Judehat & åsiktskorridor


Om man tillbringar sina dagar i Brooklyn är en av frågorna man kan grubbla på varför det är relativt vanligt med självhatande judar här. Vill man raffinera sina funderingar kan man grubbla på varför denna själsliga åkomma är speciellt vanligt bland judar som spelar schack – och dessutom – varför den tar sig mer allvarliga utryck ju bättre schackspelare personen i fråga är.

Mitt i de funderingarna noterar jag att man i Sverige uppdagat ett judehat som inte erbjuder en lika stimulerande intellektuell utmaning för den som vill förstå. Den är nog mer ett uttryck för den allmänna sjaskigheten och fegheten i svenskt kulturliv.

Det intressanta med att Expo nu hävdar att en känd svensk författare anonymt på Flashback är judehatare och nazist är egentligen inte huruvida Expo har rätt, det intressanta är två andra frågor.

1. Reaktionerna från många i ”Kultursfären” har varit: ”Jo, men det visste man väl”. De har snarast tävlat i vem som visste det först och vem som vetat mest i frågan.

En enkel fundering som då infinner sig är: om så många personer på tidningar, magasin och förlag vetat om detta – varför har vi inte sett rasande attacker på kultursidor och i debattprogram? Varför har ingen konfronterat författaren och attackerat hans uppfattningar … för åratal sedan?

Jag tror det finns flera förklaringar. Den grundläggande är att det finns en självklar anti-semitism i delar av kulturvärlden – och det är inte så att avsky för Israels politik transformerats till motvilja mot judar. Det är motviljan mot judar som extrapolerats till avsky för Israel.

Om någon betvivlar tankegången att det finns en självklar anti-semitism i det skrivande och pratande skiktet så har den personen inte på ett bra tag tagit del av till exempel SvD:s, TT:s eller statsradions och stats-TV:ns rapportering om Mellanöstern eller den växande anti-semitismen i Sverige och Europa.

I en sådan miljö så blir en författares judehat i det fördolda bara en mer extrem variant av känslor som andra har i mer tuktad form. Inte så mycket att bråka om … bara ingen får veta …

Till detta kommer att man i det skikt som på olika sätt försörjer sig genom att hantera kultur inte startar några stora strider mot andra som ägnar sig åt samma verksamhet såvida man inte kan tjäna något på det, alltså en starkare ställning på den kulturella arenan. Är man inte säker på det utfallet så använder man istället den information som skulle kunna vara skadlig för andra för att stärka sin ställning genom att i smyg för andra i skrået berätta vad man vet – sådant visar att man är en insider och förbättrar den egna positionen. Skvaller som växelmynt som kan användas i handeln med biljetter till ståplats på parnassen.

Istället för öppen idékamp får vi viskleken.

Så om Expos ”avslöjande” skulle varit något värt borde det väl istället inneburit att de konfronterat alla dem som säger att de visste och undrat: varför gjorde ni inget?

2. Då kommer man in på frågan om Expo:s metoder. Jag ser det inte som någon större journalistisk bragd att man hackar konton och letar IP-adresser. Det kräver inget större mått av kreativitet eller journalistisk integritet – däremot luckrar det upp allas vårt skydd för den egna integriteten.

Det hade varit vida modigare av Expo att gå till angrepp mot dem som säger sig ha haft kunskap om detta – men då hade de inte av samma personer i dag fått de klappar på ryggen som dessa delar ut till magasinet för väl genomfört jobb.

Egentligen svindlar tanken – om Expos avslöjande är sant så har förlag publicerat och kritiker berömt en person de vet har åsikter som Julius Streicher skulle gillat – och han uttrycker dem på ungefär samma sätt.

Och OM Expo har rätt så visar det också att det måste finnas vissa tydliga spelregler i det här skiktet – man får tycka vissa saker – men man måste ha förstånd nog att inte uttala dem högt och offentligt. Att författaren valt att anonymt framföra dessa åsikter visar att han är medveten om reglerna – och det visar i sig deras existens.

Alltså … med exempel som detta – är det så underligt att många människor tror att det finns en åsiktskorridor – att de som befolkar det informationsbärande skiktet i varje givet ögonblick sorterar och värderar den information de hanterar – och att de inte gör det med utgångspunkt från verklighet och fakta utan från vad som passar deras åsikter för tillfället och deras materiella intressen.

Men märk väl – bara för att det finns en åsiktskorridor betyder inte det att alla de som hävdar att det finns en sådan har rätt i allt de tycker. Och har de konstiga åsikter så beror det i mångt och mycket på att det finns en åsiktskorridor som omöjliggör ett förnuftigt offentligt samtal.

I ett sådant samtal kan dumhet, ondska och falska föreställningar bekämpas – oavsett vem som framför dem.

Foto: Katie Tegtmeyer

3 Comments

Add yours
  1. 1
    staffan hultman

    So, Boris, what else is new? I’ve lived with this half-hidden antisemitism most of my adult life – and I’m not even Jewish, although married into the tribe.
    Staffan Hultman

  2. 2
    IW

    Personer har säkerligen “konfronterat” personen ifråga, vilket ledde till att han slutade skriva på FB för flera år sedan. Trots detta så ger sig nu Expo på honom, det räcker inte för dem att han möjligen har kommit på bättre tankar och dragit sig undan allt politiskt skrivande, han han ha omvärderat mycket vilket är fullt möjligt, utan de vill skada och skämma ut, nagla fast på en vägg. Andra har nöjt sig med att judehatet upphört och låtit denne mycket specielle person vara ifred.

  3. 3
    Tor-Loke Gojman

    Den är envis, anti-semitismen. Bäst vore nog om man gick igenom anti-semiternas påståenden ett efter ett. När man har visat att medierna, politikerna och bankerna inte kontrolleras av judiska familjer så ser gemene man att anti-semiterna är paranoida lögnare.

    Enkelt gjort. Varför gör man inte bara så, istället för att lagföra och demonisera?

    Det finns aldrig belägg för att kritisera judiskt agerande.
    Judar är ett driftigt entreprenörsfolk som vi kan lära oss av. Det fåtal som har höga positioner i samhället har slitit hårt mot höga odds. Var inte avundsjuk.

    Under deras kloka hand går vi en ljusare framtid till mötes. Shalom.

+ Leave a Comment