Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Varför röstar folk som de gör?

Brexit, Trump, Le Pen… Det går en våg av populism över västvärlden. Ja, det kallas populism när människor inte röstar som de borde, utan väljer enkla lösningar framför svåra lösningar.

Den vanligaste förklaringen brukar vara: ”Globaliseringen och världskapitalismen har skapat stora inkomstklyftor. De rikare har blivit rikare och de fattigare har blivit fattigare. De som känner sig som förlorare blir besvikna på etablissemanget och proteströstar”.

Självklart låter förklaringen – framför allt från vänsterhåll – ungefär så. Det måste ju vara den utveckling som de alltid anser vara roten till allt ont som också är roten till det här onda.

Globaliseringens förlorare

Ungefär såhär brukar det beskrivas:

Vi har genomgått en ganska lång tid av globalisering. I princip är globaliseringen bra, men det finns förlorare. Dessa förlorare är många gånger vita män som bor på landsbygden. Dessa personer blir arga, därför att de förlorar och därför riskerar vi en utveckling där dessa röstar på partier som vill driva en mer protektionistisk agenda.

Att komma till Chicago och se en tjej tre gånger.

Det tar för lång tid att ta sig igenom säkerhetsspärrarna på flygplatsen i Chicago. Med facit i hand skulle vi givetvis ha rusat som galningar från planet. Hade vi kunnat passera, bara 20-30 personer på vägen så hade vi kommit igenom 30 minuter snabbare.

Killen som jobbar med att fördela oss köande till rätt bås – där vi ska säga att vi inte har några ormar eller något kött i väskan och att vi bara ska hit på semester – han är på dåligt humör. Han skulle ha gått av sitt pass för 15 minuter sedan men hon som ska byta av honom har inte dykt upp.

Om att hata hat och att älska kärlek.

Jag tänker ofta på ett TV-program som jag såg för ganska många år sedan. Jag tror att det handlade om en så kallad ”skolskjutning” i USA. Efter programmet var det en intervju med dåvarande justitieminister Tomas Bodström. Det var en väldigt bra diskussion, som jag inte kommer ihåg någonting av, annat än en sak.

Upp till kamp för evolutionen

Här om dagen hade jag nöjet att – jag vet inte för vilken gång i ordningen – samtala med Arne Lindström. Arne var till för några veckor sedan ordförande för LRF Västerbotten och därför har vi haft mycket med varandra att göra genom åren. Jag och Arne brukar prata om hur det egentligen är. Vi diskuterar sällan sakfrågor utan istället principer. När väl principerna är utredda faller ofta svaren på sakfrågorna ut av sig själv.

Om hissar, omarrondering och båtnad

En av mina bästa kompisar bor i Stockholm och när man gör det, är man oftast med i styrelsen för någon bostadsrättsförening. Han berättade om hur det gick till när föreningen bestämde sig för att investera i en hiss i huset.

Ska vi skydda åkermarken?


En av de frågor som jag tycker är svårast att hantera är frågan om ”skyddet” av åkermark.

Allt sedan vi människor blev bofasta – alltså bönder – har det funnits ett starkt samband mellan åkermarkens bördighet och välståndet. På platser där marken varit bördig har välståndet varit högre än på platser med sämre förutsättningar för odling. Av den anledningen har många av världens huvudstäder vuxit upp på respektive lands bördigaste mark.

Tankar om tid i stämmotid

Den här tiden på året är det dags att summera föregående år. Sådana summeringar förekommer förvisso även kring årsskiftet – men för bolag och föreningar som följer ett ”normalt” räkenskapsår, är det först nu man har alla siffror på plats för att, på riktigt, kunna säga något om hur förra året var.
Det är alltså tid för bolagsstämmor och föreningsstämmor.

Det här med fri- och rättigheter

Jag vill inte vara förmäten. Jag avstår därför från att börja den här texten på det sätt på vilket jag först tänkte.
Jag tänkte skriva något i stil med: ”Nästan alla verkar missförstå det här med de grundläggande fri- och rättigheterna som vi människor ska ha”.
Även om samtidsdebatten visar tydliga tecken på att så verkligen är fallet, så börjar jag ändå lite mer ödmjukt…

Jag lyssnar på Petter Stordalen och blir deprimerad

Här om dagen råkade jag höra en intervju med hotellmagnaten Petter Stordalen på P4. Han pratade om vilken filosofi han haft som grund för sin framgång som affärsman.
Visserligen är det intressant att lyssna på, men jag är en aning skeptisk till teorin om att det skulle finnas någon särskild sorts filosofi som – liksom – skiljer framgångsrika företagare från dem som inte är fullt så framgångsrika. Framgången är nog snarare en följd av en stor portion tur, ett rejält mått av uthållighet och en lång rad av små och stora beslut som med facit i hand visat sig vara de rätta.

