Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Har borgerligheten gett upp?

 

Hela den etablerade borgerligheten verkar lida av ett slags post-Reinfeldt trauma. Reinfeldt tog död på den lilla frihetlighet som fanns inom moderaterna och etablerade partiet som öppna socialdemokrater. Där har det sedan blivit kvar.

I sommar har Sverige stått i brand. Polisen har fullständigt kollapsat och kriminella härjar fritt. Borgerlighetens reaktion? Tystnad.

 

Hoppe får fjäll att falla från frihetliga ögon

Sedan jag lämnade Folkpartiet och började tänka riktigt fritt har en ny värld öppnat sig för mig. En viktig person i denna värld är Hans-Herman Hoppe. Hoppe är en nu levande tänkare och lärjunge till Murray Rothbard, och han finns nu intervjuad på von Mises.se: Ett hopp om radikal decentralisering.

Det slår mig hur sällan man konfronteras med radikalt annorlunda tankar i Sverige. Och Hoppe har en ganska enkel förklaring på detta – partierna står i grunden för samma sak:

Alla stora partier i västeuropa är, oavsett deras olika namn och partiprogram, i dagsläget anhängare av samma fundamentala idé: demokratisk socialism.

 

 

Polisens problem mångfacetterade

I dagens Corren vittnar två chefsåklagare om bristen på poliser:

Frågan är om bristande resurser är polisens problem. Det är omöjligt att säga, eftersom insyn saknas. En koloss som polisen har många svarta hål där pengar ska stoppas. Det enda sättet att kunna få effektivitet är att polischefer väljs lokalt, som i New York.

Polisen är idag helt ansiktslös och frikopplad från ansvar. Medborgare har fått vänja sig vid att anmälningar plötsligt är nedlagda, utan någon större motivation. I Vetlanda utsattes en kvinna för övergrepp av en grupp migranter. Polisen lade ned anmälan.

Politiken är trög

Igår publicerade Det goda samhället en text av Nima Dervish: Öppna era ögon! Använd era hjärnor! Det är en apell till politiker att se problemen som finns i dagens samhälle och agera.

Jag såg denna text delas en del igår och den är en text på ett populärt tema. Det var bättre förr, Sverige är på väg utför och politikerna måste agera.

För det första undrar jag om det var bättre förr. Det Nima Dervish för fram låter för mig misstänkt mycket som socialdemokratisk nostalgi. Var tryggheten bättre förr? Var vården bättre förr? Det fanns inte stenkastning och brinnande bilar förstås. Men jag tror inte att svensk offentlig vård någonsin varit en “hit”.

 

Sakine Madon sprider solsken

Sakine Madon är en erfaren svensk opinionsbildare. Att hon tilläts prata i Sveriges Radios Sommar var för mig en överraskning, eftersom hon inte tillhör åsiktsnormen som normalt hörs där. Jag lyssnade idag på hennes Sommarprogram.

Sakine berättade om sin karriär och det är inte utan att man blir lite rörd när man tänker sig att hon gått från en osnuten krönikör i Stockholm City till att idag ha en respekterad roll som politisk redaktör på VLT. Hon är en etablerad debattör helt enkelt.

Sakine har något unikt. Hon kombinerar ett kritiskt öga med en lugn och metodisk ådra som krävs för att inte förbrännas som debattör i den svenska debatten. Hennes sommarprogram innehåller flera mycket viktiga poänger som hon upprepar med en ängels tålamod. Själv har jag liksom gett upp, lämnat det och gått vidare.

Ignoreras terrorismen så växer den

Igår drabbades Europa av ännu ett jihadistiskt dåd, denna gång mot en kristna i en kyrka. Det är länge sedan Europa drabbades av förföljelse av kristna. Men tittar man på Europas judar har de sedan länge skyddat sina religiösa platser med vakter för att undvika attacker.

I mellanöstern har pogromer mot kristna pågått under lång tid, och de kristna är närmast utrotade i kristendomens vagga. Daniel Thompson skriver på Catholic Herald: A priest is slaughtered at Mass in rural France. This is what life is like for Christians in the Middle East

 

Vågar borgerligheten visa skatterna?

Den 20/7 hade Radio bubbla en sändning med gäst, Nima Sanandaji. Nima är bror till Tino Sanandaji och frihetlig.

Nima jobbar med policypåverkan och gör på uppdrag av olika organisationer förslag på hur man kan förbättra politiken. Det handlar alltså om små steg och genomförbara reformer.

Nima fick frågan om en reform som han skulle vilja genomföra som skulle ge mest effekt. Då nämner han ett förslag för att synliggöra skatterna.

