Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Vems intresse tjänar de nya handelsavtalen?

När jag arbetade som företagsledare var det för mig självklart att stödja alla internationella avtal som underlättade handeln och minskade företagens kostnader för att göra internationella affärer. De första stora stegen mot ökande frihandel efter Andra Världskriget hade även en starkt positiv effekt på den ekonomiska tillväxten i berörda länder och bidrog till att skapa resurser för ländernas välfärd, som kom alla till del.

Detta är ett faktum som sitter i ryggmärgen på alla inom näringslivet och hos det politiska etablissemanget. Det leder till att vi ofta oreflekterat fortsätter stödja alla avtal som sägs handla om ännu friare handel, trots att vi i västvärlden redan har i stort sett avskaffat tullar. Vi har slutat fråga oss vems intressen tjänar dessa nya avtal? De handlar ju om långt mycket mer än handelstariffer. Ett typiskt exempel i dagens nyhetsflod är LO:s oreflekterade ställningstagande för de nu aktuella förhandlingarna mellan EU, Canada och USA.

Jag har uppmanats av en moderat riksdagsman att tiga

Efter min senaste krönika om hotet om ett kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland har jag uppmanats av den moderate riksdagsmannen Jan Ericson att lämna den geopolitiska debatten som han anser att jag inte behärskar. Han är helt uppslukad av den hysteriska antirysspropagandan antyder att jag skulle vara anlitad av ryssarna. Detta angrepp är så pass uppseendeväckande att jag valt att göra denna kommentar.

Mitt brinnande intresse för politik i allmänhet och geopolitik i synnerhet började i mitten av 50-talet, då Jan Ericson inte var född. Han började sin politiska bana över 40 år senare. I början av sextiotalet följde jag dagligen det amerikanska presidentvalet där John F Kennedy valdes till president. Mitt intresse var så stort att jag så ung jag var, t.o.m. prenumererade på den då väl ansedda New York Times och läste alla krönikor av den ledande politiska krönikören James Reston. Jag kunde alla Kennedys tal nästan utantill. På den här vägen har det fortsatt hela mitt nu ganska långa liv, jag har dagligen följt den geopolitiska debatten och utvecklingen. Jag har läst metervis med tegelstenar om geopolitik. Detta är min bakgrund, när jag skriver på bloggen om geopolitiska ämnen.

Blir det ett tredje världskrig där USA attackerar Ryssland med kärnvapen?

Den rubricerade frågan har den senaste tiden ställts till mig av en rad Facebook-vänner och läsare av bloggen. Jag skall därför försöka besvara den med vad jag tror.

För att kunna utreda frågeställningen och ge ett uttömmande svar, skall jag inleda med att sammanfatta den geopolitiska bakgrundsbild som jag tidigare tecknat i olika andra sammanhang. Låt mig börja med ett färskt citat från presidentkandidaten Donald Trump som ger en bra sammanfattning av de makter som är i rörelse:

Vår fantastiska civilisation, här i Amerika och över hela den civiliserade världen, har nått räkenskapens tidpunkt. Vi har sett det i Storbritannien, där de röstade för att befria sig själva från globalt styre och globala handelsavtal, och globala immigrationsöverenskommelser som har raserat deras suveränitet och förstört många berörda länder…

Migration utan integration orsaken till våldsutveckling

Jag blev idag uppringd av journalisten David Baas från Expressen som jobbar med en artikel om hur SD blivit påverkade av mig och andra kritiska debattörer i klimatfrågan. Han hade av någon anledning intresserat sig för en krönika som jag skrev den 22 dec förra året. Inför hans Expressenartikel kan det därför vara av intresse att rekapitulera vad jag då skrev:

En stor del av staterna i Mellanöstern och Afrika kom en gång till genom att kolonialmakter erövrade underutvecklade områden under kolonialtiden. Man satte sig med en karta och en linjal och delade upp områdena mellan sig. Detta är lätt att kolla genom att titta på kartor över dessa områden, de onaturliga rätlinjiga gränserna talar sitt tydliga språk.

 

Bevittnar vi födelsen av en amerikansk Front National?