Debatten om värnplikten visar att vi helt tappat koncepten

Jag förstår – och delar i princip – den liberala ståndpunkten att det är fel att tvinga någon att göra värnplikten. Brösttoner höjs om att det är en form av slaveri. Förvisso är det sant. Staten tar ett år av ens liv. Värnplikt är slaveri precis lika mycket som skatt är stöld.
Men debatten idag handlar nästan uteslutande om de månader man gör värnplikten. Ingen verkar diskutera det egentliga syftet med värnplikt.

Rövarbaroner och träpatroner

Sverige och USA har det gemensamt, att båda länderna har ungefär likartade mytologiska historier som handlar om den tid då våra länder tog det största steget mot rikedom och välstånd, nämligen artonhundratalet.

I USA handlar mytologin om ”rövarbaronerna”. De blev rika genom att bygga bland annat järnvägar och varuhus. På något sätt får man till det så, att detta skedde genom att de utnyttjade andra människor.
Jag tänkte inte fördjupa mig i rövarbaronerna. Den som är intresserad kan istället kika på när Milton Friedman berättar om hur det egentligen var.

Var drar vi gränsen för skattemoralen?

Det anses rent allmänt att vi har en moralisk plikt att betala skatt. Skattemoral – heter det.

Jag tycker att det är märkligt att begreppet ”moral” blandas in över huvudtaget. Det blir – iallafall i mitt huvud – knepigt, eftersom jag anser att skatt som företeelse är omoraliskt. Ni som läser den här bloggen har sett argumenten massor av gånger, så jag behöver inte dra dem igen. Jag nöjer mig med att konstatera att, i moraliska frågor, kan två personer komma till olika slutsatser utan att det betyder den ena har fel och den andra har rätt.

Vi blev som dom andra

Samtiden levererar hela tiden nya ögonöppnare. Den senaste veckan har gett – i alla fall mig – en riktig aha-upplevelse.

I hela mitt liv har jag tagit del av reportage om händelseutvecklingen i andra länder. Dessa har fått mig att förundrats och förfasats över hur utvecklingen har sett ut. Jag har dessutom förfasats över hur dessa länder försökt förhindra spridningen av en negativ bild om deras länder. Det har skett genom offentliga uttalanden om att bilden som sprids i allt väsentligt är felaktig, eller att personer som medverkat i reportagen anklagats för att vara illojala mot det egna landet.

Sverige glider isär, men vad ska vi göra åt det?

Jag läser Tove Lifvendals ledarkrönika ”Kameleonter i vilda västern”, om ett Sverige som glider isär. En av hennes poänger ligger i ordet ”glider”. Att politiker som för närvarande sitter vid makten hellre använder orden ”glider isär” än ord som ”slits isär” och ”rivs isär”. Politiker som för närvarande är i opposition använder de senare uttrycken.
”Glider” låter snällare och mer som en process som går av sig själv. ”Slits” och ”rivs” låter mer våldsamt och som resultatet av (motståndarens) politiska beslut.

En sprucken färg

I en förhandling är det väldigt bra att känna till motpartens alternativ. Om motparten inte har några alternativ, är det i praktiken du som bestämmer. Det borde Alliansen kunna utnyttja.

Jag tycker att SD har fått ett absurt stort inflytande över svensk partipolitik. Partiet har förvisso det som brukar kallas vågmästarroll, eller som egentligen ska heta: ”tungan på vågen”. Men om man synar SD:s kort så har de egentligen en väldigt dålig hand. På pokerspråk sitter de med en sprucken färg och hoppas att motståndarna ska gå på bluffen.

Det som är ”klockrent” på facebook…

Jag är lite kluven till hur jag ska förhålla mig till olika typer av grejer som ”flyger omkring” på Facebook och andra sociala media. Ni har väl alla sett dem – bilder med text som skapats för att göra en enkel (politisk) poäng.
Typ såhär:
57073bb9592b9_fb_img_1457031381788

Den ohållbara befolkningspyramiden

”Sverige och västvärlden står inför stora demografiska utmaningar”

Jag vet inte hur många gånger jag har hört detta. Bekymrade pannor läggs i djupa veck när någon konstaterar att det blir färre som ska försörja allt fler.

Som bekant bygger staten på illusionen om att alla kan leva på bekostnad av någon annan. Problematiken med demografin – eller ”befolkningspyramiden” – är ett lysande exempel på hur smärtsamt det är när illusioner går i krasch.

Om kritiskt tänkande och funktionell dumhet

Jag har varit på ovanligt dåligt humör de senaste dagarna. Troligtvis är det resultatet av en hel rad sammanfallande händelser. Sammanfattningsvis har jag väl blivit än mer cynisk och bitter. På något sätt trodde jag att det skulle bli bättre när jag blev vuxen och fick vara med och se hur saker och ting fungerar egentligen. Men, det har snarare blivit tvärt om. Ju mer jag ser hur saker och ting fungerar i verkligheten desto mer cynisk blir jag.

Till filterbubblans försvar

Att det nya medialandskapet ger möjlighet för oss att befinna oss i en så kallad filterbubbla, utmålas som ett stort problem.

Till viss del är det givetvis sant att det är problematiskt med en enögd världsbild, men det finns också klara fördelar.

