Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

En sprucken färg

I en förhandling är det väldigt bra att känna till motpartens alternativ. Om motparten inte har några alternativ, är det i praktiken du som bestämmer. Det borde Alliansen kunna utnyttja.

Jag tycker att SD har fått ett absurt stort inflytande över svensk partipolitik. Partiet har förvisso det som brukar kallas vågmästarroll, eller som egentligen ska heta: ”tungan på vågen”. Men om man synar SD:s kort så har de egentligen en väldigt dålig hand. På pokerspråk sitter de med en sprucken färg och hoppas att motståndarna ska gå på bluffen.

Det som är ”klockrent” på facebook…

Jag är lite kluven till hur jag ska förhålla mig till olika typer av grejer som ”flyger omkring” på Facebook och andra sociala media. Ni har väl alla sett dem – bilder med text som skapats för att göra en enkel (politisk) poäng.
Typ såhär:
57073bb9592b9_fb_img_1457031381788

Den ohållbara befolkningspyramiden

”Sverige och västvärlden står inför stora demografiska utmaningar”

Jag vet inte hur många gånger jag har hört detta. Bekymrade pannor läggs i djupa veck när någon konstaterar att det blir färre som ska försörja allt fler.

Som bekant bygger staten på illusionen om att alla kan leva på bekostnad av någon annan. Problematiken med demografin – eller ”befolkningspyramiden” – är ett lysande exempel på hur smärtsamt det är när illusioner går i krasch.

Om kritiskt tänkande och funktionell dumhet

Jag har varit på ovanligt dåligt humör de senaste dagarna. Troligtvis är det resultatet av en hel rad sammanfallande händelser. Sammanfattningsvis har jag väl blivit än mer cynisk och bitter. På något sätt trodde jag att det skulle bli bättre när jag blev vuxen och fick vara med och se hur saker och ting fungerar egentligen. Men, det har snarare blivit tvärt om. Ju mer jag ser hur saker och ting fungerar i verkligheten desto mer cynisk blir jag.

Till filterbubblans försvar

Att det nya medialandskapet ger möjlighet för oss att befinna oss i en så kallad filterbubbla, utmålas som ett stort problem.

Till viss del är det givetvis sant att det är problematiskt med en enögd världsbild, men det finns också klara fördelar.

När jag ser mitt flöde på Facebook blir jag glad. Jag har vänner som skriver saker som jag tycker är vettiga och det dyker upp artiklar som beskriver en utveckling som jag tycker om.

Om fake news och alternativa fakta

Jag tycker att debatten om ”fake news” och ”alternativa fakta” är så grund, att om den vore en sjö skulle man kunna vada över den utan att bli blöt om fötterna.

Kanske ligger problemet i att vi har två sätt att se på det globala samhälle vi lever i, och att dessa två synsätt inte kan tillämpas fullt ut. Istället måste vi hitta en kompromiss som består av en blandning av de två synsätten.

Fattar ni nu vad jag menar?

Trump begriper sig inte på ekonomi, det gör inte heller folk i allmänhet. Hans ekonomiska politik har ju prövats massor av gånger förut, helt enkelt därför att det är en sådan politik man kommer fram till när man inte begriper.

När man inte begriper att fri handel gynnar bägge parter – både säljare och köpare – kan man få för sig att man tjänar på att hindra handeln. När man inte begriper att man inte kan får en bättre ekonomin genom att att använda skattepengar till ”investeringar” i ”infrastrukturprojekt” (eller vad man ska kalla den där muren mot Mexico) – då kan man bli som Trump. Skattepengarna kommer ju någonstans ifrån. De tas från de investeringar som människor skulle ha gjort istället.

Allt som är svårt att göra är ännu svårare med en häst

Kanske är det ändå positivt att det blev sådan debatt om Jerringpriset. Jag menar – hade vi haft verkligt stora bekymmer i det här landet så hade vi väl inte tyckt att det här var något att lägga kraft och energi på. 
Eller så är det det faktum att det finns större underliggande konflikter i detta, som gör att känslorna och engagemanget är så stort.

Tjejer rider och medelålders vita män spelar golf. Det här är två grupper som vi har lärt oss inte tycker om varandra. På något olyckligt sätt har vi lärt oss att dessa två grupper står i konflikt med varandra och de har motstående och oförenliga intressen. Ja, jag vet – det är sjukt – men så har det kommit att bli.

Dagens besked säger nog en hel del om hur tungrott det är…

Idag, efter nästan två års förhandlingar presenterades äntligen livsmedelsstrategin. Regeringen, Vänsterpartiet och alliansen har enats. Det var verkligen på tiden.

Det är fel att kalla det som presenterades idag för en ”strategi” – det är snarare mål för svensk livsmedelsproduktion.

Som ni vet är en strategi en plan för de vägval, prioriteringar och åtgärder man måste göra för att nå ett visst mål. Målet i sig är inte en strategi.

