som Malcolm X påpekade. Många svarta väljer att bete sig som om de fortfarande var nyss frigivna slavar som ska kompenseras för att de varit slavar – istället för att utnyttja den frihet de faktiskt har och skapa sig ett bättre liv. Och Malcolm X var bara en i en lång rad svarta ledare som hade den insikten – från Booker T Washington till Martin Luther King var hållningen och linjen självklar: disciplin, arbete, studier – bara du själv kan göra dig verkligt fri.

Men idag har vi svarta ”ledare” som intar hållningen att allt är de vitas fel – och inte vilka vita som helst – det ska vara sedan länge döda vita män från sydstaterna. Jämfört med den inställningen framstår nästan häxbränningarna i Salem som rationella och de som i dag ägnar sig åt att protestera mot symboler för sydstaterna driver USA allt snabbare in i en kultur där ingen rationell diskussion är möjlig.

6. Om Robert E Lee kom inridande i dag i Charlottesville på Traveller och såg nazisterna vifta med sydstatsflaggan skulle den gamle aristokraten se sig om efter sina välorganiserade kolonner så de kunde samla ihop nazisterna i ett straffkompani.

Pöbelfasoner hade han inget till övers för, han var motståndare till irreguljär krigföring som han bara såg som banditism och när han efter kriget var rektor för Washington College slängde han ut elever som deltagit i rasupplopp.

Denne verklige aristokrat (som arbetat sig upp ur fattiga förhållanden) skulle inte haft något till övers för nazislöddret och skulle antagligen funderat över varför en hop personer med grisskärt hull hojtade om vit makt. Rosa makt skulle han kanske ha sett som mer begripligt.

7. Jag skulle ha större förståelse för AFA- och identitetspolitik-demonstranterna om de gick till angrepp mot symboler för nordstaternas seger och ville se alla minnesmärken över den manodepressive alkoholiserade folkmördaren Ulysses S Grant utplånade, liksom de som finns till minne av Sherman.

Nordstatsarméerna gav oss en bild av vad det moderna kriget skulle komma att innebära. De brände och skövlade allt i sin väg när de tågade in i sydstaterna. Motståndet skulle knäckas genom att man knäckte civilbefolkningen och ekonomin. Städer, järnvägar, jordbruk, pråmar och båtar för flodtransport, broar förstördes. Värdet av utrustning i jordbruket hade mer än halverats när kriget var slut.

Ekonomin var så förstörd att den stora grupp svarta slavar som kunde betecknas som hantverkare inte kunde försörja sig som hantverkare efter det att de blivit fria. Fanns inga marknader. Fanns ingenting.

En fjärdedel av alla vita män i vapenför ålder hade dött under kriget.

Etniska rensningar var en självklarhet för nordstatsarméen; har ni hört talas om ”The Burnt District”?

25 augusti 1863 utfärdar general Thomas Ewing sin generalorder nr 11 som en hämnd för en gerillaräd av Quantrills banditer som dödat 200 civila i Lawrence.

Ordern innebär att fyra countyn i Missouri sak avfolkas, tiotusental människor drivs från sina hem och nordstatssoldaterna bränner alla byggnader, åkrar och fält och skjuter all boskap.

Nordstatsarméen fortsatte på samma sätt gentemot indianerna efter inbördeskriget, men inte ens indianer kanske är så mycket att bry sig om så vi får låta Sherman och Grant fortsätta stå staty … eller?

8. En fullt rimlig tankegång som är värd att diskutera är om inte det vi idag känner som USA hade varit en bättre del av världen om konfederationen hade fått lämna unionen.

Slaveriet hade försvunnit ändå, men allt det goda som också fanns i sydstatskulturen hade inte förstörts av nordstatsarméns brutala invasion och medvetna krossande av ekonomi, kultur och infrastruktur. En sådan konfederation hade utvecklats på ett sådant sätt att de fria svarta mycket enklare kunnat bli fullvärdiga medlemmar i ett fungerande samhälle. I de efter kriget helt förödda sydstaterna fanns inte den förutsättningen.

9. Nordstaternas seger var en seger för den stora starka centralmakten som redan då växt samman med delar av industrin; det var svågerkapitalismens krossande av ett antal stater som hävdade sin rätt att inte styra sig själva. På sydstatssidan fanns framträdande politiker som ansåg att slaveriet var en styggelse men att en seger för centralmakten bara skulle begränsa människors frihet än mer och därmed omöjliggöra en förnuftig avveckling av slaveriet. De finns inte i segrarens historieskrivning, där är sydstataren alltid en sadistisk obildad best som piskar svarta människor.

10. Den som tror att en sydstatsflagga och en staty av Robert E Lee är orsaken till de svartas problem i dag kan förflytta sig till de segrande nordstaternas hjärtland. Där är det fullt av statyer, plaketter och namnskyltar som ska påminna oss om de som ledde nordstaternas invasion … och det är här du också finner de stora, dystra områdena utan hopp … de där områdena som är befolkade av svarta. Konstigt eller hur?

Om det är något minnesmärke som ska rivas i USA så är det triumfbågen på Grand Army Plaza i Brooklyn … den minner inte om någon verklig seger för människor.

Och … medan man är igång och funderar kan man väl också kontemplera hur det kommer sig att Ku Klux Klan var vida mer välorganiserade och mäktiga i de segrande nordstaterna än i sydstaterna under 1900-talets första årtionden – de var en farlig kraft i storstäderna och i en del delstater som Indiana (en femtedel av befolkningen var medlemmar), Michigan och Massachussets.

Och nu ser vi debil rasism och debil identitespolitk växa i också i Sverige … kanske därför att vi inte funderar över problemen i dag och över historien – vare sig här eller i USA.

Det anses rätt att tycka saker ändå … det är då inte bara det offentliga samtalet utan också verkligheten fylls av hundslagsmål och ylanden.

+ There are no comments

Add yours