High Hitler


Överheten har ju ett behov av att ursäkta hur världen ser ut i dag och intala oss att egentligen har vi aldrig på något sätt haft det bättre … men då tvingas de skriva om historien.

Om inte annat måste man göra det för att förklara de egna nederlagen.

Som det här med nazismen och andra världskrigets första år.

Mytologin ser ut ungefär så här … oförberedda västerländska demokratier ställs inför en extremt effektiv, disciplinerad, modern och högst mekaniserad tysk krigsmakt.

Snart är större delen av Europa erövrat.

Och den tyska statsapparen är lika effektiv och disciplinerad som krigsmakten – därför har människor i de ockuperade länderna svårt att bjuda motstånd (motståndsrörelserna var inte ens i krigets slutskede möjliga att beteckna som mass- eller folkrörelser.)

En central figur i den sortens historieskrivning blir förstås Hitler; den demoniske diktatorn som med stålhandskar och järnvilja styr allt.

En utmärkt utgångspunkt för att ifrågasätta den populära mytbildningen är Norman Ohles ”Blitzed: Drugs in the Third Reich” som Anthony Beevor diskuterar i New York Review of Books.

Visst vet väl många att bilden av Hitler som renlevnadsman inte är korrekt; han var inte ens vegetarian … och hur var det nu … fick han inte lite droger då och då av sina husläkare?

Ohle klargör i sitt verk i vilken omfattning Hitler var beroende av dorger och olika cocktails av dem.

Redan 1936 börjar doktor Morell ge diktatorn injektioner av kokain och morfin – ibland flera gånger om dagen och för att liksom runda av det hela får Hitler också glukos och en en essens av grislever och grishjärta. Kostcirkel för knarkare.

Det finns ju flera verk som tar upp Hitlers bruk av droger – men de brukar inte beskriva omfattningen – eller peka på hur tidigt och omfattande bruket var.

Som Ohle visar var diktatorns drogbruk så stort att det inte går att diskutera hans handlingar utan att se det som en viktig komponent. Det är inte fråga om att ta droger för att bi piggare eller dämpa smärtor eller kunna koppla av – det är frågan om att ta droger därför att beroendet kräver det.

Men den stora förtjänsten hos Ohle är blottläggandet av hur neddrogade tyskarna var under kriget.

Nazisternas utveckling av metamfetamin när amfetamin inte längre var tillräckligt ledde snabbt till att stora delar av befolkningen ansåg det som fullt normalt att knapra Pervitin i slutet på 1930-talet. Lite som Nordkorea i dag.

Om civilbefolkningen var utsatt för vedermödor var det inget mot vad de i krigsmaskinen var – och just därför såg befälen till att manskapet hade tillgång till rejäla doser av Pervitin – det gjorde dem mer uthålliga och fokuserade.

Rapporterna om Pervitinpumpade soldaters insats vid invasionen av Polen gjorde att man såg till att prododuktionen av preparatet gick upp till nästan en miljon piller om dagen – för att klara ett Blitzkrieg mot Frankrike hade man räknat ut att det behövdes 35 miljoner piller.

De brittiska och franska styrkornas kollaps inför den tyska anstormningen brukar förklaras med att de allierade var sämre utrustade och inte hade en chans mot de moderna tyska styrkorna.

Men mekaniseringsgraden var högre redan då hos de allierade, vad de däremot inte hade var Pervitin.

Den franska analysen av nederlaget beskrev en förundran över hur motståndarna kunde avancera så snabbt och inte verkade behöva vila …

Men du kan inte bruka droger i allt högre doser utan att till slut kollapsa – 1943 började Hitler också få det kraftiga syntetiska opiumpreparatet Eukanadol av Morell, parallellt med att en annan konkurrerande husläkare börjar administrera kokain till führern – i riktigt rejäla Wall Street–doser – under en period 50 gånger på 75 dagar.

Givetvis har Ohles bok kommit att uppskattas av den riktning bland tyska historiker som menar att Hitler var en svag diktator och Tyskland ett administrativt kaos. Mark Mazovers ”Hitler´s Empire” är ett utmärkt verk i den skolan med sin beskrivning av de fraktioner i den tyska statsapparaten som förde krig med varandra om makt och inflytande och hur det lokalt utvecklas egna små furstendömen i Tyskland och i de ockuperade staterna – platser där de som hade makten såg till sina egna intressen och inte till någon slags behov för ”hela tredje riket”.

Alltså: en total narkoman som försöker styra ett stort land och dessutom strävar efter världsherravälde och som kommer ganska långt … vad visar det … jo … att motståndet var svagt – i alla avseenden – och överallt.

Ska vi förstå vår samtid och historien så ska vi inte försöka förstå hur det kom sig att en en viljestark superskurk formerade en effektiv dödsmaskin som kunde erövra stora delar av Europa.

Det vi ska istället ska försöka förstå är varför omvärlden stod så svag så länge inför en nerknarkad korpral och hans hoprafsade sinsemellan stridande hejdukar.

Då kanske vi kan förstå varför västvärlden står så svag i dag inför islamsk fundamentalism och terror.

Det beror inte på att IS eller al-Quaida är effektiva och onda.

Det beror på västvärldens eget förfall.

Då som nu.

+ There are no comments

Add yours