Hans Rosling och flykten från friheten


Den som tror att mänskligheten avlägsnat sig så där särdeles många steg bort från förhållningssättet våra förfäder hade till världen i mer primitiva tider … tror fel.

Alltför många visar egentligen bara viljestyrka när de demonstrerar sin envisa ovilja att tänka … och att tänka på ett självständigt sätt.

För människors vilja att låta sig tröstas och mentalt vägledas av ett prästerskap som uppmanar till dyrkan av gudar som sägs styra vår tillvaro … den viljan är obruten.

Här finner vi orsaken till den schaman-liknande roll Hans Rosling kom att spela för så många – han gav hugsvalelse och vederkvickte dem som oroade sig för hur det såg ut i världen – och han gjorde det med lätt hysteriska lovsånger till utvecklingen, typ:

Vi får det alltid bättre, och vi har dessutom aldrig haft det bättre än nu … ebola? Ja, men kom ihåg Digerdöden … ungefär så kan man sammanfatta hans budskap.

Han fortsätter att trollbinda människor från andra sidan graven med hjälp av små obegripliga citat som sprids i sociala media.

Det här till exempel dyker upp några gånger om dagen i mina flöden … och jag förstår inte riktigt varför det delas så flitigt … om det nu inte är så att de som delar det vill visa vilken grund tänkare Rosling var:

”Thank you industrialization. Thank you steel mill. Thank you power station. And thank you chemical processing industry that gave us time to read books.”

Det grundläggande problemet med tankegången är att den målar upp en motsättning mellan arbete och intellektuella aktiviteter. Arbete med att producera, skapa och omforma världen och verkligheten är något som det är bra att man slipper – då kan man ägna sig åt att ”läsa böcker”.

Det här är en ideologisk hållning i Pangloss anda som åter fått en viss spridning i västerlandet – och den materiella grunden för den hållningen är att  intellektuella har upptäckt att man kan försörja sig på att lovsjunga utveckingen och hålla ständiga festtal om att allt är bra och kommer att bli ännu bättre.

Vår utveckling har alltid varit beroende av att människor arbetar … läsandet … och skrivandet är en funktion av detta. Den som läser böcker utan att ägna sig åt produktivt arbete i någon mening blir mer begränsad i sitt tänkande.

Om vi går tillbaka till verkligt intellektuella – som de ledande personerna i den upplysning som föregick den amerikanska revolutionen finner vi en annan hållning, eller som Thomas Jefferson uttryckte det:

”No occupation is so delightful to me as the culture of the earth, and no culture comparable to that of the garden.”

Nu ska det inte tolkas som en önskan om att alla borde vara bönder (tilltalande tanke i och för sig) – utan mer som ett påpekande om att deltagande i produktionen är förutsättningen för verkligt självständigt tänkande. ”Kultiveringen av en trädgård” kan ta sig olika uttryck – svarva, studera cancercellers förökning, bryta malm, vara bonde eller programmera. Det Jefferson lovsjunger är arbetet. Det är viktigast.

Dels därför att arbete i produktionsprocessen ger den ekonomiska grunden för den som vill vara intellektuell att tänka fritt – han är inte beroende av tycka rätt saker för att uttrycka en åsikt. Och på ett mer grundläggande sätt innebär också deltagandet i det produktiva arbetet att den ständiga kampen formar en disciplinerad personlighet – vilket är själva förutsättningen för den som vill vara en verklig intellektuell.

Vi lever i en tid då överheten deklarerar för oss att fritiden är det viktiga – arbete är något ont som ska undvikas.

I en sådan tid blir Roslings budskap farligt – det han egentligen säger är: ”Luta dig bakåt. Utvecklingen går som på räls och jag och andra experter sitter vid spakarna i lokomotivet. Koppla av, läs en bok.”

Vi är på väg att få ett skikt intellektuella som sjunger den utvecklingens lov – som svänger rökelsekaret och lovprisar ”stålverket” – men som inte vet skillnaden på råstål och specialstål … och de har heller inte en susning om olika produktionsmetoder för stål. De tackar ”kraftverken”. Som om ”kraftverk” så där i största allmänhet kunde tackas oavsett var de är byggda, hur de är byggda och oavsett vad som används för att generera kraft.

Den teknologiska utvecklingen kan i varje givet ögonblick av historien ta sig många olika former och uttryck – vägvalen är oändliga. Det enda som är givet är egentligen att produktionen konstant blir effektivare än den var dagen innan … och året innan … och mänskligheten får det lite bättre.

Givetvis kan man utifrån detta hävda att vi när vi ser oss om i en abstrakt, statistisk mening aldrig haft det bättre.

Klen tröst dock för dem som fortfarande svälter, är drabbade av krig, farsoter och allt anat elände som hemsöker mängder av människor.

Men vad säger att det i verklig mening inte skulle kunna vara långt, långt fler som hade haft det bättre om utvecklingen skulle tagit andra vägar?

Är det inte frågan vi ska ställa oss – varför har vi det inte bättre?

Att den frågan inte ställs tillräckligt ofta beror på sådana som Rosling och hans kör.

Vill vi ha föredömen på hur man ska leva, arbeta, tänka – då bör vi alltså söka oss tillbaka i tiden – och lyssna på exempelvis Benjamin Franklin; för honom var definitivt hans intellektuella verk en funktion och följd av hans arbete i olika former av produktion. Han pekade ofta – kanske mest tydligt i ”Plain Truth” – en pamflett från 1747 – på hur den stora faran var att den medfödda lättjan som finns hos så många människor, för att inte säga majoriteten, skulle understödjas av hur samhället var organiserat. Hos honom var utvecklingens – och frihetens – förutsättning att samhället struktur tvingade människor att arbete – och att finna sin rätta plats ; som farmare, smed, plantageägare eller fiskare. För den som undrar en sak så är svaret: ja, Franklin såg det som att individen förverkligade sig bäst själv i ett hierakiskt samhälle – där det också genom arbete fanns möjlighet att förflytta sig mellan positioner – i sidled eller ”uppåt” – eller sjunka nedåt; om man inte arbetade eller bara ägnade sig åt att läsa böcker.

Man kan tänka sig hur Franklin skulle reagerat vid tanken på en ”intellektuell” som tackade utvecklingen för att han kunde ägna sig åt att läsa böcker.

Vad vi behöver är inte fler intellektuella som för sin försörjning lovprisar ”utvecklingen” och uppmanar oss att koppla av och läsa böcker, vad vi behöver är fler intellektuella som är en del av produktionsprocesserna i vid mening – intellektuella vars tankar får sin näring av att de arbetar – inte av att de slipper arbeta.

+ There are no comments

Add yours