Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Vad jag är när jag äter

Var ”du-reformen” under sextio- och sjuttiotalet ett misstag? Förlorade vi en del av vår identitet när vi ”lade bort titlarna”?

För mig som föddes i slutet på sjuttiotalet känns det oerhört gammeldags och omständligt att använda titlar.
Att säga ”Kan jag få bjuda disponenten på en cigarett?” känns mycket mer omständligt än att bara fråga ”Vill du ha en cigg?”.
Inte minst för att det hela bygger på att jag först måste ta reda på att disponenten är, just, en disponent.

Om filosofi och ideologi

Jag tror att det är viktigt att hålla isär begreppen (moral)filosofi och politisk ideologi,för att vi själva och andra ska förstå libertarianismen.

Vi börjar med filosofin.
Den bygger på några väldigt enkla postulat som i princip innebär att vi dyrkar ”guden” frivillighet. Allt som sker med fri vilja och utan att någon tvingar någon annan är acceptabelt. Filosofin skiljer sig från till exempel utilitarismen som säger att man ska agera på ett sätt som maximerar lyckan eller nyttan.

Radio Bonde avsnitt 41: Marie Aichaigui om mens och bindor av tyg

I det andra av dagens två avsnitt pratar jag med Marie Aichaigui. Marie har alltid vetat att hon skulle bli egen företagare och entreprenör, men att företagandet skulle handla om tvättbara bindor av tyg visste hon inte.

Samtalet kom att handla en hel del om mens, som fortfarande är ett tabubelagt ämne. Men också om hur tillgång till mensskydd är en viktig faktor för att unga kvinnor i utvecklingsländerna ska kunna gå i skolan.

Jag kastar mig onekligen mellan olika ämnen i Radio Bonde…

Radio Bonde avsnitt 40: Erik Evestam om småskalig vattenkraft

Jubileumsavsnittet handlar om småskalig vattenkraft. I storleksordningen 1700 mindre dammar och kraftstationer i landet hotas av utrivning. Ägarna till dessa anläggningar, som ofta är privatpersoner, riskerar att få betala ett mycket högt pris som en följd av en rättstillämpning som strider mot principerna för hur en rättsstat bör fungera.

Hör mig och Erik diskutera de principiella felen i tillämpningen av miljöbalken och hur man skulle kunna göra det effektivare och mer demokratiskt.

Blev jag lurad när jag var 11 år?

När jag gick i mellanstadiet organiserade jag, tillsammans med min klass, en insamling. För pengarna köpte vi regnskog.
Jag vet inte exakt hur det gick till, rent praktiskt. Vi satte in en summa på ett konto och någon i andra änden lovade att denna summa skulle rädda en viss mängd regnskog från skövling.
Jag kände att jag hade gjort en god insats.

Ett anspråkslöst förslag

Reglerna kring offentlig upphandling har varit ett debattämne så länge jag kan minnas.

Jag vill inte gå så långt som att säga att ”tanken är god”. Det är nämligen inte tanken, utan snarare intentionen som är god. Genom att ha regler för hur upphandling i offentlig regi ska gå till, ska konkurrensen blir bättre genom att fler aktörer kan vara med och lämna anbud. Samtidigt ska det finnas mekanismer som gör att korruptionen minskar.

I´m a mansplainer, yes I am….

Jag är, precis som alla andra, ett barn av min tid. 
Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad det betyder och innebär, men jag tolkar det som att vi alla formas av den samtid i vilken vi lever våra liv.

Min samtid präglas av diskussioner om manligt och kvinnligt. Kanske är det så att dessa diskussioner alltid har förts, fast ur olika perspektiv och med olika slutsatser. Jag möter ganska stora personliga utmaningar när jag försöker förstå och förhålla mig till diskussionen.

