Än en gång till frågan om det muslimska ägget 1


(Jag tänkte ägna helgen åt att koppla av med att skriva om islam. Jag har dragit mig för det ganska länge.

Dels därför att man riskerar att uppmuntra rasistiska tendenser – och vad som ska föreställa offentligt samtal i det här landet är tillräckligt kretinistiskt som det är … dels därför att mina ståndpunkter riskerar att viftas bort med ett: ”… men så står det inte i Koranen, islam är en fredens religion”.

Men eftersom jag är en enkel balkanbonde och därmed mentalt formaterad av det sydslaviska ordspråket: ”Vad som finns i äggen får du se när du steker dem.” … så tror jag inte det är islams teologi vi bör diskutera … utan dess praktik. 

Första delen i dag, andra i morgon.)

Det finns en mycket märklig argumentationsgång som dyker upp i diskussioner om islamistisk terror; den innebär att man hävdar att de som är islamistiska terrorister inte vet något om islam.

Argumentet finns i två varianter.

  1. Terroristen har ett dåligt grepp om Koranen, typ: han kan inte recitera tillräckligt många suror.
  2. Om nu terroristen ändå visar sig kunna recitera ett inte föraktligt antal suror så säger man att han inte förstår deras innebörd och att de är tagna ur sitt sammanhang.

Argumentet framförs gärna av representanter för det muslimska prästerskapet och upprepas förstås mer än villigt av icke-muslimer som tror att frågan egentligen gäller sådant som muslimska invandrares rättigheter i deras nya land.

Och det är ju inte det en debatt kring dessa frågor egentligen gäller.

De tidiga kristna frälstes och värvades under en period då den teoretiska grundvalen var svag – och dessutom lite känd – det som höll samman de urkristna församlingarna var ju tankar och bud så enkla att de i dag närmast skulle uppfattas som memer.

Inte ens de tolv apostlarna värvades av Jesus genom mer ingående teoretiska resonemang. Det var  inga föreläsningar från Jesus sida som fick Filippos, Tomas eller Jakob att hänga på. Andreas och Petrus fick förvisso en rejäl fiskfångst – men som teologisk skolning lämnar det väl en del att önska.

Alltså … frälsning och omvändelse till en tro är (oavsett religion) ofta en fråga om en uppenbarelse i ögonblicket – en upplevelse av något större – inte en följd av idogt tragglande av skrifter och urkunder.

Så en ung invandrare som sitter i svenskt fängelse för misshandel, rån, allmänt småtjuvande och vapeninnehav … och där konverterar till islam gör något som är tämligen vanligt i fängelser.

Här är det värt att påminna om att frälsning i fängelsemiljö inte är förbehållet individer som har sina kulturella rötter i länder som domineras av islam – människor som blir frälsta i kristen mening är ju inget ovanligt i sådana miljöer – i USA är det till och med tämligen vanligt.

Men det talas väldigt lite om detta eftersom de som blir kristna under sin tid bakom murarna i bästa fall går in i ett nykter, skötsamt och strävsamt liv efter frigivningen – de går inte efter frigivningen in hos närmaste skräddare och ber honom sy en självmordsbombarväst.

Eftersom frälsning således i både islam och kristendom kan komma efter uppenbarelse och upplevelse kan vi inte gärna hävda att bindgalna, mordiska IS-terrorister inte har rätten att hävda att de är goda muslimer.

Egentligen lika lite som vi kan frånerkänna Göran Greider rätten att kalla sig kristen efter det att han sett Jesus i sitt kök i Årsta.

Jag skulle kunna hävda att Greider inte är någon riktig kristen eftersom Gud garanterat inte tycker att vi ska betala 99 procent i skatt och bara få behålla en procent som ”fickpengar”.

Men det vore ju fel sorts diskussion … Gud håller sig inte med partibok eller en skattepolitik.

På samma sätt är en god, fredlig och välintegrerad imams avståndstagande från IS och hävdande att mördarbandet inte står för islam tämligen poänglöst – eftersom medlemmarna i mördarbandet faktiskt uppfattar sig som muslimer.

Tycks det som en orättvis jämförelse? Tycker du att man inte kan jämföra en märklig syn på skatter med mord och terror?

Men den är ju inte det minsta orättvis. Och det är skillnaden i det man jämför som är själva poängen.

Religioner kan inte bedömas efter sina urkunder och ursprungliga berättelser och genom strider om vilken tolkning som är den rätta.

De kan endast bedömas över tid och genom hur de utvecklas.

Och om vi ser hur kristendomen utvecklats så kan det inom ramen för den förvisso uppstå märkliga riktningar som Svenska Kyrkan eller katolska sekter i Australien som präglas av anti-semitism.

Men detta kan inte jämföras med de krafter som utvecklats över tid inom islam – IS, Al-Quaida, Al Nusra, talibanerna – och som om det inte räckte med det har vi stater som Turkiet, Pakistan, och Saudiarabien; stater som förtrycker sina egna invånare (i Pakistan hålls dessutom hundratusentals kristna som slavar) – och de understödjer internationell terrorism.

Det finns inga kristna terrornätverk som med blod och svärd och automatkarbiner och med hänvisning till Bibeln försöker upprätta Guds rike på jorden … och döda otrogna (Det närmaste vi kommer där är väl The Lords resistance army i Uganda.)

Det finns heller inga korsfararstater som understödjer sådana kristna terrornätverk.

Förvisso finns det kristna fundamentalister i USA – men ingen kan ju hävda att de spelat någon roll för landets invasioner i Västasien.

Man behöver inte vara troende av något slag för att inse att kristendomen har bestått provet – den har utvecklats i en fredlig riktning – den kännetecknas mer av sin vilja att hjälpa människor – även de som är av annan tro … eller ingen tro alls. En uppräkning av de övergrepp som begås av präster inom olika kyrkor i dag påminner oss förvisso om offrens lidande – men kan inte på något sätt jämföras med det som sker i islams namn.)

Islam däremot fungerar som plattform för olika terrorgrupper och terrorstater som för ett krig inte bara mot dem som anhängarna anser är otrogna och kättare inom islam utan också mot hela västerlandet.

Det har gått 1500 år … och islam fortsätter att vara plattform för och grogrund för förtryck, orättvisor, död och misär.

Rimligen borde religionen därmed ha bevisat sin egen farlighet – vilket förstås inte innebär att varje muslim är en potentiell terrorist eller på minsta sätt ska förnekas fri- och rättigheter.

Det innebär bara att västerlandet måste föra en hård idékamp mot islam och hävda att det är en religion som är oförenlig med de värden som utvecklats i den västerländska civilisationen.

Och jag förstår inte den allmänna fruktan som verkar finnas för just hård idékamp och strid för upplysning.

Antingen tror man på de västerländska värdena och då tar man strid för dem – det innebär inte på något sätt en nedlåtande eller föraktfull inställning gentemot muslimer.

Det innebär tvärtom att man betraktar dem som tänkande människor som en dag kan överge den religion som klavbundit dem i århundraden.

2 Comments

Add yours
  1. 1
    Mats Jangdal

    Väl formulerat! Det är inte mot de de kristna eller normalljumma svenskarna den humanistiska stormakten måste hävda sin överlägsenhet. Det är mot de våldsförhärligande extremisterna den humanistiska stormakten måste visa sin överlägsenhet. Det betyder bland annat att inte vika ner sig ideologiskt.

  2. 2
    Johan Lindahl

    Från den så kallade “Bergspredikan” i Matteusevangeliet:
    “Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.”

    Ja, vilken besk frukt har inte muhammedanerna burit fram genom tiderna.

+ Leave a Comment