Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Är Hägerströms värdenihilism ett ”välgörande korrektiv”?

Enligt Martin Fries inledning till Socialfilosofiska uppsatser utgör Hägerströms filosofi ett ”välgörande korrektiv”. Hur förhåller det sig med den saken? En kort sammanfattning: Vi har sett att Hägerströms metafysik är helt OK – fastän han undviker att kalla den ”metafysik” och i stället kallar den ”verklighetsteori”. Vi har sett att han betraktar känslor som – med Ayn Rands uttryck – oreducerbara och primära, och hur detta leder honom fram till slutsatsen att alla värdeomdömen egentligen borde bytas ut mot interjektioner som ”o!” och ”ack!”. Vad vi känner är relevant, men vad som väcker våra känslor är irrelevant.

Hyllning till de fossila bränslena

Det fanns en tid då de fossila bränslena – kol, olja, naturgas – låg dolda i marken till ingen nytta för oss människor. Det var en lång tid: den sträckte sig från den allra fösta stenåldern för mer än 2 miljoner år sedan och ända fram till den industriella revolution under senare delen av 1700-talet. Det var också en fattig tid. Den moderna historielösa människan har svårt att ens göra sig en föreställning om hur fattig den var.

Filosofins svek bakom våldet

Debattinlägg som jag fick publicerat i Eskilstuna-Kuriren 14 augusti 1986. Lämpligt att återutge nu när jag ändå har Axel Hägerström i tankarna: “Våldet i vårt samhälle blir allt brutalare – och vad som skrämmer civiliserade iakttagare är inte bara våldet som sådant utan känslokylan i det, driften att förstöra för förstörelsens egen skull. Om två killar gör upp om en flicka med knytnävarna, eller om människor slåss över politiska meningsskiljaktigheter, är våldet fortfarande i någon mån begripligt – men att sparka sönder en medmänniska bara för nöjet att sparka, det är något som förefaller ligga utanför vår fattningsförmåga.

Ska det vara så svårt att förstå …

… att värdeomdömen kan vara objektiva?[1] Ja, Ayn Rand har förstås gjort det lätt för oss genom att identifiera förhållandet mellan liv och värde och genom att förklara att det endast är för levande väsen som saker kan vara värdefulla eller skadliga – och genom att dra slutsatsen att det finns en yttersta värdemätare, nämligen just livet, att bevara och främja organismens liv (m.a.o. ens eget, försåvitt som man är en organism – och det är man ju). Men behövde vi verkligen Ayn Rand för att fatta detta? Borde vi inte ha kommit underfund med det på egen hand?

Allt som är i grunden bara är

Det har startats en studiecirkel i filosofi här i Eskilstuna. Senast ut är Axel Hägerström: “– Han hatade metafysiken, en inriktning som bland annat sysslar med religiösa frågor, och avslutade alltid sina föreläsningar med ”För övrigt anser jag att metafysiken ska förstöras” [”præterea censeo metaphysicam esse delendam”], berättade Kent Lund och gav kanske också en ledtråd till filosofens heta aversion för det övernaturliga.” Men varför i all världen ska metafysiken förstöras?

Gör minskande brottslighet polisen håglös?

I Eskilstuna-Kurirens ledare 16 februari kan vi läsa att – trots alla braskande rubriker om våldsbrott – statistiken visar att brottsligheten i själva verket har blivit mindre under senare år. I och för sig är detta inget konstigt: oavsett om brottslighetsnivån stiger eller sjunker eller ligger på oförändrad nivå, är det klart att grova våldsbrott uppmärksammas i pressen. Detta kommer inte att ändras förrän människor upphör att begå brott, och det lär inte ske i brådrasket. Men sedan tittar jag på Veckans brott på TV, och där säger Leif GW Persson att han upplever att polisen har blivit alltmer håglös. Och det är inte första gången han säger det; han gjorde det också för ett par veckor sedan.

Låglönejobb eller arbetslöshet?