Vår beredskap är inte så god, men den går att äta

I elfte timmen verkar det ha gått upp för folk att det kan hända saker som gör att det kan bli brist på mat. Det som varit en självklarhet bara för några decennier sedan – att livsmedelsförsörjningen är en beredskapsfråga – föll ur människors medvetande i samma takt som det militära försvaret nedrustades.

Ändå är det något som ”skaver” i den nyvakna diskussionen om vår livsmedelsförsörjning i kris och krig. Jag tycker mig se en naiv bild av att, om kriget kommer så är allt annat lika, men det kommer att bli svårt att få tag i mat.

Hur jag förbereder mig för en härligt, genuin och lantlig jul.

”Du måste bredda din läsekrets!”, säger min vän när jag ber om förslag på ämnen att skriva om på bloggen.
”Skriv om hur du förbereder julen, hur du kokar knäck och stånkar korv. Sånt vill folk läsa om!”

Ja, visst skulle jag kunna skriva om det. Men problemet är att mina julförberedelser är väldigt spartanska.

Det som skiljer människor och djur

När jag växte upp hörde jag då och då, att en sak som skiljde människor från djur var förmågan att använda verktyg. Det är kanske en ganska god approximation, men ingen regel som inte har något undantag. Det finns en del exempel på djur som faktiskt använder enklare verktyg – en sten för att slå sönder skalet på en hård nöt eller ett grässtrå för att fiska upp termiter med, till exempel.

Vegetarianer – varför gör ni på detta viset?

I går var jag på en finare middag. Till bordet hade jag en dam som redan vid förrätten deklarerade att hon inte åt kött. En känsla som baserar sig på tidigare erfarenhet, sa mig att detta troligtvis inte var den enda gången under kvällen hon skulle låta meddela detta.

Därför roade jag mig med att hålla räkning under hela middagen.
Inte mindre än åtta gånger på två timmar sa att hon inte äter kött.
Det är, i genomsnitt, en gång varje kvart!

Vi har frihandeln att tacka för allt

Jag läser just nu Gustaf Schröders bok ”Tjugo år i Dalarna”. Schröder arbetade för bolaget Korsnäs under 1860-1880 talet. Hans uppgift var – bland annat – att köpa avverkningsrätter av bönderna i norra Dalarna.
Boken är en helt fantastisk skildring av min hembygd under den – kanske –  mest spännande tidsepoken i vår historia. Schröder beskriver hur Sverige och framför allt Dalarna på bara några årtionden tog steget från att vara en av världens absolut fattigaste länder, till att vara på god väg att bli ett av de rikaste.

Radio Bonde avsnitt 38: Per Bylund om entreprenörskap och om ekonomiska missförstånd och dess konsekvenser

Vi fortsätter på temat ekonomi i Radio Bonde.

Entreprenörer spelar en viktig roll i ekonomin, men för dem som försöker använda matematiska modeller för att förutspå framtiden och planera ekonmin ställer de till problem. Modellerna kan nämligen inte ta hänsyn till kreativa människor som helt plötsligt kommer ut med en ny produkt eller en ny tjänst som förändrar våra konsumtionsmönster.

Tack och bock

För femton år sedan sa jag såhär till min far.
”Jag tycker att du ska sluta med korna nu, ingen kommer att tacka dig när du jobbat ihjäl dig”

Hans svar kom tämligen blixtsnabbt:

”Du tror väl inte att jag är så in i helvete dum, att jag har jobbat med det här hela livet därför att jag hoppas att någon ska tacka mig för det?”

Att vara faktaresistent

Jag börjar med att utfärda en varning till känsliga läsare. Den här texten kan bli komplicerad och rörig. Dels är det ett komplext ämne jag ska skriva om och dels har jag inte tänkt klart när jag börjar skriva. Texten går alltså att jämföra med en improviserad livesändning.

Så här:

Vi har gjort det till en dygd att basera våra åsikter på fakta. De som inte gör det, anses vara ”faktaresistenta”, eller ”foliehattar”.

