Håriga hedonisters hångel hjälper ingen


På Aftonbladets kultursidor förklarar nu Kristofer Andersson varför han ser ljust på tillvaron … trots krig, misär och elände i världen så är han övertygad om att vi kommer att få se en stark kultur växa fram i Sverige istället för det han föraktar – de där bleksiktiga, anemiska varelserna som uppenbarar sig på Augustgalor och Manilla för att ägna sig åt offentligt kindpussande och lite mindre offentligt bakdantande.

Det är ju en vällovlig förhoppning Andersson ger uttryck för.

Men varför är han då så optimistisk?

Jo, han konstaterar att Stockholms klubbscen är den bästa i världen, och ingenstans finns så bra svartklubbar som i den svenska huvudstaden och det som gör honom mest optimistisk är följande minne:

”… jag tänker på natten då jag såg två lysergiska bumbibjörnar i övre tonåren – de kallar sin pälsbeklädda subkultur furries – hångla sönder varandra i en fabrikslokal i Solna, medan basen i bröstet följde hjärtats takt.”

Själv fylls jag bara av en lätt uppgivenhet när Andersson berättar detta.

Inte så att jag har något emot att tonåringar hånglar på svartklubbar.

Men utklädda till bumbibjörnar?

Jag brukar inte ha några som helst åsikter om hur folk vill ha sex – det är helt och hållet deras ensak.

Men bumbibjörnar?

Jag tror att vi ser ett nytt fenomen framträda här … som har att göra med att västerlandet i alla avseenden har förlorat sin kraft och styrka och förmåga.

Därför är det värt att diskutera.

Att folk klär ut sig när de ska ha sex är i sig är inte det minsta underligt eller att de fantiserar på olika sätt … om nunnor, sjuksköterskor, flygvärdinnor eller stränga lärarinnor eller muskulösa hantverkare … eller …

Att människor i olika skeden av sitt liv fantiserar om förbjudna saker med andra människor är tämligen naturligt.

Att unga människor numera blir uppeggade av att klä ut sig till bumbibjörnar … eller figurer ur My Little Pony … eller Hallo Kittyfigurer är däremot något märkligt.

Den dag jag får kännedom om tonåringar som hånglar utklädda till figurer ur Svampbob Fyrkant kommer jag slutgiltigt att ge upp hoppet om den västerländska civilisationen.

De subkulturer som gör Andersson lycklig är enbart ännu ett uttryck för att alltför många av dagens ungdomar vägrar växa upp – de har inget fotfäste i det verkliga livet med studier och arbete … barnprogram och tecknade serier är mer verkliga för dem – vilket också kommer att forma deras fantasier om sex … och uppenbarligen också deras sexliv.

Men låt dem hållas – om deras enda möjlighet att bli upphetsade är att klä ut sig i björnkostymer så får de väl göra det.

Dock blir det märkligt när Andersson kallar detta för ”hedonism” och utropar: ”Radikalism kräver hedonism”.

Han för därefter ett resonemang om hur nazisterna förbjöd jazzmusik som en degenererad musikform och hur detta ledde till motrörelsen ”swingjugend” – unga människor ur övre medelklassen som ”med jazzen som medel” förkastade nationalsocialismen.

Här blir han märkligt grumlig i tänkandet.

”Swingjugend” bidrog ju inte på minsta lilla sätt till segern över nazismen.

Det blev en tom gest – förvisso lite lagom ”hedonistisk”.

Men det räcker uppenbarligen för Andersson som konstaterar att:

”… jag tittar på de ludna bumbibjörnarna, och tänker att väldigt stora pälsdräkter med jätteöron är nollnolltalets svar på Che Guevara-tröjan.”

Att ungdomar struntar i lagar, regler och förordningar och går på svartklubb är utmärkt … det hör till uppväxandet.

Att de går på svartklubb iförda björndräkter gör dock att de besöken inte längre blir en del av uppväxandet … det blir istället ett uttryck för ett motstånd mot att växa upp.

Och oavsett hur de är klädda när de går på svartklubb så innebär den handlingen i sig inte något radikalt i meningen att det skulle innebära någon form av kamp mot de onda krafter som i dag hotar människors frihet.

Och dessutom … frågan måste ställas om hedonismen i sig inte är något som gynnar de onda krafterna – om det till och med inte är så att de gillar tanken på att så många som möjligt hånglar iförda björndräkter på en svartklubb.

Om vi vill bekämpa förtryck – vare sig det rör sig om nazister eller islamo-fascister – då gör vi det bäst genom att vara dygdiga, vältränade och intellektuellt mer skärpta än motståndaren.

Om de onda krafterna strävar efter att leva upp till Hitlers ord om att den uppväxande generationen ska vara: ”snabba som vinthundar, sega som läder och hårda som Kruppstål” … då hjälper det föga om människor som Andersson tror sig vara radikala om de står i spetsen för ungdomar iförda björnkostymer.

 

 

 

 

 

1 comment

Add yours
  1. 1
    Saltgurka

    Så soporna på Avfallsbladet tror på oreglerad skattebefriad verksamhet som svartklubbar som kamp mot det totalitära?
    Bipolärt lynne.

+ Leave a Comment