Människors och beslutsfattares förmåga att blunda för enkla ekonomiska samband är hart när outtömlig. Ett sådant samband är detta: Om stat och/eller fack tvingar upp lägstalönerna över den nivå som skulle råda på en fri arbetsmarknad, kastas en mängd människor ut i arbetslöshet – och är de redan arbetslösa, hindras de effektivt från att komma in på arbetsmarknaden. De senaste dagarna har det kommit några trevare från näringslivet och borgerliga politiker om att sänka lägstalönerna för att göra det enklare för nyanlända till Sverige att skaffa sig jobb. Detta har föranlett Åsa Linderborg att fylla nästan hela Aftonbladets kultursida med motargument mot dessa trevare.

Människan och naturen

Jag lyssnar aldrig på Kulturradion, eftersom jag inte anser att dagens kultur är särskilt kulturell. (Sätter jag på radion så är det för att lyssna på musik.) Men så skrev Boris Benulic (en ovanligt klok person för att vara marxist) det här på Facebook: “På Kulturradion diskuterar de Helena Granströms ‘Det som en gång var’. De som diskuterar boken tycker att Granströms tankegång om att ‘vi måste sluta betrakta naturen som en resurs’ är lite tråkig därför att den är självklar; ‘det kan väl alla skriva under på.’…

Vad är det som lurar runt hörnet?

Det har länge stått klar att staten inte mäktar med att uppfylla sin grundläggande funktioner eller ”nattväktarfunktioner”. Vårt försvar skulle inte kunna hålla stånd en vecka, om Vladimir Putin skulle få för sig att annektera Gotland. Polisen ägnar mer tid åt pappersarbete och omorganisationer än att bekämpa egendomsbrott. Rättsväsendet tar lång tid på sig att skipa rättvisa och går inte alltid i land med det. Flyktingkrisen ställer saken på sin spets. Somliga (somliga, inte alla) flyktingar begår brott, t.o.m. ytterst grova brott. Det senaste exemplet är mordet på Alexandra Mezher i Mölndal. I samband med detta har vår s.k. rikspolischef, Dan Eliasson, gjort sig herostratiskt ryktbar genom följande uttalande…

Hur man trollar fram pengar …

Säkert minns ni den isländska finanskrisen år 2008 – för övrigt ett närmast perfekt exempel på den ”österrikiska” konjunkturcykelteorin, där en skenbar uppgång i ekonomin oundvikligen senare leder till en krasch. Om denna handlar en deckare från 2013, Svarta korpar över Villette av Ingrid Hedström.

Klimatkejsardömet

I Eskilstuna-Kuriren 29.12 kunde man läsa följande förträffliga insändare, undertecknad ”Sagoläsaren”:

När jag läser alla upprymda ledare och tidningsartiklar om klimatavtalet i Paris kommer jag osökt att tänka på HC Andersens saga ”Kejsarens nya kläder”. Klimatkejsarna visar upp sig i media och är helt nakna. Avtalet innehåller ju ingenting. Om det var allt tiotusentals delegater kunde åstadkomma till en kostnad på flera miljarder kronor så är ju klimatfrågan död och lika bra var det.

George Berkeley om plikten att lyda överheten

Leonard Peikoff säger någonstans i sina filosofihistoriska föreläsningar att om man accepterar en filosofs metafysik och kunskapsteori följer hans etik och politik s.a.s. på köpet; han tar en vid handen och leder en dit han vill. Så t.ex. leder Platons metafysik och kunskapsteori, om man accepterar dem, oundvikligen till den totalitarism han förespråkar i Staten och Lagarna. Varför? På grund av hans syn på allmänbegreppen: han menade som bekant att den sinnevärld vi faktiskt lever i bara är en ofullkomlig avbildning av idéernas (eller formernas) värld.

Sol, vind, vågor och socialism

Jag har just köpt och börjat läsa Alex Epsteins The Moral Case for Fossil Fuels. Samtidigt får jag på Aftonblaskans kultursida se en artikel av Joar Tiberg som är en översvallande recension av Andreas Malms nyutkomna bok Fossil Capital. Så här avslutar Tiberg sin hyllningsartikel: En global räddningsaktion för klimatet med tillhörande övergång till sol-, vind- och vågkraft kommer att gå hand i hand med en restaurering av det socialistiska projektet.

