Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Rör inte min kompis

Rör inte min kompis. Det är ingen vild gissning att du har sett den där handen med texten tryckt i handflatan. Idag har handen med texten hunnit fylla 31 år, och handlar om att stå upp för sina kompisar – oavsett vilken färg de har på hudkostymen. Idag skulle jag vilja sno budskapet ”Rör inte min kompis” och använda det för att ge oss i sjukvården en trygg och säker arbetsmiljö. Rör inte min arbetskamrat. Rör inte din sjuksköterska. Rör inte mina kollegor. Rör inte vår doktor.

Sverige är ingen lekstuga – Hans Li Engnell

Sverige är ingen lekstuga

Sedan allianspartierna förlorade valet har oppositionsarbetet huvudsakligen bestått i att göra verkningslösa tillkännagivanden. Regeringen har, som kan förväntas, mestadels ignorerat dem. Nu, två år senare, kommer Anna Kinberg Batra till slutsatsen i Dagens industri att ”det är för många tillkännagivanden som inte leder till konkreta resultat”.

De nya apologeterna

Efter varje nytt terrordåd med islamistiska terrorister så dyker de upp, som de nya apologeterna. Du kan se dem på TV, du kan höra dem på radio och du kan läsa deras tankar i tidningarna. Varje gång den islamistiska terrorn slår till, oavsett om det är i Berlin, Bryssel, Paris eller någon annanstans så skall dåden förklaras, relativiseras och med lätt omskrivningar ursäktas.

Förebilder

Vem får gilla vem egentligen? Är det okej för vemsomhelst att ha vilka förebilder som helst? Får man tycka om någon trots att den där någon sannolikt inte hade tyckt om dig? Det började med en intervju i Expressen, där SD-ledaren Åkesson skulle berätta om sina förebilder – och lyfte fram Astrid Lindgren. Då blev det liv i luckan, och allra mest liv blev det på Camilla Läckberg. Åkesson fick inte tycka att Astrid Lindgren var en förebild.

Attacken

Det var en gång, en helt annan gång. Någonstans i Europa hade det utförts ett samordnat, välplanerat terrordåd – riktat mot oskyldiga människor mitt i vardagen. Attacken kom i en stor stad på kontinenten och var lika lite den första som den sista terrorattacken i sitt slag. Det har hänt tidigare, och det kommer att hända igen. Det öppna samhället visar sin sårbarhet, och det fick mig att tänka på Sveriges sårbarhet

Oppositionsledarens jultal

Kvinnan som påstår att hon är oppositionsledare höll sitt jultal, och vad jag kan läsa mig till var det första gången någon i något jultal krävde någon annans avgång. Huvudbudskapet i Anna Kinberg Batras jultal var att regeringen borde befria rikspolischefen från sitt uppdrag. Eller sparka, avskeda och ge foten. Nu när Anna Kinberg Batra efter långa grubblerier och sannolikt några monologer med sig själv har kommit fram till att Eliasson är omöjlig i sin roll så finns det en majoritet i Riksdagen för att skilja allas vår Dan från sitt ämbete. Men det betyder ju noll och intet. Det finns ju en matematisk majoritet för att avsätta Löfven, men det är ju ingenting som ingen tycks vilja…

I de oändliga skogarnas land…

Ingen som har flugit över Sverige kan väl påstå att Sverige är fullt eller överbelamrat av folk. När den nyss bortvalda statsministern Fredrik Reinfeldt gav sig in i debatten genom att berätta om det han hade sett från sina flygresor så hade Reinfeldt rätt. Det finns oändliga fält och oändliga skogar i Sverige. Sverige är inte fullt alls, inte ens när man flyger in mot Arlanda eller Bromma i den tillsynes överfulla huvudstaden. Från luften ser man även där oändliga skogar och oändliga fält i Stockholms omedelbara närhet. Detsamma gäller under inflygning till Landvetter i Göteborg eller före detta Sturup utanför Malmö. Det finns massor av plats för massor av människor i de oändliga skogarnas land…

