Hejdukarna


De svenska kvinnliga politikernas och byråkraternas slöjparad framför islamopolitrukerna i Teheran har startat en del märkliga debatter som döljer hur överens svensk ”höger” och ”vänster” är när det gäller de grundläggande frågeställningarna – som till exempel statens allomfattande makt i Sverige.

Där finns de som försvarar slöjparaden med att det är en fråga om affärer; svenska politiker sägs ha ett ansvar för att främja svensk export och då får man ta seden dit man kommer.

Att man ska ta seden dit man kommer är väl alltsomoftast en rimlig hållning – men hur har tanken på att svenska politiker och byråkrater har ett ansvar för att främja svensk export blivit så självklar?

Nu talar vi inte om det där självklara främjandet – att genom raska avtal ta bort handelshinder och etablera frihandel – det som det här gäller är att staten hjälper svenska företag att exportera genom olika former av garantier, krediter och löften om motköp; typ: ”köp en massa lastbilar eller JAS av svenska företag så ska vi ta ett tag i kistan som är fylld med skattepengar och köpa något av er”.

Kring den här typen av projekt förenas företrädare för de stora bolagen i svenskt näringsliv och de som brukar benämnas sig själva gråsossar, som när Olof Palme skulle hjälpa till att kränga haubitsar till Indien.

Två grupper som aldrig riktigt kunnat skilja på stat och marknad, och väl heller aldrig haft någon lust att göra det.

En verklig arbetarrörelse skulle givetvis säga att den värnade en fri marknad och att de företag som fungerar givetvis av egen kraft kan hävda sig på exportmarknaden – lika litet som de ska ha statliga förmåner på en inhemsk marknad ska de ha subventioner på en utländsk.

Det obehagliga är att den här typen av besök och ”affärer” bara verkar fungera när det gäller korrupta och auktoritära regimer; Sydafrika, Brasilien och nu Saudiarabien …

Men om rågångarna mellan stat, marknad och civilt samhälle ligger öppna och det nödvändiga samspelet och kampen mellan olika krafter inte hindras av märkliga uppgörelser som drabbar både oss – och dem som bor i andra länder – då slipper vi de ständiga diskussionerna om politikerna handlar rätt eller fel. Då är de borta ur ekvationen.

Vi medborgare och konsumenter som finner det anstötligt att ett svensk företag bedriver en viss sorts verksamhet utomlands kan alltid att organisera kampanjer och bedriva arbete för att få företag att upphöra med det vi finner är fel.

Från de som bejakar politkernas och statens inblandning hör man ofta också tankegången lanseras att det alltid är bra att svenska företag etablerar sig utomlands i olika former … när det gäller diktaturer och auktoritära regimer sägs det vara bra därför att de svenska företagen blir små öar av demokrati, välstånd och välfärd.

(… och förresten … I så fall förväntar jag mig en kraftfull kampanj från socialdemokraterna för att svenska företag ska etablera sig på de territorier i Israel som socialdemokraterna anser är ockuperad mark.)

Det är fascinerande att se hur starka krafter i Sverige – som annars alltid anser att marxismen är förlegad – i fall som detta ansluter sig till de mest primitiva formerna av marxistisk historieuppfattning – produktivkrafternas utveckling är alltid bra och deras intåg på nya marknader som befinner sig på en lägre utvecklingsnivå är därmed också alltid bra och leder med automatik till framsteg och ett bättre liv för alla. Stalin skulle nickat gillande.

Så de stora bolagens och den så kallade ”arbetarrörelsens” försvar  för slöjparaden är tämligen illa ihopsvetsade … fogarna håller inte riktigt.

Det har också riktats en del kritik mot att en regering som kallar sig feministisk organiserat slöjparaden (och till och med sett till att deltagarna har olika huvuddukar, ska man fjäska ska man åtminstone göra det på ett chict sätt) … grunden för den kritiken är totalt fel och missar den gemensamma syn på relationen individ och stat som förenar den svenska regeringen och auktoritära islamska strömningar som vill begränsa kvinnors frihet. Något annat än en slöjparad var inte att vänta.

Det finns nämligen en grundläggande, nästan själslig gemenskap, mellan det som sorgligt nog ska föreställa en arbetarrörelse i Sverige och islamistiska strömningar.

Det som kolporteras som feminism i Sverige handlar ju inte om kvinnors frihet att forma sina liv – det handlar om att kvinnor (och män) ska underordna sig hur staten har bestämt att de ska leva sina liv?

