Än en gång till frågan om överhetens anti-semitism


Att judiska församlingen i Umeå nu väljer att övergå i vad som väl närmast kan betraktas som en underjordisk existens har med all rätt väckt viss uppmärksamhet.

Och åter kan vi läsa texter om den svenska nazismens rötter.

Det där har ju närmast blivit en egen rörelse bland historiker. Man studerar den nutida svenska nazismen – man konstaterar var den har sina visten och tillhåll och så börjar man med vad som nästan kan betecknas som släktforskning.

Oftast lyckas man påvisa hur nazistiska mentaliteter förs från generation till generation i vissa delar av landet; vi har i denna genre kunnat läsa om bland annat om skånska och gotländska bönder – och hur de dessutom lyckas samla deklasserade element omkring sig; och så traderas naziidiotin från släktled til släktled och stärks genom ingiften och band som vardag, affärer och arbete upprättar.

När studier som dessa diskuteras verkar alla liksom jag vara varma anhängare av Annales-skolan; det ses som självklart att de mentaliteter och kulturella mönster som skapas i en social grupp har en varaktighet som kan vara mycket, mycket länge. Dessa mentaliteter formas i samspel mellan natur, ekonomiska struktur, politik och kultur. De kan fortleva i sociala skikt även när en av de grundläggande faktorerna förändras.

Mycket få har alltså några invändningar när man i en diskussion om svensk nazism och svenskt judehat i dag på olika platser drar linjerna bakåt och pekar på förekomsten av Furugårdare eller Lindholmare på den orten eller bygden under 1930-talet.

Men historiska samband exiterar märkligt nog bara när man ska diskutera politiska idiotiers utbreddning bland ”vanligt” folk.

Om jag skulle hävda att Aftonbladets kultursida alltför ofta förekommande klafsande ut i det anti-semitiska träsket är en följd av den mentalitet som grundlades när tidningen var en brun och nazi-anstruken tidning på 1930- och 1940-talet – då skulle jag få mothugg. ”Det var då det”.

Varför kan vi anta att en mentalitet fortlever bland bönder, butiksägare och bilhandlare men inte bland journalister, kulturarbetare och tidningsägare?

Varför skulle inte primitivt judehat kunna föras vidare i de där lite ”finare” kretsarna – men då kanske hjälpligt uppsminkat som anti-sionism?

Låt oss fundera över just detta att Umeås judiska förening nu så att säga lämnar offentligheten för att slippa smädelser, förföljelse och hot.

Polisens svar är att ”Klistermärken, banderoller och flygblad är inget att oroa sig för.”

En inte alltför ovanlig inställning präglad av likgiltighet från polisens sida när det gäller judehat.

Finns det en mentalitet som lever kvar sedan 1930-talet i delar av ordningsmakten?

Eller i politikerkåren, eller journalistkåren eller i vissa kretsar bland akademiker?

Jag har nog själv gjort mig skyldig till att hävda att svensk nazism är relativt ofarlig därför att jag bara sett den som politisk företeelse med rötter i inavlade isolat ute i landet.

Men betraktar vi det svenska 1930-talet och 1940-talet så ser vi en statsapparat där anti-semitismen är utbredd och också leder till praktisk handling. Utvisningar. Stängda gränser.

Men ser vi tecken på att dessa mentaliteter fortlever i dag?

Ja.

En del menar att det de ser som svenska myndigheters restriktiva invandringspolitik är ett tecken på detta.

Men låt oss vrida och vända på den tanken. För den innebär ju att staten skulle vara mot invandring sisådär i största allmänhet. Och det är den ju inte.

Vi ser en invandrings- och ”integrationspolitik” som präglas av en total flathet inför islamismens judehat – ett hat som är en bärande del av deras föreställningsvärld – men också faktiskt av många icke-jihadistiska muslimers föreställningsvärld. För några månader sedan fick jag resa mig ur stolen och gå (halvklippt) därför att min turkiske frisör hade skällt ut sin son därför att denne ville ha en ”Iphone” med orden: ”Du ska inte ha en judetelefon” – och så vände han sig mot mig och sa lite ursäktande: ”Vad ska man göra. De är överallt. De kontrollerar allt.” Han var förvisso en jävel på att klippa, och billig och det var intressant at tmed honom diskutera de finare detaljerna i AKP:s politik. Men … ibland måste man bara resa sig och gå.

Men en stor del av den svenska överheten i vid mening … sitter kvar på sina bakar och störs inte så mycket av vad de ser och hör.

En rimlig utgångspunkt för en diskussion om detta är faktiskt följande: Beror statens och den institutionaliserade offentlighetens undfallenhet inför judehat med rötter i Västasien på att mentaliteter som växte fram på 1930-talet lever kvar. Man ser helt enkelt inte judehat som ett problem…

 

1 comment

Add yours
  1. 1
    En radiolyssnare

    “släktled til släktled” borde vara “släktled till släktled”, i övrigt är texten intressant.

+ Leave a Comment