Vem går till media när Sverigedemokraterna får nej?

Nästan varje dag går det att läsa om att någon som äger en lokal – det kan vara en privat aktör eller en förening – tackar nej till att hyra ut till Sverigedemokraterna. Jag funderar en hel del kring vilken kontext man ska förstå detta? (Här använder jag ordet ”kontext” utan att egentligen riktigt förstå vad det betyder, det bara lät rätt i mina öron).

Är jag någons lakej?

Sedan ett par år tillbaka har jag en känsla som jag inte har haft förut.
Det är ingen behaglig känsla och jag vet inte om det beror på att jag har fått en ”större medvetenhet” eller om själva känslan är ett resultat av det jag oroar mig för. I enklare ordalag: Är det någon som vill att jag ska ha den här känslan? Finns det någon som aktivt har arbetet för att plantera den här känslan i mig?

Fler borde lida av kognitiv dissonans

Kognitiv dissonans – visst är det ett roligt uttryck!

Innebörden av uttrycket är den känsla av obehag som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt.
Teorin om kognitiv dissonans går ut på att vi människor alltid strävar efter att minska vår dissonans genom att ändra våra tankar och idéer. Kanske är det därför vi ställer krav på olika typer av moralfilosofier att de inte ska innehålla en massa motsägelsefulla slutsatser  – alltså att de ska vara stringenta.

Radio Bonde avsnitt 42: Khadeeja ”Haddy” Sarr om migration, identitet och mycket mer

I dagens avsnitt möter jag Khadeeja ”Haddy” Sarr som doktorerar i Schweiz. Vi pratar personligt om identitet och hur det är att inte känna sig hemma någonstans.
Jag drar långtgående och kanske långsökta paralleller till min egen uppväxt.
Vad är typiskt svenskt och varför använder vi inte ordet ”expats” i Sverige?
Allt detta får du svar på om du lyssnar på ett av de avsnitt som jag personligen tyckte var bland de mest intressanta.

Om statistiken och lögnen

Det sägs att man kan bevisa nästan vad som helst med statistik.

Det är ett grovt felaktigt påstående som måste komma från någon med väldigt grunda kunskaper inom området.
I själva verket går det inte att bevisa någonting med statistiska metoder. Man kan bara dra mer, eller mindre, säkra slutsatser.

Statistik är ett ganska brett område. Om jag skulle försöka sammanfatta vad det handlar om, skulle jag säga att det handlar om osäkerhet och/eller slump.

Det är inte säkert att det blir bättre…

Det kallas väl för ”avreglering”, när verksamhet som bedrivs som statligt monopol ersätts med privat och konkurrensutsatt verksamhet.

Avreglering orsakar ofta ideologisk konflikt mellan ”högern” och ”vänstern” inom politiken . Högern hävdar att fri(are) konkurrens leder till bättre service, bättre kvalitet och bättre tillgänglighet till ett lägre pris. Vänstern brukar hävda att det är fel att låta privata företag tjäna pengar på verksamhet som de tycker borde vara statlig (eller gemensam på annat sätt).

Gott nytt år

På årets sista dag är det kanske lämpligt att se tillbaka och sammanfatta året som gott. Ju äldre jag blir desto svårare blir det att komma ihåg. Åren flyter ihop och det som jag tror hände i år kan lika gärna ha hänt i fjol, eller för tre år sedan. 
Minnet är en opålitlig kamrat. Kanske har det inte alls hänt, det man tror har hänt.

Vad jag är när jag äter

Var ”du-reformen” under sextio- och sjuttiotalet ett misstag? Förlorade vi en del av vår identitet när vi ”lade bort titlarna”?

För mig som föddes i slutet på sjuttiotalet känns det oerhört gammeldags och omständligt att använda titlar.
Att säga ”Kan jag få bjuda disponenten på en cigarett?” känns mycket mer omständligt än att bara fråga ”Vill du ha en cigg?”.
Inte minst för att det hela bygger på att jag först måste ta reda på att disponenten är, just, en disponent.

Om filosofi och ideologi

Jag tror att det är viktigt att hålla isär begreppen (moral)filosofi och politisk ideologi,för att vi själva och andra ska förstå libertarianismen.

Vi börjar med filosofin.
Den bygger på några väldigt enkla postulat som i princip innebär att vi dyrkar ”guden” frivillighet. Allt som sker med fri vilja och utan att någon tvingar någon annan är acceptabelt. Filosofin skiljer sig från till exempel utilitarismen som säger att man ska agera på ett sätt som maximerar lyckan eller nyttan.

Radio Bonde avsnitt 41: Marie Aichaigui om mens och bindor av tyg

I det andra av dagens två avsnitt pratar jag med Marie Aichaigui. Marie har alltid vetat att hon skulle bli egen företagare och entreprenör, men att företagandet skulle handla om tvättbara bindor av tyg visste hon inte.