Självbespeglande själviskhet?

En uppfattning man ofta stöter på är att individualism och egoism innebär narcissism, eller i varje fall utmynnar i narcissism. Så vad är då narcissism? Själva ordet kommer från legenden om den bildsköne grekiske ynglingen Narkissos (latiniserat Narcissus) som fick se sin spegelbild i en källa och blev så betagen av den att han famnade efter den, föll ned i källan och drunknade. Så den närmaste svenska synonymen är ”självbespegling”. Är det detta vi individualister och rationella egoister sysslar med – tittar oss i spegeln dagarna i ända? Är detta den ”personlighetsstörning” vi lider av?

Slaveriet under passionerna

Att känslorna tar överhand över förnuftet – att man blir alltför arg eller rädd eller ledsen för att kunna tänka klart, eller att man blir överentusiastisk över något – det har vi säkert alla varit med om. Är det bra eller dåligt? ”Vad är det för en fråga?” frågar ni säkert. Det är klart att det är dåligt. Man kan så lätt handla överilat, säga eller göra något som man sen får ångra. Bättre då att knyta näven i byxfickan, svälja gråten och (om man är engelsman) hålla överläppen styv.

Tidspreferens och nettokonsumtion

Det här har jag saxat från årgång 6 av Nattväktaren. Jag skrev det, därför att det finns dumhuvuden här i världen: sådana som säger att George Reisman inte kan vara någon riktig ”österrikare”, eftersom han teori om tidspreferens inte är den gängse. Allt annat lika har fattiga människor högre tidspreferens (och därmed mindre framtidsorientering) än rika. Ta som exempel en person som lever på att plocka tombuteljer ur stadens papperskorgar: en sådan person är fullt upptagen av blotta överlevnaden för dagen och kan knappast planera för nästa vecka, än mindre då sätta pengar åt sidan för sin pension.

Ekonomisk analfabetism i Aftonbladet

Fredrik Virtanen lät publicera en ledarkrönika i Aftonbladet 31 oktober under rubriken De rika kan försörja våra äldre i 220 år. Bl.a. skriver han: “I Sverige finns 147 miljardärer, enligt tidningen Veckans affärer. Kul för dem. Antalet miljardärer har fördubblats på tio år. De har en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder kronor. Det är definitivt mycket, närmast ofattbart mycket.”

Två observationer om definitioner

Det finns fall där korrekta definitioner är enormt viktiga och där felaktiga definitioner ställer till förödelse. Det är t.ex. en himmelsvid skillnad om man definierar ”kapitalism” som ”ett samhällsskick som grundar sig på privat ägande av produktionsmedlen” eller ”ett samhällsskick som berikar de redan rika och suger ut de breda massorna”. Ett annat sådant exempel är begreppen ”inflation” och ”deflation”; definierar man de termerna som ”stigande eller fallande priser” i stället för ”ökning eller minskning av penningmängden” hamnar man helt fel.

Årgång 1, nummer 11 (mars 1998)

Den första principen för all straffrätt måste vara att straffet ska stå i proportion till brottet. Logiken ford­rar att den som tar en annans liv (annat än i själv­försvar) därmed förverkar sin egen rätt till liv.
Det enda giltiga argumentet mot dödsstraff är självfallet risken att någon oskyldig blir avrättad, ett misstag som sedan inte kan repareras. (Detta är i förbigående sagt den ”officiella objektivistiska stånd­punkten”; se The Objectivist Newsletter, januari 1963.) Men detta argument mot dödsstraff nämns aldrig i debatten. I stället för vi ständigt höra variationer på temat att dödsstraff innebär att sänka sig till mörda­rens egen nivå, att det innebär att staten begår mord, vilket är lika illa som det mord som ska bestraffas med döden. Det är svårt att säga vad som är värst med detta argument: skenheligheten eller tanklös­heten.

All vår början bliver svår

Alla ni som läser detta minns säkert hur ni en gång lärde er läsa och skriva. Det var besvärligt i början, men snart blev det lätt, och idag fordras inte den ringaste ansträngning för att läsa den här texten eller skriva en egen. Att läsa och skriva har blivit automatiserat.

