Rak jävla höger


Svensken är normalt väldigt privat, eftertänksam och yttrar sällan sina åsikter utanför sin slutna krets, om man inte är plakat på en jobbfest såklart. Dagens hetsiga politiska klimat passar inte vår kultur där vi måste göra snabba analyser om de mest bisarra saker och avgöra vad som är rätt eller fel för oss som kultur och folk.

För det har verkligen gått otroligt snabbt, från röd Volvo kombi, fast jobb och barn innan 25 som norm, till knappt utexaminerad och arbetslös genusvetare vid 35. Jag spårar detta till slutet av 90-talet, men jag kanske har fel. Svensken körs konstant över, manglas och bombarderas med influenser utifrån eller från politiskt obskyra extremer. Det finns inte tid att filtrera eller resonera, när man väl är redo att sätta sig in i något specifikt är det sedan länge över. Den tekniska utvecklingen där alla är konstant uppkopplade till resten av världen har blivit ett väldigt nyttigt verktyg för de som vill pracka på och trycka ned oss. Befolkningen har till synes i sin förvirring ofrivilligt och till stor majoritet gett upp, tackat för sig helt enkelt. Kanske i en förhoppning att de politiska och mediala förövarna tillslut ska ge upp. De sitter i sina övervärderade hus och väntar på att det ska lösa sig av sig självt.

Tyvärr lär det inte hända då det nya herrskapet som styr och ställer inte har för avsikt att släppa makten och inte heller behöver göra det längre.

Detta nya styre har tagit en helt annan form, de tankeströmmar som numera formar oss kommer inte från den politiska eller seriöst filosofiska sfären utan ifrån den kulturella flumvänstern som via media basunerar ut vad dagordningen är. Politikerna följer unisont den nya diktatoriska ordningen med väldigt få undantag i rädsla att bli uthängda som det ena eller andra. Den så länge upphöjda demokratiska processen har kidnappats av en minoritet och satts ur spel. Att jämföra med med Hitlers demokratiska övertagande av Tyskland är att förminska denna kupp. Då detta är betydligt mer effektivt, utstuderat och lömskt.

Skrämmande är också hur kortsiktigt den arbetande medelklassen ser på detta problem. Då den i vardagslivet inte anser sig påverkad nämnvärt. Om man inte jobbar på statligt verk eller myndighet utan i det privata kan det ses som en mindre viktig sak vad de skriker om från Stockholm. Om man arbetar för stat eller kommun är man redan indoktrinerad för det mesta. Tyvärr verkar man glömma att nästa generation människor som just i detta nu springer runt på dagis och i skolor hjärntvättas dagligen efter den nya acceptansnormen som råder. Jag bävar för dagen då dessa stackars små människor kommer ut i samhället, med godhetscertifieringen stämplad i pannan och av etablissemanget anses vara livsdugliga människor. Kan något land överleva en sådan situation? Hur skulle en sådan människa agera i en kris, nationell eller internationell? När så kallad godhet och snällhet sitter i ryggmärgen, kommer det finnas en vilja eller ens kunskap att ta obekväma beslut som utesluter någon eller något längre?

Som jag har tjatat om tidigare tycker jag mig se ett skifte hos gemene man. Det kanske har gått för långt även för dessa. Men när jag tänker i ett längre och ett vidare perspektiv undrar jag om det inte är försent. Jag hoppas verkligen detta inte är fallet, utan att det kommer ett ordentligt bakslag för den elit som styr idag. Eller bakslag, jag hoppas på en rak jävla höger där underkäken inte bara krossas utan också där tungan bits itu på kräken som just nu förgör oss. Frågan är bara vad som följer, vilket blir det nya herrefolket som ska avgöra agendan för dagen. Vi är inte där än och jag förväntar mig kaos utan dess like innan jag får svaret på min fråga.

+ There are no comments

Add yours