Konflikt? Välkommen in i kuddrummet för en fruktstund!


Om du inte förstår en annan persons politiska ståndpunkt eller religion är det en fullt rimlig åtgärd att ge sig på den personen med knytnävarna, eller kanske till och med vapen. Och givetvis är det då också fullt rimligt att uppmana andra angripa den personen. Hej och hå, banka och slå!

Den ståndpunkten är förvisso stollig – farligt stollig – men jag kan inte se annat än att den följer ur lördagens stora reportage i DN om judar och muslimer i Malmö; det som dominerade förstasidan under rubriken ”Mekka och Jerusalem ligger åt samma håll”.

Det påminner mig om tiden för inbördeskrigen i Jugoslavien. På ett stort pappersbruk i Jönköping kallade klubbordföranden ihop alla juggar; serber, kroater, bosniaker, makedonier … och förklarade att den som släpade in de interna konflikterna på arbetsplatsen skulle få uppleva hur klubbordföranden gick till företagsledningen och krävde att den personen skulle avskedas: ”Och krånglar direktionen så får väl vi andra gå i strejk.”

Det är ju den enkla och självklara ståndpunkten, inget trams om att förståelse är viktigt, inga mysiga ord om att vi träffas i personalmatsalen i morgon och så tar jag med jättemånga kuddar och bananer och apelsiner och så har vi fruktstund och pratar om att vi egentligen alla i grund och botten tycker lika.

För i ett civiliserat samhälle är det ju så att människor kommer inte att tycka lika i politiska eller ekonomiska frågor, de kommer inte att tillbe samma gudar eller ha samma syn på moral.

Vi är olika.

Jag själv ser inga skäl att försöka göra våld på mina egna ideologiska eller religiösa uppfattningar bara för att de ska påminna om någon annans idéer och tro.

Men jag ser heller inget skäl att ta fram ett Rawlings Velo BBCOR (-3) Baseball Bat och söka upp dem som inte intar samma hållning som jag i de stora frågorna i livet … och banka in vett i skallen på dem.

Givetvis är min hållning den korrekta – och hur välmenande imamen och rabbinen i DN:s reportage än är så kan inte ett civiliserat samhälle grundläggas genom att man gemensamt försöker hitta fram till ett mål som inte finns; en insikt om att alla egentligen på något sätt tycker lika – typ: Mekka och Jerusalem ligger åt samma håll eller ”… ljuset är väldigt betydelsefullt i våra religioner” … (man kan förvisso ställa sig frågan … vem dyrkar mörkret? Inte ens satanisterna gör ju det.)

Samma princip som den kloke klubbordföranden genomdrev på sina fabriksgolv bör med självklarhet råda i samhället. Exakt vad det innebär kan vi diskutera, men vad vi inte ska diskutera är hur lika vi alla tycker för att få slut på våld och hot.

(Den som vill gå in i en diskussion om hur den svenska vänstern och arbetarrrörelsen under 1960-talet utvecklades från att utgå från absoluta moraliska principer till en total relativism och ett försök att omvandla samhället till ett daghem där alla ska behandlas som barn med personlighetsstörningar kan nog ha ett visst utbyte av min kommande bok ”Inte mitt krig”. Finns att beställa på: aetatis.se.)

+ There are no comments

Add yours