Kalkyleringsproblemet

Häromdagen publicerade svenska Misesinstitutet en artikel, Vård med vinstintresse till en tiondel av priset, som handlade om de skenande kostnaderna för Nya Karolinska Institutet och jämförde med ett tyskt privat sjukhus som kan erbjuda samma eller motsvarande vård till en tiondel av priset. Detta är ett exempel på socialismens kalkyleringsproblem, det som identifierats av Ludwig von Mises.

Värdefritt?

Som ni säkert vet insisterade Ludwig von Mises på att den ekonomiska vetenskapen ska vara värdefri eller värderingsfri (Mises själv använder det tyska ordet wertfrei). Men idén är uppenbart självmotsägande. För om man pläderar för värdefrihet innebär ju det att man betraktar värdefriheten som någonting bra. Eller ska vi anta att denna idé också är värde- eller värderingsfri och säga att den är varken bra eller dålig?

Kärt besvär förgäves?

Långt om länge har jag blivit klar med översättningen av George Reismans fullständiga vederläggning av Thomas Piketty. Nu är den uppsatsen inte bara lång utan också väldigt teoretiskt, så jag är rädd att den helt enkelt går över folks huvuden. Det svåraste för människor att ta till sig är förmodligen insikten om kapitalackumulationens betydelse och det faktum att stora, ja rentav enorma, förmögenheter är bra för oss alla. En sak har Karl Marx verkligen haft framgång med, och det är idén att kapitalackumulation innebär utsugning och att lösningen är att ta ifrån kapitalisterna deras kapital. Sanningen är den rakt motsatta…

Konsumtionsvaror och kapitalvaror

Det finns två sorters varor, konsumtionsvaror och kapitalvaror. För att ta enklast möjliga exempel är en brödlimpa en konsumtionsvara. Bageriet som bakar brödet är en kapitalvara; likaså kvarnen som mal mjölet till limpan och bondgården som odlar den säd som sedan mals till mjöl. De ugnar bageriet använder är kapitalvaror, liksom fabriken som tillverkar ugnarna; kvarnen är en kapitalvara, liksom det byggföretag som bygger upp kvarnen; det konstgödsel bonden använder är en kapitalvara, liksom den fabrik som producerar konstgödseln. Och listan kan säkert göras längre.

Nettokonsumtionsteorin

Jag skrev sist att jag tänkte skriva ett par bloggposter som förberedelse för nästa översättning. Så jag ska göra ett försök att presentera Reismans vinstteori så kort och så gott jag kan. Frågan här är vad som utgör vinst i ekonomin som helhet (”in the aggregate”, som man säger på engelska). Om ett enskilt framgångsrikt företag gör stor vinst så är det alltid på bekostnad av andra, mindre framgångsrika, företag som gör mindre vinst eller rentav går med förlust. Om en viss bransch går med stor vinst (idag t.ex. datorindustrin) är det alltid på bekostnad av att andra branscher gör mindre vinster eller börjar gå med förlust. Men vad förklarar att det blir vinst i ekonomin som helhet?

Kapitalackumulation och tekniskt framåtskridande

Jag lägger just nu sista handen vid min översättning av George Reismans uppgörelse med Thomas Piketty. Men den uppsatsen är lång och väldigt teoretiskt, så den kan möjligen gå över huvudet på läsare som är obekanta med Reismans teorier. Därför tänkte jag skriva ett par bloggposter som försöker presentera dessa teorier. Först ut det ömsesidiga förhållandet mellan kapitalackumulation och tekniskt framåtskridande.

Fortsatt ylande med de antiisraeliska ulvarna

Margot Wallström är persona non grata i Israel, och det är sannerligen inte mer än rätt. Det bästa vore förstås att Israel bröt de diplomatiska förbindelserna med Sverige, men det är nog för mycket att hoppas på. Men Eskilstuna-Kuriren fortsätter att yla med de antiisraeliska ulvarna. Så här står det bl.a. i en ledare 19 januari 2015: