DISTANSDRESSYR 1: Sopsortering och det sjunde inseglet


(Det får bli en ny liten serie som sträcker sig över den kommande helgen. Den här gången med utgångspunkt från John Ruskins tankar … varför just han är utgångspunkten blir väl inte uppenbart förrän i sista avsnittet … om ens då.)

Öppna vilken tidning som helst så inser du att du, just du fått ansvar för hela jordklotet.

Lyssna på dina barn när de kommer hem från skolan och du förstår att om du inte sopsorterar ordentligt … och om du inte slutar grilla så förbannat mycket kött på sommaren så begår du handlingar likvärdiga med att bryta det sjunde inseglet.

Det är alltid bra att peka på en annalkande katastrof eller en fiende som befinner sig utanför murarna när man vill skapa enighet och ordning i menigheten … när man vill få alla att gå i takt och göra som man själv vill.

Inget finns att invända mot den taktiken så länge det verkligen finns en katastrof eller fiende … men om det inte finns?

Vi får varje dag förklarat för oss att vi ska tänka på kommande generationer.

När Miljöpartiets talesman Per Bolund ska kommentera Alliansens miljöpolitik säger han givetvis att:

”Det är ett svek mot kommande generationer”.

När Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt ska kommentera Vattenfalls brunkolsförsäljning så .. ja just det:

”Det är ett dåligt beslut för … kommande generationer.”

Och statsminister Stefan Löfven talade för något år sedan om:

” I ett Sverige att vara stolt över tar vi klimatansvar för kommande generationer.”

Egentligen har jag väl inget mot budskapet, det är ju som John Ruskin säger i ”The Lamp of Memory”:

”Every human action gains in honour, in grace, in true magnificence by its regard for things that are to come”.

Men Ruskin talar om människor som är medvetna om att de som verkat före dem har levt på det sättet – man ingår i en tradition, man har ett arv att förvalta. Och man inser det.

Alltså – omsorgen om de som komma skall bygger på insikten om att du fått något av dem som fanns innan dig. Du ingår i ett sammanhang, du har ett ansvar. Och du antas själv vara en medveten människor som tar ansvar här och nu. Som arbetar och studerar – och du gör det med utgångspunkt från det du i vid mening ärvt – och det du skall lämna efter dig.

Men Ruskins insikt har inte så mycket att göra med Sverige i dag.

Alltså … i Sverige i dag avkrävs du på det personliga planet ett direkt ansvar för vad som händer planeten.

Du måste tänka på vad du äter, klär dig i, hur du förflyttar dig, hur du bor … om du köper en t-shirt som inte är av ekologisk bomull kan det vara du som är orsaken till orkaner över Texas.

Men detta står ju i monumental motsättning till något annat du får lära dig – du har egentligen inget eget ansvar – staten vet alltid bättre än du i alla skeden av ditt liv; den vet inte bara vad som är bäst för dig – den vet också vad som är bäst för dina nära och kära och den tar ansvar för dig och de dina och styr er i rätt riktning och tar hand om er med hjälp av statens alla olika förgreningar.

Visst är det märkligt?

Du förväntas ta ansvar för utsläpp i atmosfären och klimatförändringar och regnskogar och vem vet vad mer som är stort intill ogripbarhet (glöm inte världsfreden förresten). Och för att du ska kunna ta det ansvaret måste du följa deras givna regler om hur du ska bete dig och leva.

Samtidigt ska du inte ta ansvar för dig själv utan förlita dig på staten och politikerna. De ställer till exempel inga som helst krav på dig när det gäller dina barn. De skulle ju kunna säga till dig att skolan inte fungerar och att du som förälder därför har ett ansvar för att se till att dina ättelägg kommer till skolan hela, rena och med en brinnande studieiver och att de visar respekt för lärare och kamrater. Men det säger politiker och byråkrater aldrig.

Alltså … av dig kräver staten globalt ansvarstagande för de kommande generationernas skull, men att du samtidigt överlåter allt ansvar för det som sker i din direkta närhet till dem.

… och då kommer vi tillbaka till det vi började med.

Överheten vill ta du ska ta ansvar för det något abstrakta begreppet ”kommande generationer”.

Men den vill inte att du ska ta ansvar för dina barn. Det vill de själva göra.

För mig framstår det som något svårbegripligt att människor går med på detta.

(Nästa avsnitt: Varför tycker så få om att arbeta?)

+ There are no comments

Add yours