Gränslandet


Gryningen nalkas och jag befinner någonstans i gränslandet mellan sömn och vakenhet, eller gör jag det?

Jag ger ifrån mig en suck av vemod när jag vaknar alldeles för tidigt. Någon vidare sömn är bara att glömma, upp och göra kaffe, ta en snus, sätta mig på farstutrappan i den fuktiga luften och låta myggorna göra sitt där de kan hitta hud.
-Det släpper fan aldrig tänker jag för mig själv.