Liberala partiet bör fokusera på självägande och decentralisering


Nyligen lyckades det libertarianska Liberala Partiet värva två stycken högprofilerade personer. Den ene är den nu fängslade frihetslegenden Henrik Alexandersson och den andre Erik Svansbo, en före detta folkpartistisk politiker och mannen bakom bloggen Pophöger. Det är givetvis kul att folk prövar nya sätt att engagera sig för frihet men personligen känner jag mig inte särskilt hoppfull när det kommer till demokratiska sätt att påverka. Jag har svårt att se framför mig hur partipolitiskt engagemang kan få någon annan effekt än att man tillbringar stor del av sin aktivisttid på internt och externt käbbel. Men partiengagemang för libertarianska syften har diskuterats tusentals gånger och jag ämnar inte återupprepa denna debatt. Istället tänkte jag bidra med lite tips och frågor Liberala Partiet bör fundera över nu när två hyvens libertarianer trots allt bestämt sig för att spela på fiendens planhalva.

Libertarianska partier har ett enormt marknadsföringsproblem i och med att de inte kan säga exakt hur samhället kommer se ut när den frihetliga utopin blivit verklighet. Det kommer istället avgöras av människors frivilliga val. Samtidigt är det extremt få som vill rösta på idéer. De flesta röstar för en samhällsvision eller konkreta materiella ting. För att attrahera mer än ett tusental libertarianska nördar måste libertarianska politiker, trots att de inte kan veta, försöka måla upp en lockande och realistisk framtidsvision.

I dagens samhälle får vi en del makt över våra liv tilldelad av andra (den röstande majoriteten eller staten). Om man förenklar det libertarianska budskapet så kan man formulera det som att vi istället ser individen som den ende som kan ge ifrån sig makt över sitt eget liv. En individ kan ingå ett avtal med en eller flera andra individer och på så sätt ta på sig skyldigheter mot någon annan. I ett realistiskt libertarianskt framtidsscenario så kommer dessa avtal i praktiken resultera i lokala lagar och i vissa fall kommer dessa avtal eller lagar gälla för regioner så stora som landsting eller kanske hela Sverige.  Individer kommer ha möjlighet att avstå avtal men fredliga påtryckningar av olika slag lär resultera i att majoriteten samhällen har tydliga och lokalt förankrade regler om vad man får och inte får göra på sin egen och på andras mark.

Som jag nämnt ovan kan vi inte veta hur samhället kommer se ut men det är trots detta nödvändigt att vi försöker göra det. Frågan man måste ställa sig är: Hur ser ett libertarianskt samhälle ut när den lokala kulturen i respektive samhälle har format de frivilliga regler och institutioner som ersätter den nuvarande staten? Jag har så klart inte hela svaret men det man kan förvänta sig är att det kommer finnas en betydligt större mångfald än vad det gör idag. Vissa samhällen, städer och regioner kommer ha starka samarbeten och väldigt lika privata lagar och andra kommer skilja sig markant och vara tämligen isolerade.

Även om få erkänner eller är medvetna om det så tror jag att de flesta människor vill leva i ett kulturellt hyfsat homogent samhälle med vissa influenser från andra kulturer som man finner bidrar till ett bättre och mer intressant samhälle. Vissa vill så klart ha lite fler medan andra vill ha lite färre influenser från andra kulturer. De flesta samhällen kommer ha starka samarbeten med andra diton precis som svenskar idag vill samarbeta och interagera med människor i andra länder. Man är dock intresserad av att fortsätta ha kontroll över sitt eget lokalsamhälle. Jag tror att extremt få svenskar exempelvis vill bo i ett samhälle där 50 % har en afghansk eller somalisk kultur och att det även är extremt få som vill isolera sin kultur helt och hållet. Inte heller tror jag att en småländsk by kommer vilja bli drabbad av en invasion av rika Stockholmare som vill bygga arkitektritade sommarstugor. I praktiken kommer nivån av influenser från andra kulturer att vara reglerat av de lagar som man frivilligt avtalat tillsammans med folk i sin omgivning.

Även i dagens samhälle är det vår kultur och hur vi använder den för att förstå vår omgivning som främst påverkar vilket samhälle vi önskar. Det är anledningen till att Texas har andra lagar än Kalifornien och att Grekland och Sverige inte för samma politik. Om du frågar alla innevånare i Flen vilka lagar som borde gälla i deras stad så kommer de hålla med varandra i betydligt större utsträckning än om du frågade både Flens och Södermalms befolkning om vilka lagar som ska gälla i Flen. Det närmaste jag kommer ett svar på hur Sverige ser ut när Liberala Partiet får igenom sin politik är därför ett Sverige med tio- eller hundratals småländer och stadsstater där den lokala kulturen och samhällets förutsättningar bestämmer dess lagar.

Mitt tips till Erik Svansbo och Henrik Alexandersson är att omforma Liberala Partiet (och byta namn!) till ett parti som förespråkar självägande enbart och som resultat av detta ser ett decentraliserat Sverige med en stor mångfald av styrelseskick och lagar. Skippa allt libertarianskt snack om principer och olika tänkares kloka ord. Försök inte rädda Sverige från en ohållbar invandringspolitik, höga skatter eller statlig propaganda. Skrota ambitionerna att försöka agera som ett vanligt politiskt parti. Ni har för det första ingen chans att bli relevanta som annat än ett enfrågeparti och för det andra så är vi de facto en enfrågerörelse: Vi vill vara självägande. Försök istället att bidra till grundandet av lokala partier och organisationer som pushar för mer autonomi och självständighet. Skapa en karta över ett potentiellt nytt Sverige uppdelat i hundratals smånationer. Måla upp potentiella samhällsformationer baserat på hur den lokala kulturen och lokala befolkningens värderingar och åsikter ser ut. Peppa folk till att inte rösta och börja engagera sig i civilsamhället istället. Väck liv i lokalpatriotismen! Ett 1000 Liechtensteins Sverige är möjligt!

1 comment

Add yours

+ Leave a Comment