God ton

Jag läser Tove Lifvendahls ledare ”Vi är vad vi äter” i SvD. Lifvendahl är en av mina absoluta favoriter bland ledarskribenterna. Hon skriver långa resonerande texter där hon tar både tid och plats i anspråk för att fundera över hur det egentligen är. Hennes texter är en oas att släcka törsten i, på den annars evighetslånga ökenvandringen.

I ”Vi är vad vi äter” skriver Lifvendahl om det allt hårdare språk som används i offentligheten. Hon radar upp exempel från de senaste åren på offentliga personer som använt ett språkbruk som annars hör hemma i bastun eller i omklädningsrummet – om ens där.

Radio Bonde avsnitt 37: Frihandel, tullar och Trumps ekonomiska politik med Johnny Mellgren

Nu drar säsong två av Radio Bonde igång. Vi mjukstartar höstterminen med en rejäl genomgång av principerna kring frihandel och varför vi bör välkomna det subventionerade kinesiska stålet till Europa.

https://soundcloud.com/bonde-p-riktigt/radio-bonde-037

För den som vill höra med av Johnny rekommenderar jag Martin Erikssons utmärkta intervju i Radio bubb.la:

https://soundcloud.com/radiobubbla/onsdag-2-november-tema-ekonomi

Nej, det verkar som att ingen fattar

För en tid sedan skrev jag en kort historisk exposé av mina erfarenheter som talesperson i rovdjursfrågor för LRF Dalarna.

http://blogg.land.se/bonde-pa-riktigt/sang-till-den-storm-som-ska-komma/

Jag anade att oförmågan att ena olika intressen i vargfrågan var en fingervisning om hur det politiska landskapet skulle komma att se ut i framtiden. Jag känner mig mer och mer övertygad om att det redan nu blivit så. Hela det politiska rummet har förvandlats till en enda stor vargdebatt.

Det var hon som förlorade, inte du

Jag hade förmånen att lyssna på en trendspanare i förra veckan.
Han, precis som jag, har noterat att den ständiga pendelrörelsen mellan individualism och kollektivism verkar fortsätta. Från en tid då individen stått i centrum har vi sedan några år hamnat åter i en tid som präglas av kollektivism. Denna gång kommer kollektivismen klädd i termer av grupptillhörighet och dess politiska konsekvens är vad som brukar kallas för identitetspolitik. Det är i dag mer intressant vilken ”grupp” du tillhör än vilken person du är.

Liberalismens problem

I teorin är den fria marknaden, den fria rörligheten och idén om att samhället ska bygga på frivillighet och frånvaro av tvång, det bästa sättet att skapa välstånd för alla.
Hur kan det då komma sig att utveckligen mot det klassiskt liberala samhället går så trögt?

Varför så trumpna?

Regeringens planer på att införa en vinstbegränsning för välfärdsföretag har lärt oss en sak. Det är skillnad på vad man säger före ett val och vad man gör efter att man väl har vunnit. Antagligen kommer det också att gälla Trump – som ser ut att bli USA:s nästa president.
Kanske skulle ordet ”antagligen” i förra meningen bytas mot ”förhoppningsvis”.

Nu gäller det att bita ihop och hålla huvudet kallt.

Vinstbegränsningar i välfärden missar helt målet

Det är viss skillnad på företagande på en helt fri marknad och företagande inbäddat i statsapparaten. På den fria marknaden råder konkurrens som skapas av att kunderna varje dag ”röstar” med sina pengar. På så sätt gynnas de företag som precis här och nu, bäst tillfredsställer sina kunders önskemål och behov.
Företag – som de som till exempel verkar inom ”välfärden” – regleras inte av marknaden på samma sätt, eftersom kunderna inte själva betalar för tjänsterna. En del av de naturliga regleringsmekanismerna saknas alltså och därför kan det behövas andra regleringar för att systemet ska fungera.

