I högra hörnet av hagen


Oftast ser Fredrik Virtanen ut som en vallhund; dock som en av de där vallhundarna som bedöms vara mindre lämplig för att valla någonting och därför får framleva sina dagar med att liksom vagga runt på gården med den sorgsna och lätt förvirrade uppsyn förtidspensionerade vallhundar har när det regnat i en vecka, och dessutom regnat hårt.

Dock duger han uppenbarligen som krönikör på Aftonbladets ledarsida, men det beror väl antagligen på att det är svårt att städsla skribenter som vill driva  menigheten in i de fållor Anders Lindberg snickrat ihop.

Nu antar jag att det finns läsare som invänder mot att jag beskriver människor som boskap som ska drivas åt ena eller andra hållet – men det är ju bara en beskrivning av hur överheten ser på oss – inte av ett önskvärt tillstånd.

Och när de gamla vallnings- och fösningsmetoderna inte fungerar så får man hitta på nya.

Det är vad Fredrik Virtanens senaste krönika (23 juni) handlar om.

Han har insett att höger-vänsterskalan inte längre är användbar och har därför letat sig fram till den nu så trendiga GAL-TAN-indelningen av människor.

Den bygger på att i ena hörnet finns den prima boskapen och de dras till det gröna, alternativa och liberala … och i det andra hörnet finns de lite mer korkade kreaturen och öken – de som är traditionalister, auktoritära och nationalister. Virtanen tror att fler ska kunna lockas in i fållorna om de beskrivs som en uppsamlingsplats för ”GAL-människor”.

GAL–TAN–skalan är älskad av spindoktorer och partipropagandister eftersom den ger dem en möjlighet att locka väljarna med något nytt eftersom väljarna i några årtionden (lågt, väldigt lågt räknat) kunna se att det oftast inte spelar någon större roll om ett parti betecknar sig som höger eller vänster … de är maskiner vars funktion är att se till att partiarbetarna och byråkraterna får makt.

Virtanen konstaterar att nere i högra hörnet befinner sig bara ”fascister” eftersom bara en ”fascist” antas kunna omfamna värden som traditioner, auktoritet och nation.

Visst får man en känsla av att Virtanen kommer att misslyckas med det här vallhundsuppdraget också.

Själv är jag givetvis som marxist fast förankrad nere i högra hörnet. Men det beror inte på att jag är ”fascist” utan på att jag är marxist. Men det är inte det som placerar mig där nere i det högra hörnet … det beror på att varje tänkande människa befinner sig nere i det där hörnet.

Det är därför Virtanens vallningsuppdrag kommer att misslyckas.

Tradition, auktoritet och nation är inget som ”fascister” hittat på – det är resultatet av folklig strävan, slit, strid och kamp.

Tradition?

Vilka är vi om vi inte håller fast vid traditioner och kulturarv? Som Marx svärson Paul Lafargue skrev om Marx förhållande till Shakespeare:

”His respect for Shakespeare was boundless: he made a detailed study of his works and knew even the least important of his characters…His whole family had a real cult for the great English dramatist; his three daughters knew many of his works by heart.”

Marx står stadigt i en västerländsk kulturell tradition och hans övriga stora favoriter var Aischylos och Dante – och det är inte bara fråga om kultur och verk som kommer att leva för evigt – det är också en fråga om folklig tradition.

Alla dessa tre författare kännetecknades ju av av deras individer hela tiden brottas med frågan hur det de känner och vill ska förenas eller åtminstone förlikas med vad den egna familjen, släkten eller nationen kräver. Känslor, lust, plikt, dygd – allt det som traditionen hanterar – och bara den som behärskar traditionen kan utveckla den; och den som känner sin tradition kommer också att göra det försiktigt.

Mer traditionalistisk än Marx kan man knappast bli (även när det gäller mans– och kvinnorollen) – och vi undkommer aldrig de seder och mentaliteter vi växer upp i därför att de formats av vanliga människor för att de ska överleva i sin vardag genom seklerna – en vardag som som sagt kan innebära påfrestningar som krig, hungersnöd och epidemier.

Så jag kan svårligen se att det skulle vara fel att vara traditionalist så länge man rör sig i den västerländska kultursfären (och visst finns det mängder av skillnader mellan de olika regionala kulturerna där – men det är ju blott en avspegling av de olika verkligheter inom vilken dessa mentaliteter och traditioner växt fram och utvecklats.)

Auktoritet?

Vilka blir vi om vi inte förstår att auktoriteter behövs?

Som Friedrich Engels konstaterade:

”But the necessity of authority, and of imperious authority at that, will nowhere be found more evident than on board a ship on the high seas. There, in time of danger, the lives of all depend on the instantaneous and absolute obedience of all to the will of one.”

Och vi behöver inte söka oss ut på ett stormigt hav för att förstå behovet av auktoriteter.

Jag själv betraktas säkerligen som en rätt stökig person och trivs bäst när jag får bestämma … allt. Men ett antal gånger i mitt liv har jag självklart underordnat mig andra personer därför att jag insett att de helt enkelt vetat bättre, haft större kunskaper eller erfarenhet. De har varit lämpligare som ledare.

Om man tänker efter så är varje fungerande organisation hierarkisk och auktoritär (det som fungerar på ett stormigt hav lär ju fungera alldeles utmärkt på ett verkstadsgolv eller ett kontor … eller hur …?)

Men istället har vi fått ett samhälle där man utgår från alla kan lika mycket, vet lika mycket eller har samma erfarenheter … och även om det inte vore så måste alla synas och höras och allt avgöras genom möten och gruppsamtal och dialoger och … en massa, massa prat.

I och med att de organiska sambanden i de olika sociala skikten börjat lösas upp eftersom staten allt mer övertar dessa funktion så försvinner de ledare som i alla sammanhang hade en naturlig erfarenhet – istället skapas utrymme för ”ledare” som blir ledare därför att de säger sig inte kunna mer än någon annan – men de är bra på att kalla till möte och undvika beslut.

Och den kapten som har auktoriteten behåller den också om han efter det att skeppet nått land samlar besättningen och diskuterar det man gått igenom.

Nationen?

Vilka skulle vi vara om inte människor i västerlandet genom historien i organiserat sig som nationer – vare sig det varit i offensivt eller defensivt syfte – eller enbart därför att det varit ekonomiskt fördelaktigt. Visst lever vi i en tid då vi måste uthärda konstruerade nationalstater framdrivna av starka och absoluta centralmakter – men det innebär inte att det inte finns nationer som är bestämda av ett folks gemensamma kultur, historia och språk … i bästa fall också inom ett eget territorium.

I slutet på sin krönika säger Virtanen att:

”Enligt mig är svenska värderingar fett GAL. Möjligen inte tillräckligt vänster för min smak men, hey, man kan inte få allt.”

Alltså … ”möjligen inte tillräckligt vänster för min smak …”

Det är ju tvärtom … ska ”vänstern” bli verklig vänster igen så måste den ner i högra hörnet.

+ There are no comments

Add yours