Licensiering

Googla på licensiering och du hittar något som berättar om statsministerns tankegångar för att komma tillrätta med det utbredda tiggeriet i Sverige. Stefan Löfven funderar på att inför en tiggarlicens, skapa ett skrå av licensierade tiggare. ”A license to beg” i landet där det de svåraste samhällsproblemen löses med en kansler här, en utredare där och en licensierad tiggare på den tilldelade tiggeriplatsen…

”Schematekniska skäl”

Schematekniska skäl? Har vi inte alla varit i den där situationen att vi tar till en nödlögn eller en allt annat än ärlig ursäkt när någon man inte vill ha på besök vill komma på besök? Ärligt talat? ”Jag skall till psykiatrikern”, ”Vi har stopp i avloppet”, ”Kaffet är slut” eller ”Ungen har fått rabies”. Bara fantasin sätter gränser när man skall avstyra ett besök man inte vill ha, på vanlig svenska.

Malmö och morden

Åklagaren i Malmö funderar på att lägga ner någon eller några mordutredningar. Det känns lönlöst för åklagarna att lägga ner arbete på förundersökningar som kommer att bli ett skämt. Man ligger hopplöst efter och tror inte att man har en chans att hinna jobba ikapp. I Sverige 2016 funderar rättssamhället på att avskriva och lägga ner förundersökningar om mord. Lägga ner mordutredningar på grund av att inte rättsväsendet räcker till?

Utmaningen

Utmaningen? En utmaning för det ansvariga statsrådet kan vara armhävningar, att få till det egna livspusslet eller att stå ut på jobbet. Dagens svenska sjukvård är inte en utmaning. Det är så mycket mer, och det skulle inte vara en utmaning att ta hand om svensk sjukvård om man kallar det en utmaning. Det är en kris, och det är statsrådets förbannade plikt att göra sitt jobb. Men för att göra jobbet så måste man förstå varför det krisar mer än någonsin. Förstår man inte så kan man inte fatta vad man skall göra – eller varför…

De intellektuellt ohederliga

Hur kan de titta sig i spegeln utan att fundera vem det är de ser, de intellektuellt ohederliga? Kan de titta sig i spegeln och tänka tillbaka på den där tiden då den de nu kallar för nutidens ängel var dåtidens satan i deras tomma blick. Anders Lindberg som skrev om hur Fredrik Reinfeldt kastade ut cancersjuka patienter på gatan. Lena Mellin och Fredrik Virtanen hade inte heller mycket till övers för Reinfeldt när Reinfeldt gick bredvid det folk vars förtroende han trodde sig bära.

Stolheten – Hans Li Engnell

Jag är inte intresserad av din hudfärg, ditt kön, din sexuella läggning och din eventuella religiösa tro. Allt detta är för mig irrelevant. Jag bryr mig inte om huruvida du är född i Kina, Syrien eller Mölndal, om du har slöja, Polaris-keps eller ingen huvudbonad alls. Lika ointresserad är jag av vem du ligger med eller om du betalar för att göra det.

Politisk schizofreni

En efter en efter en överger de mäster Reinfeldt och hans lära. Med ett fungerande närminne känns alla moderata avböner som ett bevis på en utbredd variant av politisk schizofreni. Reinfeldts gamla gruppledare Anna tycker inte längre som hon gjorde då. Reinfeldts gamla statssekreterare Mikael vill inte längre kännas vid sina tidigare åsikter. Och nu får Reinfeldt höra sin gamla finansminister Anders, som också gör avbön…

Läsförståelse

Optimisten jublar över en eller några kurvor som pekar uppåt. Pessimisten förstår glädjen men anar att bakom dagens lycka ligger framtidens olycka. Det handlar om den svenska skolan, om en PISA-rapport presenterad häromdagen men med en undersökning som är året gammal. Politiker, generaldirektörer och ledarskribenter är euforiska. Själv funderar jag på om det är deras eller min läsförståelse som det är fel på. Om det är mina eller deras förhållningssätt till siffror och bokstäver som inte går ihop…