Texter som aldrig blivit skrivna

”Det är inte hur bra dina bästa texter är, som avgör hur bra skribent du är. Det är kvalitetsnivån på dina sämsta texter som säger om du är en bra skribent eller inte”

Jag har haft en liten paus i bloggandet och det är alltid svårt att komma igång igen. När jag väl är inne i ett ”flow”, kommer texterna av sig själv och det är snarare ett problem att jag skriver så mycket att ni som läser inte hinner läsa i samma takt som jag skriver. Men, som sagt, nu var det jäkligt trögt att komma på något att skriva.

Äganderätten begränsar friheten, därför ska den användas så lite som möjligt.

Jag tycker att det känns moraliskt rätt att sträva mot en ordning där varje individ har så stor frihet som möjligt. Varje inskränkning av människors frihet måste kunna motiveras väldigt bra för att kunna vara aktuell.

Hundraprocentig frihet att göra precis vad man vill kan vi inte ha – även om vi skulle bo i Edens lustgård där alla resurser fanns i överflöd. Det skulle även i en sådan miljö, vara förbjudet att utöva våld mot andra.

När staten investerar är det vi som tar risken

En skrämmande tanke börjar växa till liv i mitt huvud: Tänk om de som bestämmer inte har en aning om någonting. Eller, ännu värre, tänk om vi som väljer dem som bestämmer, inte har en aning.
Det tredje, och minst skrämmande alternativet, är att det är jag som inte fattar någonting alls.

Orsapolskor och frihet

Tidigare har jag skrivit om missuppfattningen att ett libertarianskt samhälle skulle vara ett laglöst samhälle där alla fick göra precis vad de ville. Den texten hittar ni här:
http://blogg.land.se/bonde-pa-riktigt/hur-skulle-det-se-ut-om-alla-fick-gora-som-de-ville/

En annan diskussion som pågår i libertarianska kretsar handlar om kultur. Många anser att libertarianismen är en ”tunn” ideologi eftersom den inte ger några svar på frågor om ”rätt och fel” utöver de grundläggande principerna om äganderätt och idén om att det är fel att initiera våld mot någon annan. Det finns så mycket mer  i livet – kultur till exempel!

Hur marknadskrafterna splittrade byarna

Det finns två sätt att se på de skiftesreformer som vi haft i Sverige genom tiderna.
Syftet med reformerna var att skapa rationella gårdar och ordna upp riktiga äganderätter till åkermarken. Med tanke på vilket enormt språng utvecklingen inom jordbruket tog, måste reformerna ses som framgångsrika.

Å andra sidan finns det dem som sörjer att byarna splittrades och bygemensamheten försvann. Det blev ensamt – sägs det – ute på gårdarna. Skiftesreformerna drevs igenom snabbt och – kan tyckas – hjärtlöst. Det var tvång från statens, eller kungens, sida. Knappast förenligt med liberala principer.

Men sanningen är den, att det inte bara var statliga tvång som gjorde att de täta byarna försvann.

Hur skulle det se ut om alla fick göra som de ville?

En av de vanligaste invändningarna mot libertarianismen, förutom frågan om vem som skulle bygga vägarna, är: ”Hur skulle det se ut om alla fick göra som de ville? Nä, några lagar och regler måste vi väl ändå ha”.

Invändningen bygger på ett stort missförstånd. I ett libertarianskt samhälle skulle det nämligen finnas massor av lagar och regler. Några av dessa skulle, i viss utsträckning, vara identiska med dem som vi har idag och en hel del av dem skulle vara helt nya.

Vad är produktivitet och varför är det viktigt även för den småskaliga produktionen

Jag älskar matematik. Jag är definitivt ingen lysande matematiker men jag lärde mig behärska hantverket ganska väl.

Det bästa med matematik – tyckte jag – var att varje nytt begrepp som infördes definierades. Det var liksom ingen idé att hålla en hel lektion om något nytt, om detta något inte hade fått en exakt definition. Utan en definition, som alla är överens om, öppnas oändligt med möjligheter till missförstånd.