Kulturhistoria 1: Plantera där du står … men gräv först


Tjänstemännen på Tekniska Nämnden i Västerås ska åka till Paris. Inte på en sådan där allmän nöjestripp som var vanlig innan kvällspressen började granska representationskvitton för att se vem som med sitt kommunala kort lätt tillgängligt bekantat sig med nöjeslivet på Rue St Denis eller på Montmartre.

Nu ska det studeras.

Och det som ska studeras är Paris parker, eller som nämndens själv beskriver det i ett pressmeddelande:

”Sammanlagt besöks tolv parker med olika karaktärer. Syftet med resan är att hämta inspiration inför skapandet av nya parker eller omformandet av befintliga parker i Västerås. De parker som finns i Sverige är ganska lika varandra medan variationen är betydligt större i Paris. Även om många av parkerna i Paris är stora går de att göra om till Västerås förhållanden.”

Det finns ju vissa självklara invändningar man kan rikta mot detta:

  1. Är parker och trädgårdsanläggningar verkligen lika varandra i Sverige?

Jo, men det kan man nog säga att de är … numera. Det beror på att de som har ansvaret i kommunerna försökt utplåna alla särdrag som tidigare funnits mellan städer och landskap i Sverige just när det gäller parker och trädgårdsanläggningar.

Samma utveckling kan vi givetvis se när det gäller stadsplanering. Västerås stadskärna ser ut som Eskilstunas stadskärna som ser ut som Norrköpings, Karlstads eller Örebros. I stort sett. Och det gäller inte bara stadskärnan.

Så vi kanske kan se fram mot en kommuniké från stadsbyggnadskontoret i Västerås där de berättar för oss att de ska åka till Paris för att få inspiration eftersom alla svenska städer är så lika. Ett litet Eiffeltorn på Sigmatorget skulle väl pigga upp, eller en Triumfbåge rentav?

2. Varför söker sig inte Tekniska nämnden tillbaka i sin egen stad och i sitt eget landskaps historia för att komma tillbaka till den punkt då både brukspatroner, bönder, lantarbetare och akademiker skapade välskötta trädgårdsanläggningar och parker – ofta i nära anslutning till bruk eller annan industriell verksamhet – eller till de slott och herresäten som fanns i landskapet? Dessa parker och trädgårdar präglades dels av kunskap och respekt för den flora som var typisk för landskapet och orten, dels av upptäckarglädje och experimentlust; vilken typ av främmande växter kunde inlemmas i den egna trädgården eller parken? Istället för att åka till Paris kan Tekniska Nämnden ordna en intern studiecirkel av ”Berättelser från västmanländska trädgårdar” sen utmärkt bok utgiven av Västmanlands läns museum.

Eller varför inte åka till Enköping? En kommun som är känd för att vårda sitt kulturarv genom parker som Fridegårdsparken, Munksundskällan och Gustav Adolfs plan.

För att inte tala om den stora perennparken Drömparken. I Enköping finns mer än 20 parker – dels stora anläggningar, dels små ”fickparker”. Men nejdå … istället ska de lalla runt i ”jardin du Luxembourg”.

2. Är Paris verkligen den främsta tänkbara inspirationskällan om man nu nödvändigtvis ska hämta nya idéer och tankar från utlandet? Har Tekniska Nämnden ingen känsla för Paris och Västerås olika karaktär och historia? Och nej, jag syftar inte på skillnaden i storlek.

Paris är en parasitär utväxt på en mängd olika regioner som underkuvats och sammanfogats av centralmakten i Paris. Gator, boulevarder och parker – ja, hela stadsplanen – har en enda funktion: att förhärliga staten och makten.

Västerås präglas av att staden varit en naturlig knutpunkt för idogt strävande och flit i landskapet – och för studier – här grundades för hela landet viktiga industriföretag som ASEA och Svenska Metallverken – här samspelade de stora industrierna med bruken och gruvorna i hela Bergslagen.

Och det var också en viktig handelsplats där det utvecklades en verkligt innovativ köpmannamiljö – här skapades ICA … och H&M.

Vi talar om en tid då de som var entreprenörer fick bygden att blomstra genom sin industriella verksamhet och handel – men de fick den också att blomstra i verklig mening – det byggdes parker och skapades trädgårdar som en naturlig del av alla samhällsskikts längtan efter och behov av det gröna och sköna.

När Tekniska Nämnden nu väljer att åka till Paris istället för att studera sin egen bygds historia är det ett tecken på att de besjälas av samma mentaltitet som centralmaktens byråkrater i Paris – det ska byggas parker för att förgylla den egna makten och härligheten – och av samma skäl bygger man (som i alla andra kommuner gigantiska badhus och arenor).

Ibland talar vi i radio bubb.la om västerlandets undergång … och när människor förlorar kontakten med sin egen kultur och sin historia – då har undergången börjat … utanpåverket och överbyggnaden rasar när människors medvetenhet om sig sjäva och historien försvinner.

(I nästa del ska vi tala om det där med mat. Och jo, jag vet – det är litet förmätet av en balkanblatte att förklara vikten av svensk kulturhistoria … men jag är ju ganska förmäten av mig.)

4 Comments

Add yours

+ Leave a Comment