KURD-KJELL, RHODESISKT KAFFE OCH LADY MACBETH


(När telefonen ringer sent på kvällen och jag ser att det är Kurd-Kjells nummer blir jag lätt förundrad. Han gillar inte att prata i telefon så jag antar att det är viktigt och svarar.)

KURD-KJELL: Kom ner och håll mig sällskap. Vi har stängt och de sista gästerna har gått så vi kan röka i restaurangen som civiliserade människor. Jag måste vara kvar ett tag och marinera ett får som antagligen ägnat sig åt crossfit. Bara muskler och senor.

Och du får fri tillgång till baren.

JAG: Men som du vet dricker jag inte alkohol.

KURD–KJELL: (Med en trött suck, eller snarare uppgiven utandning) För oss som verkar i Evliya Çelebis anda är det ändå självklart att markera total gästfrihet.

JAG: Har du börjat verka i Evliya Çelebis anda? Är det då inte lite småsnålt att bara erbjuda det som finns i den persiska restaurangens tämligen begränsade bar? Çelebi var ju känd för att i sin vidsynthet alltid erbjuda sina gäster en katalog med 75 olika njutningsmedel; från vin, öl, och arrak till opium och haschisch.

KURD-KJELL: Varför låter det som om du har en ingående kännedom om hela listan? Då kan du kanske förklara för mig vad det är för välsmakande bär med hallucinogena egenskaper som omnämns i den listan – de har inget namn. Jag skulle behöva dem för att pigga upp desserterna på det här stället. Men ska du komma ner nu eller ska vi över telefon diskutera oss igenom hela Evliya Çelebis Seyahatname*?

JAG: Värst vad du är angelägen om att träffas. Låt mig gissa. Du har slut på cigg och vill inte gå ut i kylan och handla utan räknar med att jag …

KURD-KJELL: Du ska alltid leta efter dolda motiv … kom ner nu … och ta med dig ett extra paket. Det här kommer att ta tid.

(När jag kommer in i restaurangens kök står Kurd-Kjell och finhackar vad som ser ut som torkad lave.)

JAG: Vad är det där? Har ni boskap med dålig mage som ska utfordras?

KURD-KJELL: Jerusalemsaffran. Till marinaden.

JAG: Jersusalemsaffran!? Det som också kallas mexikansk saffran? I en marinad? Det har ju ingen smak. Det är fusksaffran som i bästa fall ger färg.

(Kurd-Kjell hackar frenetiskt vidare tills han har ett litet berg jerusalemsaffran framför sig. Han lyfter på brädan och skrapar ner det i en stor stålbunke. Sedan tar han upp en plastdunk från golvet, skruvar av locket och börjar hälla innehållet ner i stålbunken. Restaurangköket luktar nu som källaren hos en hembrännare i Tornedalen.)

KURD-KJELL: Fördomar, fördomar. Jerusalemsaffran har en fantastisk smak. Det gäller bara att locka fram den med mängder av sprit och sedan långsam, långsam uppvärmning. Kom förbi i morgon ska du få smaka fantastiska lammlägg. Fick du med dig cigg eller cigariller förresten?

(Vi sätter oss ner, Kurd-Kjell ställer fram en liten kopp kaffe med ena handen och knixar fram en cigarill ur mitt paket med den andra.)

JAG: Ah, riktigt kaffe … på en persisk restaurang. En liten motståndshandling minsann.

KURD-KJELL: Du menar att mullorna i Iran alltsedan 1979 försöker hålla efter kaféerna eftersom de anses vara ett tecken på skadligt västerländskt inflytande …

JAG: … ja … och så hävdar de att te är den korrekta drycken för en islamisk revoutionär.

KURD–KJELL: Det är bara det att teet kom med britter och ryssar och trängde undan kaffet som kom med araberna. Mullorna gillar helt enkelt inte att unga människor sitter och diskuterar, det är inte en fråga om rädsla för västerländskt inflytande, som vanligt kan de inte sin egen historia.

JAG: Hur kommer det sig att diktatorer alltid verkar ogilla kaffe? Men nu verkar Mugabe få sitt straff i alla fall.

KURD-KJELL: Nåja, han har ju gjort en hel del annat han bör straffas för förutom att han förstört kaffeproduktionen i Rhodesia. Tar du inte ditt matintresse väl långt nu? Du vill väl uppleva att när han ställs inför domstol och de läser upp anklagelseakten så blir den så här;

Punkt 1. Förstört kaffeplantagerna

Punkt 2. Massakrerna i Matabeleland

Punkt 3. Jordstölder och mord på farmare … och så vidare.

Kommer det inte att låta lite underligt?

JAG: Det är inte vilket kaffe som helst vi talar om – det är för helvete Rhodesias ”Super Coffee”. Kanske världens bästa kaffe. De planterade Arabica-plantor från Kenya och det skedde någon slags under – det blev en annan slags kaffe – kraftfullt, aromatiskt och ändå obegripligt avrundat.

Och så kom Mugabe. Nu är årsproduktionen nere i 15.000 säckar – innan han kom till makten var den 400.000. Han belönade sina anhängare med att stjäla kaffeplantager och dela ut dem som förläningar och så gick det som det gick. Åt helvete.

KURD-KJELL: Säckar? Vad är det för mått?

JAG: (Med ett lätt nedlåtande tonfall) Eftersom det är afrikanskt kaffe vi talar om motsvarar en säck cirka 60 kilo bönor, om det är kaffe från Colombia och Bolivia vi talar om motsvarar en säck 90 kilo. Så Rhodesias årsproduktion skulle räcka till 90 futurekontrakt på NYSE … och det är inte mycket det …

KURD-KJELL: Jag får nästan känslan av att du spekulerat i futurekontrakt på rhodesiska kaffebönor och så kom den gamle krokodilen Mugabe … är det därför du är grinig på honom? På tal om bönor – vad tycker du om hans fru Grace?

