… Men terrorn pågår ju redan …


För några år sedan försökte en amerikansk bodybuilder idka samlag med en Coca-Cola-automat (… ja, ni vet … de är ju försedda med en öppning där returmynten kommer tillbaka).

Det var natten innan en större tävling och han hade väl antagligen blandat sin uppiggande testosteron-amfetamin–cocktail lite, lite fel.

När man väl lyckades lösgöra honom från hans famntag med automaten blödde han så kraftigt att han nästan dog på operationsbordet.

Hade han dött hade han säkerligen fått ingå i den statistik amerikanska vargvänner använder för att visa hur ofarliga vargar är emedan det dör fler människor varje år i läskedrycksautomatrelaterade olyckor än av vargangrepp.

Det är inte så underligt att jag minns den händelsen i dag när det pågår en debatt om Johan Norbergs artikel om badkar och terrorism.

Men på något sätt tycker jag att båda sidor gör ett grundläggande fel i debatten – de utgår från hur vi ska förhålla oss till framtida möjliga terrordåd; typ ny mordisk islamistisk blådåre som kör nerför en gata i Stockholm.

Dock är ju problemet ett annat, det vi bör diskutera är inte hur vi ska förhålla oss till framtida terrordåd i Sverige – det vi ska diskutera är hur vi ska förhålla oss till de terrordåd som sker redan i dag i Sverige.

Terrorism är inte en fråga om kvantitet – det är inte så att vi står inför terrorism när ett visst antal människor dödats.

Terrorism är en fråga om kvalitet – vi står inför terrorism när vi står inför personer som förklarat krig mot oss, vår kultur och som anser att de är bärare av högre värden som ger dem rätt att förtrycka oss . och om så är nödvändigt … döda oss.

Och så ser situationen ut i dag i Sverige.

Vi ska inte fundera på när terroristerna slår till igen – de gör det ju dagligen – och de bygger mycket målmedvetet ut sina positioner, sin kontroll och sin makt i landets förorter.

150.000 könsstympade flickor och kvinnor. Det är terrorism.

Moralpoliser som vakar över hur kvinnor beter sig. Det är terrorism.

Tvångsäktenskap. Det är terrorism.

Hedersmord. Det är terrorism.

Öppna rekryteringsgcentraler för att värva mördare som ska resa till Syrien och Irak. Det är terrorism.

Och så vidare …

Att terroristerna inte dödar fler i Sverige beror givetvis på att här har de med maoistiskt språkbruk sina befriade basområden. Här kan de ta igen sig, bygga kassa, och som sagt … rekrytera.

Man tömmer inte tarmen i eget bo.

Därför inga bombdåd i Sverige.

Underförstått i badkarsdebatten är att terrorism definieras som det som gör att de som sitter på uteserveringar i Stockholms innerstad i sommar riskerar livet.

Men så är det inte.

Det förstår vi om vi förflyttar oss till förorterna.

Terrorism är en mentalitet, en kultur, ett förhållningssätt och en politisk rörelse … och den tar sig olika uttryck – som alla betingar och förstärker varandra. Man kan inte lösgöra ett element och peka på det och säga: det är terrorism.

Så kanske vi ska sluta diskutera antalet halkolyckor med dödlig utgång i badkar och om vi nödvändigtvis av någon outgrundlig anledning måste ha just badkar som referens så låt den då åtminstone gälla jämförbara storheter … alltså väntar jag med nyfikenhet på badkarsrelaterade problem som kan jämföras med hedersmord, könsstympningar och rekrytering av mördare.

Jag har dock den obehagliga känslan av att alltför få av dem som deltar i debatten bryr sig om att hundratusentals människor av utländsk härkomst i dag … i det här landet … utsätts för terror av ett lågintensivt slag.

Terror är så mycket mer än en bomb på Sturehof.

+ There are no comments

Add yours