Samtalet kom att handla en hel del om mens, som fortfarande är ett tabubelagt ämne. Men också om hur tillgång till mensskydd är en viktig faktor för att unga kvinnor i utvecklingsländerna ska kunna gå i skolan.

Jag kastar mig onekligen mellan olika ämnen i Radio Bonde…

Radio Bonde avsnitt 40: Erik Evestam om småskalig vattenkraft

Jubileumsavsnittet handlar om småskalig vattenkraft. I storleksordningen 1700 mindre dammar och kraftstationer i landet hotas av utrivning. Ägarna till dessa anläggningar, som ofta är privatpersoner, riskerar att få betala ett mycket högt pris som en följd av en rättstillämpning som strider mot principerna för hur en rättsstat bör fungera.

Hör mig och Erik diskutera de principiella felen i tillämpningen av miljöbalken och hur man skulle kunna göra det effektivare och mer demokratiskt.

Blev jag lurad när jag var 11 år?

När jag gick i mellanstadiet organiserade jag, tillsammans med min klass, en insamling. För pengarna köpte vi regnskog.
Jag vet inte exakt hur det gick till, rent praktiskt. Vi satte in en summa på ett konto och någon i andra änden lovade att denna summa skulle rädda en viss mängd regnskog från skövling.
Jag kände att jag hade gjort en god insats.

Ett anspråkslöst förslag

Reglerna kring offentlig upphandling har varit ett debattämne så länge jag kan minnas.

Jag vill inte gå så långt som att säga att ”tanken är god”. Det är nämligen inte tanken, utan snarare intentionen som är god. Genom att ha regler för hur upphandling i offentlig regi ska gå till, ska konkurrensen blir bättre genom att fler aktörer kan vara med och lämna anbud. Samtidigt ska det finnas mekanismer som gör att korruptionen minskar.

I´m a mansplainer, yes I am….

Jag är, precis som alla andra, ett barn av min tid. 
Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad det betyder och innebär, men jag tolkar det som att vi alla formas av den samtid i vilken vi lever våra liv.

Min samtid präglas av diskussioner om manligt och kvinnligt. Kanske är det så att dessa diskussioner alltid har förts, fast ur olika perspektiv och med olika slutsatser. Jag möter ganska stora personliga utmaningar när jag försöker förstå och förhålla mig till diskussionen.

Vår beredskap är inte så god, men den går att äta

I elfte timmen verkar det ha gått upp för folk att det kan hända saker som gör att det kan bli brist på mat. Det som varit en självklarhet bara för några decennier sedan – att livsmedelsförsörjningen är en beredskapsfråga – föll ur människors medvetande i samma takt som det militära försvaret nedrustades.

Ändå är det något som ”skaver” i den nyvakna diskussionen om vår livsmedelsförsörjning i kris och krig. Jag tycker mig se en naiv bild av att, om kriget kommer så är allt annat lika, men det kommer att bli svårt att få tag i mat.

Hur jag förbereder mig för en härligt, genuin och lantlig jul.

”Du måste bredda din läsekrets!”, säger min vän när jag ber om förslag på ämnen att skriva om på bloggen.
”Skriv om hur du förbereder julen, hur du kokar knäck och stånkar korv. Sånt vill folk läsa om!”

Ja, visst skulle jag kunna skriva om det. Men problemet är att mina julförberedelser är väldigt spartanska.

Det som skiljer människor och djur

När jag växte upp hörde jag då och då, att en sak som skiljde människor från djur var förmågan att använda verktyg. Det är kanske en ganska god approximation, men ingen regel som inte har något undantag. Det finns en del exempel på djur som faktiskt använder enklare verktyg – en sten för att slå sönder skalet på en hård nöt eller ett grässtrå för att fiska upp termiter med, till exempel.

Vegetarianer – varför gör ni på detta viset?

I går var jag på en finare middag. Till bordet hade jag en dam som redan vid förrätten deklarerade att hon inte åt kött. En känsla som baserar sig på tidigare erfarenhet, sa mig att detta troligtvis inte var den enda gången under kvällen hon skulle låta meddela detta.

Därför roade jag mig med att hålla räkning under hela middagen.
Inte mindre än åtta gånger på två timmar sa att hon inte äter kött.
Det är, i genomsnitt, en gång varje kvart!

Vi har frihandeln att tacka för allt

Jag läser just nu Gustaf Schröders bok ”Tjugo år i Dalarna”. Schröder arbetade för bolaget Korsnäs under 1860-1880 talet. Hans uppgift var – bland annat – att köpa avverkningsrätter av bönderna i norra Dalarna.
Boken är en helt fantastisk skildring av min hembygd under den – kanske –  mest spännande tidsepoken i vår historia. Schröder beskriver hur Sverige och framför allt Dalarna på bara några årtionden tog steget från att vara en av världens absolut fattigaste länder, till att vara på god väg att bli ett av de rikaste.