Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Återigen ett skolboksexempel

Vi har två viktiga institutioner som syftar till att förmedla kunskap – skolan och media. När man har läst ett läromedel, genomgått en kurs, eller läst en artikel, så ska man ha större förståelse än vad man hade innan.

Två typer av kritik

Nu har jag drivit den här bloggen i över två år, det innebär att jag har fått en del intressanta erfarenheter.

För det första kan jag konstatera att jag har klarat mig undan mycket av de värsta avarterna, som jag trodde att jag skulle råka ut för. Jag har inte fått några hotfulla meddelanden eller liknande saker som jag trodde att jag skulle få. Kanske kan det bero på att jag skrivit på ett sätt som inte retar upp folk så väldigt mycket.

Nya, Nya Bondespelet

Ibland faller jag till föga och går med på att spela ett parti ”Nya Bondespelet” med min son. Det är i ärlighetens namn, inte ett speciellt roligt spel. Mest handlar det om att ha tur när man slår med tärningen.
Jag har dessutom en bestämd känsla av att spelet är en aning ”daterat”, och i stort behov av att moderniseras för att bättre spegla verkligheten.

Om ensamkommande flyktingbarn och begränsade resurser

För att förstå ekonomi är det bra om man inser att vi lever i en värld av begränsade resurser. Ekonomi är nämligen läran om hushållande av begränsade resurser. Om man lever i tron att det finns ett överflöd av allting och att man inte behöver hushålla och prioritera – då har man väldigt svårt att förstå ekonomi.

Tar etanolen maten ur munnen på folk?

Jag fascineras av flockmentaliteten i frågan om vilka energikällor vi ska använda i framtiden om vi ska ersätta användandet av fossil energi. Som om vi vore ett gäng katter som jagar samma solkatt rusar vi blint från hörn till hörn. Kanske beror det på att vi drömmer om att enkla lösningar ska komma som en skänk från ovan, eller iallafall från någon frälsare, till exempel Elon Musk på Tesla.

Var Zorn socialist?

Jag är lyckligt lottad. Jag har vänner som, trots att jag valt att bo lite avsides ur deras perspektiv, väljer att hälsa på mig när de har semester. Förutom trevligt sällskap får jag tillfälle att turista lite i min hembygd och besöka platser som jag tar så för givna att det inte blir av att besöka dem annars.

Här om dagen var jag, för första gången, på Zorngården – makarna Emma och Anders Zorns välbevarade bostad precis bredvid kyrkan i Mora.

Tar bilfirman barn i inbyte?

Jag har väntat ganska länge på att någon skulle göra en nyhet av att det bästa man kan göra för klimatet, är att avstå från att skaffa barn. Det har varit ganska uppenbart för mig att, det sätt på vilket man räknar klimatpåverkan skulle leda fram till den slutsatsen.

Om pengar inte fanns

Pengar är roten till allt ont – brukar det ju heta. Jag har aldrig riktigt förstått vad det innebär. Ondska kan ju aldrig uttryckas av något annat än en människa – inte av pengarna själva. Men, som tankeexperiment kan det vara intressant att fundera på vad som skulle hända om vi avskaffade pengar helt och hållet. Skulle girighet och därav följande ondska försvinna då?

Vi har inte slutat med jordbruk, vi har blivit bättre på det

En vän skickade en länk till ett inlägg på twitter från , en ekonom på universitetet i Oxford.

I ett par bilder lyckas han visa hur det går till när ett land utvecklas från fattigt till rikt. I motsats till den gängse beskrivningen – att vi går från att vara ett jordbrukssamhälle, via industrisamhälle till tjänstesamhälle, visar han att jordbruket inte alls avvecklas. Jordbruket blir effektivare och färre personer behöver arbeta med att producera mat, men jordbruksproduktionens bidrag till BNP är, i absoluta tal, den samma.

Politiskt knoparmoj

Det är inte så lätt med politik och politisk ideologi. Det krävs en hel del läsande och lärande för att man ska förstå de olika ideologiernas grundteser och de logiska följder som ger de politiska ställningstagandena i olika sakfrågor.

