En liten jämförelse


Låt mig berätta en liten personlig historia.

Vi kan börja i Sverige 2013. I en tid när undertecknad, efter en viss turbulens i livet, barskrapad och tämligen omtöcknad var så illa tvungen att ta sig in på någon sorts arbetsmarknad. Rådvill sökte jag mig, så som normen kräver, till Arbetsförmedlingen för att få erforderlig hjälp med min uppgift. Väl där så blir jag placerad i en sedvanlig sossekö för att därefter få ett möte med en barsk och stram handledare. Jag blir i det närmaste korsförhörd om vad jag är ute efter och var mina eventuella kvalitéer består av, och när jag berättar att jag har vissa förutsättningar som kan kräva särskild hjälp från förmedlingen i fråga så blir jag i nästa stund uppmanad att så fort som möjligt utföra en rad uppgifter för att överhuvudtaget kunna förvänta mig någon som helst hjälp från förmedlingen. Bland dem se till att på egen hand söka så många arbeten jag kan och vara beredd på att jobba varsomhelst i Sverige om så skulle bli aktuellt. Att försöka ha några preferenser eller, absurda tanke, egna krav när det kommer till framtida arbetsgivare var inte att tänka på.

Minnet av mötet är kallt, besvärande och bär inte minsta spår av vänskaplighet.

Nåväl. I mitt förvirrade tillstånd gjorde jag mitt bästa för att möta Arbetsförmedlingens förväntningar och hör och häpna så lyckades jag strax därefter landa en kontakt med en arbetsgivare. Arbetsgivaren var oerhört angelägen om att jag skulle kunna börja arbeta så snart som möjligt och glad i hågen ringde jag till Arbetsförmedlingen för att de skulle kunna hjälpa till att säkra ett kontrakt. Till min oerhörda förvåning så blir min handläggare fly förbannad. Av skäl jag inte längre minns och knappast förstod då heller så hade jag brutit ett antal av de regler som är förutsättningen för att Arbetsförmedlingen ska kunna utföra sitt jobb. På så kort varsel och på detta indirekta sätt kunde jag inte förvänta mig någon hjälp och jag fick höra att jag genom detta agerande minsann hade ställt till problem för hela myndigheten och antagligen för hela Sveriges välfärd också. Telefonsamtalet var inte långt, men fullt tillräckligt för att krossa alla former av förtroende för svenskt myndighetsväsende som jag vid tillfället fortfarande hyste.

Till sist fick historien ett ljust avslut, min arbetsgivare tog ett längre snack med mig och ordnade en privat deal där mina speciella förutsättningar så att säga ”prisades in” till en början, tills det att de kunde se vad jag egentligen gick för. Jag fick mitt arbete, men arbetsförmedlingen och min anonyma handledare gjorde inte hundradelen av ett jota för att hjälpa mig att få det.

Nu över till innevarande år. Undertecknad är på väg till Malta och även om jag fått höra många lovord om Maltas arbetsmarknad så visste jag att det skulle kunna vara uppblåst säljsnack för att locka fler frihetliga till ön, så jag bestämde mig för att vara ute i god tid för att pröva vad marknaden hade att erbjuda. Sista november gick jag in i de relevanta Facebook-grupper som finns för ändamålet och ganska snart upptäckte jag en typ av annonser som var mer generella än de andra. Jag sökte till några sådana och fick inom ett par minuter svar från en av dem, Donna. Det visar sig att Donna är en jobbagent som så fort hon får veta lite mer om mig kan åta sig att hjälpa mig så mycket som hon förmår. Jag skickar in mitt CV och ett personligt brev och därefter börjar den totala surrealismen, sett ur ett Swärgland-perspektiv. Donna ser nämligen till att göra allt jobb åt mig. Hon letar upp annonser och tar kontakt med företagen, närmast ett par gånger per dag ringer hon för att kolla upp mitt intresse inför diverse branscher och tjänster, om det finns några preferenser hos mig hon ska ta hänsyn till eller något annat hon ska tänka på när hon skannar av marknaden.

Donnas bemötande är varmt, professionellt, men likväl översvämmande vänskapligt.

Bara några dagar efter att jag kontaktat henne har hon ordnat den första intervjun. Hon ser då till att coacha mig grundligt om vad jag ska tänka på under det kommande samtalet och de specifika uppgifter som detta företag kan tänkas vilja höra om. Fullt förberedd och med uppbyggt självförtroende går jag in i intervjun och klarar mig galant, en intervju blir två och ytterligare någon dag senare får jag beskedet från Donna att det är klart. Om jag vill så är jobbet mitt. Det har då gått nio dagar sen mitt svar på Donnas annons.

För att vara övertydlig om skälet till skillnaden mellan dessa upplevelser: Anledningen till att Donna visade sig vara så supertrevlig och härlig emot mig beror inte på att hon har en altruistisk drivkraft att hjälpa förvirrade bohemer från norra Europa utan för att hon- till skillnad från de anonyma byråkraterna på arbetsförmedlingen – agerar på en marknad. Donna tjänar på att så snabbt som möjligt plocka upp de som är intresserade att komma till Malta och oavsett deras förutsättningar se till så att de landar ett arbete. Genom att hjälpa en sådan som mig att komma närmre mitt mål så gör hon själv vinst, vilket gör mig värdefull i hennes ögon och självfallet också lättare att vara charmerande och förtjusande trevlig mot.

Så är det inte med Swärglands arbetsförmedling. De kaffedrickande byråkraterna på denna myndighet skulle inte känna igen en marknad om den så drämde dem i huvudet med en slägga. Varenda klient som dyker upp på deras kontor blir istället en börda som ingen på det gudsförgätna stället vet vad de ska göra av med. Skulle klienten dessutom visa sig ha särskilda önskningar, preferenser eller eventuella krav så blir det än mer vedervärdigt. Handläggarna har inga verktyg, ingen kunskap, inga metoder alls annat än att på ineffektiva sätt lotsa sina klienter i värdelösa kurssystem som enbart i extrema undantagsfall har en nålsöge-öppning ut mot en egentlig, verklig arbetsmarknad. Det finns ingen anledning att tro att försoffade byråkrater skulle kunna ha en chans att göra ett bättre jobb på att knyta kontakter mellan arbetsgivare och tagare än privata aktörer som med marknadsmekanismerna i ryggen har alla incitament på plats för att ständigt bli bättre på att tillvarata båda parters intressen, önskningar och krav så långt det bara är möjligt. Arbetsförmedlingen är inget annat än ett dyrt, destruktivt slukhål för jag vet inte hur många miljarder och dessutom otäckt många individers självförtroende och självkänsla.

För egen del så återstår många kapitel i min ambition att bygga mig en framtid på Malta, men när det kommer till den första omgången så är det inga direkta tvivel om utgången. Ställningen: Fungerande land – Swärgland 1 – 0.

+ There are no comments

Add yours