Låter det överdrivet? Betänk då de svenska feminister som menar att staten ska lagstifta om hur makar reglerar fördelningen av föräldraledighet. En rimlig tanke är väl att om man som man eller kvinna är fundamentalt missnöjd med sin partners syn på hur det gemensamma livet ska organiseras så lämnar man partnern … men man stannar väl inte kvar och begär att staten ska tvinga den andra parten att anpassa sig efter de egna önskemålen.

Ett sådant beteende tar ju bort allt det stora som gör oss till människor; frihet, kärlek, ansvar … och lägger allt i statens hand.

Och det är därför svenska politiker över hela fältet kallar sig för feminister – det ger dem en utmärkt möjlighet att utöka sin kontroll över våra liv. Vänta bara till Gabriel Wickströms stora undersökning om våra sexvanor är klar – då kommer också reglerandet av vilka samlagsställningar som är politiskt korrekta.

Här finner vi orsaken till att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har så lätt för att låta islamistiska krafter etablera sig i de egna partierna  – liksom de har svårt att utöva ideologisk kamp mot islamismen. De ligger alltför nära varandra ideologiskt; båda rörelserna anser att individens liv och leverne noggrant måste regleras. Islamisterna hänvisar till Koranen, den så kallade ”vänstern” till en värdegrund som reglerar individens tillvaro, från äggets förening med spermien tills vi blir aska eller mull.

På ytan kan det se ut som om de två ideologierna krockar med varandra – men på ett djupare plan förenas de av sin människosyn och sin vilja att kontrollera – och där kan de förenas i ett fördelande av vem som ska bestämma över vad i Sverige – och hur man ska bete sig när man träder i nasartjänst åt svenska bolag.

5 Comments

Add yours
  1. 1
    Gurkburken

    Hittade lite korrfel: “kan alltid att organisera kampanjer” bör vara “kan alltid organisera kampanjer”. “politkernas” bör vara “politikernas”.

  2. 3
    Sebastian Jensen

    Det du har missat med föräldraledigheten är att den betalas ut av staten och att det således är rimligt att staten ställer villkoren kring hur den betalas ut. Vill man bekosta sin egen föräldrarledighet så kan man givetvis göra det hur man vill, men om man vill ha ersättning för den så är det rimligt att man följer ett visst regelverk, precis som med övriga bidrag och ersättningar. Sedan kan man förstås debattera exakt hur dessa regler ska se ut, men om vi statistiskt sett kan se att män tar ut en lägre del av föräldraledigheten än kvinnor så kan det faktiskt vara rimligt att en av reglerna är att tiden fördelas jämlikt mellan parterna. Om man konsekvent motsätter sig att staten använder sig av styrmedel och incitament ö.h.t. kan man lika gärna t. ex. slopa alkohol-, tobaks- och bensinskatterna, lägga ner alkoholmonopolet, ta bort RUT, ROT, miljöbilspremier och så vidare och så vidare. Som individ kanske just _du_ skulle uppleva dig friare i ett sådant scenario, men tänk då på att det inte skulle finnas några som helst möjligheter att påverka samhällsutvecklingen politiskt längre och man skulle alltså inte kunna göra någonting åt de orättvisor som drabbar svaga eller marginaliserade grupper.

    • 4
      Boris Benulic

      Du skriver: “… så kan det faktiskt vara rimligt att en av reglerna är att tiden fördelas jämlikt mellan parterna.” Jag förstår inte riktigt med vilken rätt du eller andra har synpunkter på “vad som är rimligt”?

      Du lever i villfarelsen att det är statens pengar som betalas ut – och det är det ju inte. Det är skattebetalarnas pengar som betalas ut och dels innebär skattetrycket en obegripligt stor inskränkning av medborgarnas möjlighet att forma sina liv – och sedan ska denna möjlighet inskränkas än mer genom regleringar.
      Du tar också upp möjligheten att man skulle avskaffa en stor del av skattepålagorna, liksom en stor del av avdragsmöjligheterna – men gillar inte riktigt tanken eftersom det skulle begränsa möjligheten att “påverka samhällsutvecklingen”. Du menar alltså att vi i dag har någon som helst möjligt att påverka denna utveckling därför att vi betalar skatt!?

  3. 5
    Susanna

    “korrupta och auktoritära regimer; Sydafrika, Brasilien och nu Saudiarabien…”. Fast hela den här slöjhistorian som diskursen handlar om just nu gäller ju Iran, inte Saudi. Inte för att Saudi inte passar in i sammanhanget, men rätt ska vara rätt. Iran har lag om att kvinnor ska bära hijab, även utländska turister och liknande, samma lag angående utländska besökare finns inte i Saudi.

+ Leave a Comment