Men som om det inte vore nog, så blir den nutida politiska debatten ännu svårare att förstå eftersom det har utvecklats ett slags kodspråk. Kodspråket måste tolkas och tydas för den som vill förstå vad debatten egentligen handlar om. I vissa frågor har det gått så långt att många tror att man pratar kodspråk, även när man inte gör det.

Hönan eller ägget

Vad kom först, hönan eller ägget?
Det är en fråga som jag inte har något bra svar på. Det finns säkert att hitta svar någonstans på internet. Men, det är inte det egentliga ämnet för den här texten.
Den här texten handlar om att vi behandlar frågor som inte är av ”hönan eller ägget”- karaktär, som om de vore en sådana.

Bibliotekens unika säljargument

USP, vad har ni för USP?

Den frågan har kanske mången företagare fått. Om inte – så borde varje person som ägnar sig åt affärsdrivande verksamhet ställa sig själv den frågan: Vilken är min USP?

USP betyder Unique Selling Point – alltså vad som utmärker just det som jag försöker sälja och vad det är som jag har, som ingen av mina konkurrenter har.

När jag och några tjejer fick kuddrummet för oss själva

Jag gick aldrig på dagis när jag var liten. Den första kontakten med institutionell barnomsorg fick jag därför när jag började i ”lekis” när jag var sex år gammal. Det var nog att jämföra med det som idag kallas för ”förskoleklass”.

Självklart låg jag efter mina kompisar som gått på dagis i flera år. De hade lärt sig spelreglerna och hur man ”tar för sig” i en större grupp där konkurrensen är betydligt hårdare än i hemmets lugna vrå.

Lika förutsättningar eller lika utfall

En klassisk skiljelinje mellan vänstern och höger inom politiken verkar vara hur man ser på jämlikhet. Som jag uppfattar det brukar högern kritisera vänstern för att de tycker att man ska sträva efter att alla människor ska ha det lika bra (eller dåligt). Högern säger att det inte skapar incitament att anstränga sig extra eller ta risker. Om framgång inte belönas kommer heller ingen att söka framgång.

Libertarianismen kritiseras från höger och vänster.

Liberalismen – och framför allt libertarianismen – får ofta kritik för det, som kritikerna anser, extrema fokuset på individen. 
Kritiken kommer både från socialister och från konservativt håll. 
Jag har ägnat de senaste dagarna i traktorn åt att fundera på detta – och det här är vad jag har kommit fram till. Håll till godo, och kom gärna med invändningar.

Det är som att vi vill bli lurade

Det sägs att vi lever i informationssamhället nu.
Inte vet jag – det är väl snarare så, att vi alltid har levt i någon typ av informationssamhälle. Information har ju alltid varit livsviktigt för oss människor.

Varför röstar folk som de gör?

Brexit, Trump, Le Pen… Det går en våg av populism över västvärlden. Ja, det kallas populism när människor inte röstar som de borde, utan väljer enkla lösningar framför svåra lösningar.

Den vanligaste förklaringen brukar vara: ”Globaliseringen och världskapitalismen har skapat stora inkomstklyftor. De rikare har blivit rikare och de fattigare har blivit fattigare. De som känner sig som förlorare blir besvikna på etablissemanget och proteströstar”.

Självklart låter förklaringen – framför allt från vänsterhåll – ungefär så. Det måste ju vara den utveckling som de alltid anser vara roten till allt ont som också är roten till det här onda.

Globaliseringens förlorare

Ungefär såhär brukar det beskrivas:

Vi har genomgått en ganska lång tid av globalisering. I princip är globaliseringen bra, men det finns förlorare. Dessa förlorare är många gånger vita män som bor på landsbygden. Dessa personer blir arga, därför att de förlorar och därför riskerar vi en utveckling där dessa röstar på partier som vill driva en mer protektionistisk agenda.

Att komma till Chicago och se en tjej tre gånger.

Det tar för lång tid att ta sig igenom säkerhetsspärrarna på flygplatsen i Chicago. Med facit i hand skulle vi givetvis ha rusat som galningar från planet. Hade vi kunnat passera, bara 20-30 personer på vägen så hade vi kommit igenom 30 minuter snabbare.

Killen som jobbar med att fördela oss köande till rätt bås – där vi ska säga att vi inte har några ormar eller något kött i väskan och att vi bara ska hit på semester – han är på dåligt humör. Han skulle ha gått av sitt pass för 15 minuter sedan men hon som ska byta av honom har inte dykt upp.