Ånger

Sällan har så många uttryckt så mycket ånger som nu. Det handlar om ånger över att man inte såg, att man tänkte fel och inte förstod. Det handlar om Sverige och Sveriges maktspelare, de som tävlar i ånger och kämpar i ångest just nu. De vill be om ursäkt. De vill säga förlåt. De vill vara tydliga med att de ångrar nästan allt de gjorde när de kunde göra saker. När de nu sitter vid sidlinjen kommer insikterna. Verkligheten uppenbarar sig som genom ett mirakel när lojaliteten till den tidigare ledaren inte längre finns på pränt.

MAKTLÖSHETEN FRAMFÖR ALLT

Prata politik, taktik och strategi – och du brukar landa i makten framför allt. Makten är målet. Makten är medlet. Makten är det som allt går ut på om man skall kunna kalla sig politiker. Är man i opposition så är det naturliga målet att få makten vid första och bästa tänkbara tillfälle. Eller borde vara. I Sverige är det inte så, inte idag och knappast imorgon. Här är det maktlösheten framför allt som gäller. Ett överflöd av KU-anmälningar. En orgie av tillkännagivanden.

Procenten

Ett opinionsinstitut frågar 1054 myndiga medborgare om hur deras förtroende för landets rikspolischef ser ut. Lite beroende på hur opinionsinstitutet rundar av har 10 eller 11 av de svarande sagt att de har mycket stort förtroende för allas vår Dan. De 10 eller 11 är en procent av de som svarade. Procenten. Det är som om drygt 190 av landets 19000 poliser skulle ha stort förtroende för sin chef. Procenten.

Edit

Året var 1992. Platsen var Södersjukhuset, passande nog på Södermalm i huvudstaden. En ortopedisk vårdavdelning där många av patienterna var ”medicinskt färdigbehandlade” men ändå fanns kvar på det så kallade akutsjukhuset. Kommunerna klarade inte av att fixa eftervården, sjukhemsplatser eller det som behövdes för att få iväg – de företrädesvis – gamla gummorna och gubbarna till rätt plats. Man han bli väldigt bekant med sina långliggare under alla de månader de låg där och tog upp en plats. Idag minns jag speciellt en tant, som om jag minns rätt hette Edit och låg på sal nummer 10.

En särskilt utsatt situation

Det som tidigare kallades för hjälplöst tillstånd kallas nu för en särskilt utsatt situation. En särskilt utsatt situation kan innebära sömn, sjukdom, allvarlig rädsla och fruktan plus berusning. En särskilt utsatt situation förstärks av ett numerärt underläge för offret – flera gärningsmän mot ett offer. Det kan kallas för våldtäkt när offret är oförmöget att bjuda motstånd, på grund av fruktan, sjukdom eller berusning.

Vänner och kamrater

Vänner och kamrater. Castro har alltid haft en särskild plats i den svenska vänsterns hjärta. De har sett diktatorn som en ideologisk vän och kamrat. Olof Palme var ”hej och du” med Castro, och den svenska vänstern har upprätthållit den traditionen. Den svenska vänstern har också sorg nu när Castro är död.

Historikern

”Jo… Och andra säger precis annorlunda. Historikern Henrik Arnstad har en annan uppfattning. Journalisten, och historikern har en annan uppfattning. Han skrev en bok om det här. För två år sen!” – Statsminister Löfven sitter i Agenda och förklarar varför han fortsätter att kalla Sverigedemokraterna för ett nyfascistiskt parti. Arnstad har sagt så. Arnstad har skrivit det.

Tondöv

Tonläget i de sociala medierna har diskuterats, debatterats och ältats de senaste veckorna. Det som kallas ”trumpifiering” av debatten är inget nytt fenomen. Man måste ha varit totalt tondöv för att ha missat att det politiska samtalet började vulgariseras långt innan Trump funderade på en politisk karriär.