När jag ser mitt flöde på Facebook blir jag glad. Jag har vänner som skriver saker som jag tycker är vettiga och det dyker upp artiklar som beskriver en utveckling som jag tycker om.

Om fake news och alternativa fakta

Jag tycker att debatten om ”fake news” och ”alternativa fakta” är så grund, att om den vore en sjö skulle man kunna vada över den utan att bli blöt om fötterna.

Kanske ligger problemet i att vi har två sätt att se på det globala samhälle vi lever i, och att dessa två synsätt inte kan tillämpas fullt ut. Istället måste vi hitta en kompromiss som består av en blandning av de två synsätten.

Fattar ni nu vad jag menar?

Trump begriper sig inte på ekonomi, det gör inte heller folk i allmänhet. Hans ekonomiska politik har ju prövats massor av gånger förut, helt enkelt därför att det är en sådan politik man kommer fram till när man inte begriper.

När man inte begriper att fri handel gynnar bägge parter – både säljare och köpare – kan man få för sig att man tjänar på att hindra handeln. När man inte begriper att man inte kan får en bättre ekonomin genom att att använda skattepengar till ”investeringar” i ”infrastrukturprojekt” (eller vad man ska kalla den där muren mot Mexico) – då kan man bli som Trump. Skattepengarna kommer ju någonstans ifrån. De tas från de investeringar som människor skulle ha gjort istället.

Allt som är svårt att göra är ännu svårare med en häst

Kanske är det ändå positivt att det blev sådan debatt om Jerringpriset. Jag menar – hade vi haft verkligt stora bekymmer i det här landet så hade vi väl inte tyckt att det här var något att lägga kraft och energi på. 
Eller så är det det faktum att det finns större underliggande konflikter i detta, som gör att känslorna och engagemanget är så stort.

Tjejer rider och medelålders vita män spelar golf. Det här är två grupper som vi har lärt oss inte tycker om varandra. På något olyckligt sätt har vi lärt oss att dessa två grupper står i konflikt med varandra och de har motstående och oförenliga intressen. Ja, jag vet – det är sjukt – men så har det kommit att bli.

Dagens besked säger nog en hel del om hur tungrott det är…

Idag, efter nästan två års förhandlingar presenterades äntligen livsmedelsstrategin. Regeringen, Vänsterpartiet och alliansen har enats. Det var verkligen på tiden.

Det är fel att kalla det som presenterades idag för en ”strategi” – det är snarare mål för svensk livsmedelsproduktion.

Som ni vet är en strategi en plan för de vägval, prioriteringar och åtgärder man måste göra för att nå ett visst mål. Målet i sig är inte en strategi.

Vem går till media när Sverigedemokraterna får nej?

Nästan varje dag går det att läsa om att någon som äger en lokal – det kan vara en privat aktör eller en förening – tackar nej till att hyra ut till Sverigedemokraterna. Jag funderar en hel del kring vilken kontext man ska förstå detta? (Här använder jag ordet ”kontext” utan att egentligen riktigt förstå vad det betyder, det bara lät rätt i mina öron).

Är jag någons lakej?

Sedan ett par år tillbaka har jag en känsla som jag inte har haft förut.
Det är ingen behaglig känsla och jag vet inte om det beror på att jag har fått en ”större medvetenhet” eller om själva känslan är ett resultat av det jag oroar mig för. I enklare ordalag: Är det någon som vill att jag ska ha den här känslan? Finns det någon som aktivt har arbetet för att plantera den här känslan i mig?

Fler borde lida av kognitiv dissonans

Kognitiv dissonans – visst är det ett roligt uttryck!

Innebörden av uttrycket är den känsla av obehag som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt.
Teorin om kognitiv dissonans går ut på att vi människor alltid strävar efter att minska vår dissonans genom att ändra våra tankar och idéer. Kanske är det därför vi ställer krav på olika typer av moralfilosofier att de inte ska innehålla en massa motsägelsefulla slutsatser  – alltså att de ska vara stringenta.

Radio Bonde avsnitt 42: Khadeeja ”Haddy” Sarr om migration, identitet och mycket mer

I dagens avsnitt möter jag Khadeeja ”Haddy” Sarr som doktorerar i Schweiz. Vi pratar personligt om identitet och hur det är att inte känna sig hemma någonstans.
Jag drar långtgående och kanske långsökta paralleller till min egen uppväxt.
Vad är typiskt svenskt och varför använder vi inte ordet ”expats” i Sverige?
Allt detta får du svar på om du lyssnar på ett av de avsnitt som jag personligen tyckte var bland de mest intressanta.

Om statistiken och lögnen

Det sägs att man kan bevisa nästan vad som helst med statistik.

Det är ett grovt felaktigt påstående som måste komma från någon med väldigt grunda kunskaper inom området.
I själva verket går det inte att bevisa någonting med statistiska metoder. Man kan bara dra mer, eller mindre, säkra slutsatser.

Statistik är ett ganska brett område. Om jag skulle försöka sammanfatta vad det handlar om, skulle jag säga att det handlar om osäkerhet och/eller slump.