Om att hata hat och att älska kärlek.

Jag tänker ofta på ett TV-program som jag såg för ganska många år sedan. Jag tror att det handlade om en så kallad ”skolskjutning” i USA. Efter programmet var det en intervju med dåvarande justitieminister Tomas Bodström. Det var en väldigt bra diskussion, som jag inte kommer ihåg någonting av, annat än en sak.

Upp till kamp för evolutionen

Här om dagen hade jag nöjet att – jag vet inte för vilken gång i ordningen – samtala med Arne Lindström. Arne var till för några veckor sedan ordförande för LRF Västerbotten och därför har vi haft mycket med varandra att göra genom åren. Jag och Arne brukar prata om hur det egentligen är. Vi diskuterar sällan sakfrågor utan istället principer. När väl principerna är utredda faller ofta svaren på sakfrågorna ut av sig själv.

Om hissar, omarrondering och båtnad

En av mina bästa kompisar bor i Stockholm och när man gör det, är man oftast med i styrelsen för någon bostadsrättsförening. Han berättade om hur det gick till när föreningen bestämde sig för att investera i en hiss i huset.

Ska vi skydda åkermarken?


En av de frågor som jag tycker är svårast att hantera är frågan om ”skyddet” av åkermark.

Allt sedan vi människor blev bofasta – alltså bönder – har det funnits ett starkt samband mellan åkermarkens bördighet och välståndet. På platser där marken varit bördig har välståndet varit högre än på platser med sämre förutsättningar för odling. Av den anledningen har många av världens huvudstäder vuxit upp på respektive lands bördigaste mark.

Tankar om tid i stämmotid

Den här tiden på året är det dags att summera föregående år. Sådana summeringar förekommer förvisso även kring årsskiftet – men för bolag och föreningar som följer ett ”normalt” räkenskapsår, är det först nu man har alla siffror på plats för att, på riktigt, kunna säga något om hur förra året var.
Det är alltså tid för bolagsstämmor och föreningsstämmor.

Det här med fri- och rättigheter

Jag vill inte vara förmäten. Jag avstår därför från att börja den här texten på det sätt på vilket jag först tänkte.
Jag tänkte skriva något i stil med: ”Nästan alla verkar missförstå det här med de grundläggande fri- och rättigheterna som vi människor ska ha”.
Även om samtidsdebatten visar tydliga tecken på att så verkligen är fallet, så börjar jag ändå lite mer ödmjukt…

Jag lyssnar på Petter Stordalen och blir deprimerad

Här om dagen råkade jag höra en intervju med hotellmagnaten Petter Stordalen på P4. Han pratade om vilken filosofi han haft som grund för sin framgång som affärsman.
Visserligen är det intressant att lyssna på, men jag är en aning skeptisk till teorin om att det skulle finnas någon särskild sorts filosofi som – liksom – skiljer framgångsrika företagare från dem som inte är fullt så framgångsrika. Framgången är nog snarare en följd av en stor portion tur, ett rejält mått av uthållighet och en lång rad av små och stora beslut som med facit i hand visat sig vara de rätta.

Debatten om värnplikten visar att vi helt tappat koncepten

Jag förstår – och delar i princip – den liberala ståndpunkten att det är fel att tvinga någon att göra värnplikten. Brösttoner höjs om att det är en form av slaveri. Förvisso är det sant. Staten tar ett år av ens liv. Värnplikt är slaveri precis lika mycket som skatt är stöld.
Men debatten idag handlar nästan uteslutande om de månader man gör värnplikten. Ingen verkar diskutera det egentliga syftet med värnplikt.

Rövarbaroner och träpatroner

Sverige och USA har det gemensamt, att båda länderna har ungefär likartade mytologiska historier som handlar om den tid då våra länder tog det största steget mot rikedom och välstånd, nämligen artonhundratalet.

I USA handlar mytologin om ”rövarbaronerna”. De blev rika genom att bygga bland annat järnvägar och varuhus. På något sätt får man till det så, att detta skedde genom att de utnyttjade andra människor.
Jag tänkte inte fördjupa mig i rövarbaronerna. Den som är intresserad kan istället kika på när Milton Friedman berättar om hur det egentligen var.