Helt om

För exakt ett år sedan satt jag och skrev en text med titeln Helt om marsch. Den publicerades på min gamla, andra blogg Sjätte Mannen och handlade en svensk svängom med ett slutresultat på 180 grader. Det var något av en uppgörelse med de som hade vaknat upp ur sin önskedröm och förstått att de själva höll på att lägga grunden för en mardröm. Politiker, tänkare och tyckare som hade talat i tungor på Münchenbryggeriet under Sverige Tillsammans fick först tunghäfta för att senare börja prata med ett annat språk, ur ett annat perspektiv. Ett år senare är det dags igen…

Underbarnet

När Miljöpartiet valde Gustav Fridolin till sitt manliga språkrör var det nog många i de gröna leden som jublade inombords. Det var dags för det politiska underbarnet att äntra scenen, för den retoriska naturbegåvningen att ta över föreställningen. Fridolin skulle bli och vara den som gjorde Miljöpartiet till en maktfaktor i svensk politik. Med underbarnet Fridolin som språkrör skulle de gröna bli Sveriges tredje största parti – och ett regeringsparti.

Manuset

Säg Göteborg och skottlossning, sprängda bilar och landets andra stad som går från att vara Lilla London till Bagdad 2.0. Folk kommer först att tänka på Johan Falk, och sedan tänka ”Va fan…?” Serien om Johan Falk är slut, och den tog slut ungefär då verkligheten började överträffa dikten. En Johan Falk-rulle är drygt en och en halvtimme underhållningsvåld med massor action, repliker som känns lika äkta som Kim Kardashians akterparti. Det finns sällan – eller aldrig – några spår av djuplodande samhällskritik i en Johan Falk-film. Det är synd, för det finns ju förutsättningar. Manuset finns ju redan till ännu en rulle där Jakob Eklund får spela upp hela sitt breda register. Manuset är verkligheten.

Proffset

Det var en gång en statsminister som pratade mycket om det här med att ta ansvar. Själv ville statsministern inte ta speciellt mycket ansvar när det kom till jobbiga frågor – som gränskontroller. Statsministern tyckte att det var att ta ansvar att arrangera ett massmöte om migrationen på Münchenbryggeriet i Stockholm. Statsministern fokuserade på sitt event Sverige tillsammans. Sådant var statsministern och hans folk proffs på, och det var proffsen som skulle säga till om eller när det behövdes tillfälliga gränskontroller vid landets gränser. Det största proffset på gränskontroller var landets rikspolischef.

Hårda bud

Lilla Dalslands näst största tätort är Mellerud, efter residensstaden Åmål. I Mellerud bor det knappt 4000 människor, och för några timmar var dessa 4000 medborgare övergivna av staten och samhället. Mellerud var lämnat åt sitt öde när en galning löpte amok på Melleruds gator, torg, butiker och restauranger. Det tog tre timmar innan polisen fanns på plats. Hårda bud i Mellerud.

Förhandlaren

När han blev vald till Ordförande Löfven så skulle styrkorna lyftas fram, svagheterna suddas bort. Socialdemokraterna hade valt förhandlaren Löfven till sin nya ledare. Tiden som fackpamp hade skapat en förhandlare som var bäst i världen på att förhandla, och var det något socialdemokraterna trodde att de behövde för en pånyttfödelse så var det en förhandlare. Det har väl gått sisådär i ärlighetens namn…

Skämtsam

Statsrådet Strandhäll gjorde det som  vilken borgare som helst hade blivit hudflängd för av de politiska motståndarna. Strandhäll skojade på Twitter om att det finns skäl att fundera över om män skall ha rösträtt överhuvudtaget. Det var ett skämt, i spåren av ett annat skämt. Det var enligt sosseriet ingenting att ta på allvar. Veronica Palm och Monica Green är ju alltid roligare när de är på allvar och riktigt – så det kunde finnas ett uns av tvivel av Strandhäll bara hade skämtat. Hade samma sak twittrats av Veronica Palm hade det ju med till visshet gränsande sannolikhet ha varit på blodigt allvar…