Mycket tyder på att det amerikanska etablissemangets och deras mediers massiva motstånd mot presidentkandidaten Donald Trump kommer att ge segern i presidentvalet till den djupt korrumperade Hillary Clinton. Som jag skrivit i en tidigare krönika så ligger makten i USA egentligen inte i Vita Huset utan i etablissemangets eget råd Council on Foreign Relations (CFR). I detta råd som länge behärskats av de ledande oligarkifamiljerna sitter hela gräddan av USA:s etablissemang, med tidigare presidenter, finansministrar, försvarsministrar, CIA-chefer m.fl. oberoende av vilket av de två maktpartierna man tillhör. I rådet hittar man även representanter för de bankirer som har makten i USA:s privatägda centralbank FED. Ingen president i Vita Huset klarar att trotsa den kretsen. Den senaste som ifrågasatte CFR och det privata ägandet av FED var John F. Kennedy och han blev mördad under ytterst oklara omständigheter. Etablissemangets motstånd mot Trump beror säkert till en betydande grad, på att han trots sin förmögenhet inte tillhör denna inre maktkrets i den amerikanska oligarkin.

14 tips till västvärlden för normaliseringen av relationerna till Ryssland

Moderaten Gunnar Hökmark är en av frontfigurerna i den svenska hatpropagandan mot Ryssland som förgiftar Sveriges relationer med vårt viktigaste grannland. I en artikel i boulevardtidningen Expressen presenterar han 14 tips till Ryssland för att som han säger, rädda relationen till väst.

Hökmark skriver att ansvaret vilar helt och fullt på den ryska regimens axlar. Men så enkelt är det nog inte. Hökmark borde givetvis även fråga sig vad vi i väst kan göra för att från vår sida normalisera förhållandena. Jag har här några parallella förslag.

USA:s nykolonialism är det största hotet mot världsfreden – del 7 epilog

 

Med samma lögnaktiga propaganda som USA använde i FN:s säkerhetsråd för att motivera det illegitima anfallet på Irak 2003, försöker man nu framställa proxykriget mot Syrien som en ideell kamp mot tyranni och terrorism. Ryssarna utmålas som krigsförbrytare när ett begränsat antal civila blir offer i deras hjälp att försvara den legitima syriska regimen mot västvärldens och Saudis legoterrorister som gömmer sig bland civila, medan man blundar för de 2 miljoner människor som fått sätta livet till under USA:s helt illegitima 15-åriga oljekrig.

Hela arabvärlden och snart hela västvärlden blir allt mer varse det hyckleri som präglar dagens amerikanska politik. En politik som f.ö. stöds av EU:s och vårt svenska politiska etablissemang. Alla dessa amerikanska krig under 65 år har för länge sedan slutat vara en ideell kamp för demokrati och frihet, för att snart bara handla om krig för att försvara oligarkernas ekonomiska intressen och för att utvidga deras intressesfär.

Lex Anglo-Americana

Den västliga hegemonin som varit uppbyggd runt den 200-åriga angloamerikanska dominansen, gick segrande ur det kalla kriget mot Sovjetunionen och kommunismen år 1991. Det väckte förhoppningen att kunna cementera hegemonin genom att skapa en unipolär demokratisk värld styrd av USA och dess allierade inom ett utvidgat NATO – the New World Order. Låt oss reflektera över vad detta kan komma att innebära.

Wallenbergs missmanagement skadar Sveriges intressen

 

SvD Näringsliv publicerar idag en artikel som helt sågar Wallenbergarnas ledande företagsledare och svenska näringslivets mest prominente företrädare – Leif Johansson. Han har ett förflutet som VD i Elektrolux och Volvo och är nu ordförande i AstraZeneca och Ericsson samt i Ingenjörsvetenskapsakademin. Artikeln tar upp den aktuella händelseutvecklingen omkring Ericsson som är landets viktigaste exportföretag. Ericssons stora framgångar och världsledande position inom telekomsystem grundlades av Björn Lundvall som var företagets chef 1964 till 1977. Han var en av framlidne Marcus Wallenbergs mycket skickliga medarbetare. På den tiden sammanföll Sveriges och Wallenbergarnas intressen väl..

Det är något som inte stämmer

 

NATO/USA propagandan om ett överhängande krigshot från Ryssland mot de europeiska länderna väster och söder om Ryssland är mer hysterisk än någonsin. Våra MSM har i stort sätt en propagandaartikel per dag om ryssfaran. NATO övar och rustar för fullt inpå ryska gränsen, för att som man säger, kunna möta ett ryskt anfall. Sverige som i princip inte längre har något försvar placerar 150 (?!) man på Gotland och kryper allt närmare inpå USA/NATO och söker skydd. Överbefälhavaren är ute i media och varnar för ryssen på ett sätt som t.o.m. överträffar rysskräcken under kalla kriget. På nätet såväl som i MSM hittar vi dagligen propagandaartiklar och analyser som förutsäger möjligheten av ett tredje världskrig med kärnvapen inom en snar framtid.