Konsten att bygga en bjälke…


En gång i tiden fanns det två unga tv-grabbar.

De kom från varsin svensk småstad och visste inte mycket om hur medieeliten fungerade. De drömde om att lyckas och kanske bli en del av den där eliten, men deras största ambition var i denna första början främst att göra något nytt, något som stack ut, ja kanske tillochmed provocerade de normer som för tillfället var rådande hos nämnda elit. Mycket av det dessa tv-grabbar gjorde var tramsigt, en hel del var malplacerat och konstigt, en del annat var också rentav över gränsen för det anständiga, men de höll sin ambition. De gjorde något som var nyskapande, de gjorde någonting som i ett övrigt tämligen torftigt tv – landskap kändes genuint, äkta och inte sällan rentav berörande.

Jag har inga problem med att erkänna att jag påverkats av denna duos produktion. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson lyckades med sina program få fram en insikt hos ett ungt tonårssinne om att ett alternativt liv var möjligt. Man behövde inte följa mittfåran för att bli lycklig. I serier såsom 100 höjdare så skildrade de original efter original och gjorde poängen att även ett liv som få, ja rentav ingen annan, förstår sig på fortfarande kan vara värt att leva. Det som ska undvikas är plasten, konformiteten, det grådaskigt vanliga. Det som ska undvikas är att fastna i DDR-Sveriges trista lunk, allt annat som på ett eller annat sätt vågar vara annorlunda är värt att uppmärksamma och hylla.

Tv-grabbarna gick vidare, blev större och skickligare på sitt hantverk. De startade upp en av Sveriges första podcasts och fick den att bli en formidabel succé. Även där fortsatte de att ta ut svängarna och göra så mycket de kunde för att undvika att fastna i ett normativt, ”gubbigt”, fack. Jag lyssnade slaviskt på podden och jag vet hur många timmar de ägnade åt att spy galla över olika sorters eliter. Alla typer av mediejättar fick en släng av sleven, med det patetiska SVT i spetsen. Tonen var vild, svängig och stundtals våldsamt grov. Sexskämten haglade. De mest markanta var en intensiv spekulation ifall programledaren Anne Lundberg ägnar sig åt pensionärs-bukkake efter sina program på Antikrundan och om hur spännande Agneta Sjödins sexliv kan tänkas vara efter att ha skaffat en ny, yngre man. Det senare sex-hetsande samtalet mynnade ut i frasen ”gapa”- som en referens till hur Sjödin blir uppmanad att ta emot sin älskares sperma i slutet av akten- och som blev inmynnat i poddens mest frekventa jingel och rentav en signatur för hela projektet.

Jag vill egentligen inte döma det här. Det är grovt, plumpt och säkert barnsligt på en nivå som gör det mer pinsamt för de som stod ut med att lyssna på programmet än för Filip och Fredrik själva, men man ska komma ihåg att det var en del av poddens poäng att vara just så vild, galen och oväntad som det bara gick. Ibland fick man plumpt sexskämtande om kvinnliga kändisar, ibland vassa resonemang om tillståndet i Sverige och mediesfären eller något tredje som man inte ens visste att man ville lyssna på. Det var kort sagt en mycket rolig podcast och stundtals också väldigt, väldigt bra.

Nu är det en ny tid.

De unga tv-grabbarna har lämnat provokatörernas vildmark och kommit in i medieelitens djupaste stugvärme. De trivs där. Oerhört bra. Så pass bra att de nu inte tvekar det minsta för att agera PK- kommissarier mot sådana som inte är lika ingrottade i elitens sköna sällskap. Att se Filip och Fredrik, de osnutna provokatörerna som en gång fick löpa intensiva gatlopp för relativt harmlösa (nåja) program, stå längst fram i ledet för att ta avstånd från ett tämligen lamt, men en smula ekivokt skämt på Paolo Robertos Instagram är egentligen främst absurt. Det borde vara en sketch, en avancerad övning i meta-ironi, bara någonting. Men nej, antagligen inte. Såhär ängslig, märklig och bakåtvänd krävs det att man är för att vara en del av kultureliten i Sverige det innevarande året 2017.

Så grattis Filip och Fredrik. Nu har ni äntligen blivit de själlösa gubbar i gräddans centrum ni så ofta uttryckt att ni kämpat stenhårt för att undvika att bli. Med ert skrällande hyckleri så tog ni er ända fram till den finaste PK-positionen som är möjlig att ha i detta arma land.

Hoppas det känns bra…

5 Comments

Add yours
  1. 1
    Alvin

    Det känns som att det är något annat som ligger bakom attacken mot Paolo Roberto. Någon som vet om det finns bakomliggande orsaker?

    • 2
      Kartografi

      Ja det är ju extremt överdrivet, är det en avledande “skandal” eller marknadsföring av paolo som “folkets man”?

+ Leave a Comment