Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Postmodernismens kulmen

Tidigare vicepresidenten Joe Biden gjorde ett uttalande framför kameror där han sökte en rimligare ton gentemot president Donald Trump. Som så ofta i hans fall försa han sig. Han sa att Trump nog inte riktigt trodde att han skulle vinna presidentvalet, att han nu arbetar med att skapa sin regering med minimum av förberedelser och att vi alla borde ge honom en chans. Han gick vidare med att jämföra med Hillary Clinton, som redan nio månader innan valet hade planerat hela transaktionen från Barack Obamas administration in i minsta detalj. Man får anta att Joe biden vet vad han talar om, eftersom han ju var med där det hände.

Clintonklanen

Det finns en djupt rotad sanning i uttrycket – makt är sexigt. Varvat med stor personlig charm och behovet av tröst, så kan det bli en starkt förförande kombination. Så var det också, tillbaka i mitten av 1990-talet, när president Bill Clinton och den unga Monica Lewinsky inledde en sexuell relation i Vita huset. Presidenten var under svår press från en kongress dominerad av det politiska motståndet, han var en charmig person och makten, ja, Miss Lewinsky har själv tillstått dess berusning.

Det uppdagades 1998 och Clintons första reaktion var att ljuga i TV. Han tvingades senare erkänna i samma forum. Det borde ha inneburit svårare konsekvenser, men republikanerna lyckades endast mobilisera för riksrätt i representanthuset, medan senaten darrade på manchetten. De hade givetvis media att tänka på, som nästan unisont slöt upp bakom sin president. Detta var och förblir ännu idag den mest officiella bilden av Bill Clinton som ett sexuellt rovdjur, men också den svåraste repan på makarna Clintons lackade yta.

Vada i åsiktskloaken

Och Donald Trump svors in på trappan till kongressen och fördämningarna rämnade. Av professionella demonstranter köpt upplopp i Washington DC. Dagen därefter, en stor, men snabbt ihopkokad och likaledes betald demonstration av kvinnor, inbussad, inflygen, baserad på en 12 år gammal fras, som Trump bett om ursäkt för. Vi använder ett mycket amerikanskt uttryck, översatt – skitstorm.

Thatchers arv

Det finns den här klassiska anekdoten från någon gång efter Margaret Thatchers avgång som brittisk premiärminister och ledare för det konservativa partiet 1990. En journalist frågade henne om vad hon ansåg vara hennes främsta prestation under hennes långa karriär inom politiken. Döm om hans förvåning när hon svarade – Tony Blair.

Obamarama

Inför det amerikanska presidentvalet 2008 var världens opinionsbildare helt upptagna med föresatsen att USA stod inför möjligheten att välja sin förste svarte president. Det var enda intresset och man ignorerade helt frågan om vem Barack Obama faktiskt var och vad hans politik i realiteten skulle kunna bli. Och ändå var det så enkelt.

Presidentvalet 2020

Ur ett amerikanskt perspektiv är jag libertarian, eller en libertarian leaning republican, enligt dagens mått mätt*. Egentligen vill jag se en stark libertariansk presidentkandidat, men i valet 2016 fanns där ingen att se. Under det republikanska primärvalet höll jag som vanligt ett gott öga till Rand Paul, men tidigt förstod jag att han var chanslös, t.o.m. innan jag begrep vilken valkanon Donald Trump blivit.

Den nakne presidenten

Det är snart endast två månader kvar av president Barack Obama tid i Vita huset. Det blir en sorti som knappast smakar för honom. Tanken var ju att han skulle lämna över sitt ämbete i trygga händer, han t.o.m. förutsatte det. Nu blev det inte så och chocken är uppenbar. Fundamentet till hans sedan länge lagda plan har i ett slag förvandlats till ett högst rangligt korthus. Det här är viktigt, för det är hans arv som president – hans legacy – som hänger på gärdesgården. Han, som USA: s förste svarte president, den kanske mest radikalt progressiva presidenterna i den amerikanska historien, hur skall eftervärlden tolka honom? Plötsligt ser det inte längre så bra ut.

Pax Trump

Vad kommer president Trump att innebära för världens säkerhet? Frågan hänger och vibrerar i luften. Utan att han ens är vald får folk panik och ryktesspridningen är mycket omfattande. Få verkar vara intresserade av att ta reda på fakta, de flesta är upptagna med smutkastning och rent förrakt. Här följer några stolpar att hålla sig till, framtagna bl.a. genom att titta i Trumps egen kampanjsida på nätet. Svårare än så är det inte.

Trumps säkerhetspolitik är klassisk republikansk och lutar sig mycket mot Reaganismen – Peace Through Strength
“Fred genom styrka kommer att vara centralt i vår säkerhetspolitik. Vi vill arbeta för en stabil och fredlig värld, med mindre konflikter och mer gemensamma värderingar.”

Försvaret, igen

Den svenska värnplikten skapades under slutet av 1800-talet, som ett svar på behovet av större styrkor till lägre kostnad. Det anlände efter en lång och mödosam diskussion i parlamentariska kretsar under åtminstone 70 år och krigsmakten, som det hette då, var huvudsakligen emot det. För dem var det en fråga om kvalitet, de hade hellre sett mer pengar till fler anställda.

Det står som skrivet i himlen

Jag tror att Sverige kommer att återinföra värnplikten. Mycket tyder på att det kommer att ske med början före 2020, ganska snabbt m.a.o – projektets inledning menar jag, inte dess genomförande. Jag tror det är ofrånkomligt därför att Sverige har svängt tillbaka i tiden de senaste åren. Man ser tillbaka till det som varit, man skyr det som är och man försöker finna en lösning som åtminstone ser ut som om man gör något.