JAG: Vilken övergång … ”På tal om bönor” … du har en framtid som radiopratare i P3 … än mer nu när de ser ut att få några luckor i bemanningen, du kan dessutom säkert få pluspoäng vid rekryteringen genom din blattighet … fast ett problem är ju förstås att du inte är feminist … det kan bli poängavdrag där.

KURD-KJELL: (Som nu står och rör i den lätt sjudande jerusalemsaffranmarinaden medan han blossar på den fjärde av mina Meharis – då och då är aska på väg att falla ner i grytan, men han fångar alltid upp den millisekunden innan den är på väg att försvinna i den nu klargula blandningen.)

Men du lär dig aldrig. Min blattighet gör att jag kan deklarera att jag inte är feminist … ger mig antagligen bara några pluspoäng till. Andra regler gäller för mig.

Jag behöver inte ens vara för #MeToo.

JAG: Där tar du nog fel. Alla är för #MeToo nu. Antagligen har till och med Hagamannen uttalat sitt stöd till kampanjen.

KURD-KJELL: Jag är vare sig för eller mot. Jag ser bara kampanjen som problematisk och tror inte den kommer att leda till kvinnornas befrielse ens lite grann. Det var därför jag ville tala om Grace Mugabe. Har du tänkt på alla de fruar till mäktiga män eller diktatorer som efter hand själva tar makten eller åtminstone får utöva den delvis?

JAG: Du menar som hon i ”House of Cards”?

KURD-KJELL: (Tittar klentroget på mig och jag nästan misstänker att han funderar på om han ska lägga mig i marinaden därför att min tankeförmåga behöver stark medicin … som en brygd av hemkört och jerusalemsaffran.)

Nej, jag talar om verkliga livet. Listan är ju rätt lång … Grace Mugabe, Winnie Mandela, Hillary Clinton, Elena Ceaușescu, Jiang Qing, Evita Peron, Cristina Fernández de Kirchner.

JAG: … och vad har de med #MeToo att göra?

KURD-KJELL: Jag trodde du kunde din Shakespeare? (Och så börjar han deklamera, vevande med sleven som det droppar marinad från och med en Meharis i mungipan)

”Under my battlements. Come, you spirits

That tend on mortal thoughts, unsex me here,

And fill me from the crown to the toe topful

Of direst cruelty!”

JAG: Macbeth, akt 1, scen 5 – Lady Macbeth har fått veta att Duncan ska komma på besök och åkallar andarna för att de ska göra henne mera manlig och grym så att hon ska kunna övertala sin make att mörda Duncan.

Förstår att du gillar den pjäsen, nästan lite kurdisk, mycket klaner, mord, starka kvinnor, lite veliga män – nästan som Barzanis och Talabanis.

KURD-KJELL: Jaja, lufta din fördomar bara, alla fläktar här i köket är inställda på fullt utsug. Men förstår du inte vad jag menar?

JAG: Nej, jag fattar ingenting.

KURD-KJELL: Kvinnor som lever med sin man i maktens centrum kommer efterhand att se hur svaga många män egentligen är – och hur de egentligen drivs av enkla saker som viljan till mycket pengar och mycket sex. Kvinnor som kommer nära makten måste lära sig att kontrollera sig bättre på alla områden. Och att helt enkelt vara effektivare och bättre – det enda som till slut behövs för att de ska kunna efterträda sin make eller en annan man är att de tillägnar sig den manliga råheten.

JAG: Intressant teori … men vad har den med #MeToo att göra?

KURD-KJELL: Du är osedvanligt trög i kväll … också … som vanligt höll jag på att säga … du skulle inte tackat nej till att kolla in den där katalogen med 75 uppiggande saker att välja på … tänk så här; i den här förvisso fantastiska #MeToo-rörelsen ingår en hel del kvinnor som har maktpositioner i just de strukturer som tillåtit män att på olika sätt förgripa sig på kvinnor.

Nu … efter några årtionden … kliver de där kvinnorna i maktens centrum in i rörelsen för de rättvisa angreppen på sin gamla manliga chefskollegor. Det är inga kvinnliga kämpar för frihet … det är bara lady Macbeth som ser sin chans. De ser bara möjligheten att få mer makt genom att utnyttja sina systrars rättmätiga vrede.

JAG: … men det gick inte så bra för Lady Macbeth … Birnams skog började ju röra sig mot slottet.

KURD-KJELL: Ungefär så … en dag ska körsbärsträden i Kungsträdgården röra sig mot Dramaten.

Strukturerna måste rivas. Feministerna har talat om strukturer ett två decennier nu. Men plötsligt räcker det med att göra sig av med några självupptagna mansgrisar … strukturerna talar ingen om längre. Märkligt.

(Och vad Kurd-Kjell menar med att sia som en völva om körsbärsträd får vi veta i morgon, och då kommer vi också äntligen in på det där med Öcalans mustascher.)

* Evliya Çelebi föddes o Konstaninopel, föräldrarna tillhörde det ottomanska hovet. Han blev känd för ain lärdom om Koranen men också för sin nyfikna och frigjorda inställning till andra kulturer och religioner och sin humanism (möjligen var han sufier). Seyahatname var det tiobandsverk där han skildrade sina mycket omfattande resor.

(Bilden: Francesca Annis som Lady Macbeth i Roman Polanskis filmatisering från 1971. Filmen finansierades av Hugh Hefners Playboy Enterprises. Har ingen aning om vad just det spelar för roll i sammanhanget… men anar att det gör det.)

+ There are no comments

Add yours