Allmän värnplikt kan innebära att tusentals unga medborgare kan lyftas ut ur arbetsmarknadens undermåliga siffror, åtminstone tillfälligt. Åtgärden löser ingenting, den erbjuder enbart kosmetika, både för försvaret och för arbetsmarknaden, men man gör åtminstone någonting, eller hur? Det är viktigt.

Saul Alinsky

Han är inte särskilt känd i Sverige, men i USA är han ett politiskt begrepp. På typiskt amerikanskt vis var han heller aldrig en uttalad socialist, men hans teorier och metoder rörde sig definitivt i dessa kretsar. Faktiskt, mot slutet av hans liv levde han gott på sina avsevärda intäkter från böcker, artiklar och pedagogiska uppdrag. Han spenderade sin tid i Kalifornien,  spelade golf med de rika och framgångsrika, gick på cocktailpartys med kändisar, solade sig i glansen. Ända sedan ungdomen klädde han sig i kostym och inte alls som sina lärjungar.

 

 

Slaget om västvärlden

I den sista, självande timman startades så kriget mot skitsnacket. Det kickades igång med en frontalattack av Donald J. Trump i juni förra året i.o.m. med hans deklaration att han ställde upp för val till president i USA, hösten 2016. Attacken var så listig och hänsynslös att han fullständigt manövrerade ut det republikanska partiet och storartat besegrade nästan 20 övriga kandidater. Andra offensiven i kampen om västvärlden blev Brexit i Europa, då britterna uttryckte ett rungande nej till fortsatt medlemskap i den Europeiska unionen.

En Trumpetstöt för reson

Det är presidentval i USA, har någon missat det? I Sverige står som vanligt analyserna och debatterna stilla såsom ärgade fast i ett hörn, utan förmåga att ta sig loss. Media och opinionsbildning är rörande ense, oavsett partitillhörighet, om att USA är dåligt och presidentvalet ännu sämre. Dessa företeelser stämmer inte övererens med den svenska berättelsen om den goda staten, om det gemensammas och det normalas överhöghet. 2016 är det om möjligt ännu värre, då en miljardär, Donald J. Trump, faktiskt kan bli USA: s president, en man med överkammad flint och ett manegeri som liknar Mussolinis. Det är bara för mycket, så analyserna och debatten i Sverige stänger ner ytterligare ett snäpp.

COPS

Ingen yrkeskår är mer exponerad i världen som den amerikanska polisen. I generationer har de figurerat i film, TV och litteratur, det allra mesta i fiktiv form. På nyheterna syns och hörs de varje dag, den gula polistejpen, de blinkande ljusen och de stora puffrorna. Alla har en uppfattning om dem, få har en vetskap, det mesta är syftningar och antaganden. Så, låt oss titta närmare på den amerikanska polisen och försöka bena upp begreppen.

Obamaland

Chicago är USA: s tredje största stad efter New York och Los Angeles, med 2.7 miljoner invånare. Chicago har bland landets hårdaste vapenlagar. 2015 mördades 490 människor i Chicago, 2 988 föll offer för skjutningar. Efter halva 2016 avverkat har mordfrekvensen i Chicago ökat med 72 procent, skjutningarna med 88 procent. Värstascenariot för 2016 är idag 700 mord. Under 2015 utgjorde svarta Chicagobor 75 procent av mordoffren och 71 procent av förövarna. Trenden för 2016 är i bästa fall densamma, annars troligtvis eskalerande.

Polisvåld USA 2016

Det är fem storstäder som toppar mordstatistiken i USA, Chicago, Detroit, St Louis, Atlanta och självaste Washington DC. Om man suddade ut dessa fem städer ur den amerikanska mordstatistiken skulle USA hamna långt ner på världens lista över mordstatistik, vi talar om 70-100: e plats. Gemensamt för dessa städer är att de har jämförelsevis stora svarta befolkningar och de styrs av det amerikanska Demokratiska partiet sedan decennier tillbaka. President Barack Obama kommer från Chicago, det var där han startade sin politiska karriär.

Demokraterna har successivt utnyttjat och pumpat ut den svarta befolkningen i dessa städer sedan andra världskriget. De har smörjt de svarta med bidrag, förstört deras arbetsmoral, splittrat deras familjer, planerat deras barnafödande, mot att få röster i lokalvalen för att därigenom skapa plattformar för den nationella politiken. Detta är Barack Obamas politiska historia. Demokraterna har vid sidan av sina fascistoida sociala experiment totalt missat den svarta befolkningens reaktion på detta maktmissbruk och man har för allt i världen ingen lust att belysa dem idag – vreden, våldet, morden. Media stödjer demokraterna till ungefär 80 procent, så även där undviker man faktum.

Operation Crooked Hillary

Jag tror att det amerikanska demokratiska partiet går mot ett katastrofval hösten 2016 och orsaken till att vi inte ser detta nu, beror på vår lust för sagor. Demokraterna är som vanligt uppbackade av åtminstone 80 procent av amerikansk allmänmedia, av Hollywood och de har en massa pengar till hands, men nu inför hösten arbetar dessa faktorer emot dem, snarare än med dem. Sagan om kejsarens nya kläder kräver kapital att mangla ut, men det lurar oss enbart till överraskning när väl täckelsen faller, inget annat.

Obama är den sämsta presidenten någonsin i amerikansk historia. En typisk samhällsorganisatör från Chicago-maskinen, utan egna meriter, okunnig och arrogant, frammanad av ett korrupt demokratiskt parti. Han har lånat sönder den amerikanska ekonomin i syfte att skapa en misslyckad hälsovårdsreform och backa upp havererad grön industri. “America isn’t great anymore” och ytterligare fyra år av detta låter olidligt.
(Skrivet i juni 2016)