Nima förespråkar att all skatt man betalar ska gå in på medborgarnas lönekonto, för att direkt dras tillbaka. På så vis kan alla se hur mycket pengar man egentligen har tjänat.

 

Rapport från bubblan

Mitt bloggande har alltid drivits av sökande efter svar på frågor. Vad händer i världen, och vad är rätt sätt att organisera världen?

Jag började min resa på kursen Vetenskapsfilosofi på Linköpings Universitet. Där fick jag en introduktionskurs i filosofi och en aning om vad t ex Popper står för. Jag lärde mig att allt går att utmana med en logisk argumentation.

Beväpnad med denna insikt började jag blogga om politik och kritisera medier. Parallellt med detta gick jag in i Folkpartiet eftersom jag såg politiken som det rimliga sättet att påverka världen.

Efterhand lärde jag mig att partipolitik och fritt tänkande inte hängde ihop. Efter många långa år lämnade jag partivärlden.

Detta hängde samman med att jag börjat lyssna på Radio Bubb.la. Martin och Boris pekade på allt som var fel med Folkpartiet på ett sätt som gjorde det olidligt att vara kvar.

 

Pessimismen måste granskas

Västvärlden sveps just nu i pessimism. Peter Santesson skildrade denna väl på Kvartal. Pessimismen sveper in oss och påverkar oss och många har svårt att distansiera sig från denna.

Henrik Alexandersson är en intressant debattör som är svårt drabbad av pessimism. Den här spaningen om svensk framtid börjar bra:

Folk kommer att uppleva att samhällskontraktet bryts. När polisen inte längre fungerar, då kommer allt fler att fråga sig vad vi skall med en stat till. När vården går i baklås trots att den tillförs mer pengar, då kommer människor att börja bli oroliga. När pensionen inte blir i närheten av vad folk hade väntat sig och hoppas på, då blir det protester.

Otydlig Borgerlig Framtid

Ett nytt parti rör sig på den svenska politiska scenen. De borgerliga partierna har för många förbrukat sitt förtroende, framför allt genom ansvarslös migrationspolitik. Det har jag förstått som en av de viktigaste anledningarna till att det nya partiet Borgerlig Framtid bildades.

Borgerlig Framtid betecknar sig som ett “blågrönt” parti, och när man skrapar lite på ytan, ett borgerlig parti. De är bland annat emot decemberöverenskommelsen och är beredda att göra upp med sd. De vill ha ett starkt försvar och har fokus på rättssamhället.

Frihet, partier och konformism

Jag växte upp utan någon klar bild av vad politik var. När jag läste en kurs i filosofi på universitetet började min politiska resa, och jag började blogga. Samtidigt blev jag aktiv i Folkpartiet.

Något som slog mig var hur lite man pratade om politik i partiet. Det mesta kretsade kring praktiska frågor kring föreningen, och hur folk skulle få de poster de önskade. Det jag brann för, politisk debatt, var knappt närvarande.

Efterhand lärde jag mig att det var allra bäst att hålla tyst. Att ha en politisk åsikt i ett politiskt parti är något man måste överväga noga, så att man inte stöter sig med någon. Jag kände också ett behov att försvara partilinjen. Framför allt för min egen skull, jag var ju medlem i partiet.

 

Sverige borde lära av Israel

Efter terrordåden i Belgien är det dags att ta en titt på Sverige:

  • Vi har näst flest jihadist-resenärer i EU efter Belgien.
  • Islamismens infrastruktur är på plats, och deras försvarare jobbar oförtrutet på. Johan Lundberg har beskrivit hur de jobbar och deras ideologiska drivkrafter i Ljusets fiender.
  • Migrationspolitiken har skapat en utmärkt grogrund för ökad radikalisering genom det massiva utanförskap den skapar. De stora partierna är överens om att detta ska bestå.
  • Polisen är försvagad och har dålig beredskap för terrorism, och tvivlar själva på sin förmåga.
  • De svenska politikerna är självgoda och ägnar sig hellre åt att peka finger åt andra, som t ex Peter Eriksson.

Raseri mot Reinfeldt

DN har idag ett fokusreportage under rubriken “Vreden på Östermalm“. Tesen som DN driver är att Östermalm går mot SD. Den linjen upplever jag som tendentiös.

Vad som däremot är sant är att högt uppsatta och respekterade människor på Östermalm verkar ha tappat rädslan för åsiktskorridoren. De ger uttryck för vrede mot den förda migrationspolitiken. Och det är oerhört intressant.

 

Om Sverige och Malaysia

Förra julen åkte jag och min fru till Malaysia på bröllopsresa. Malaysia är ett ungt land, det grundades 1963. Landet har en annorlunda etnisk sammansättning genom att det finns tre stora folkgrupper, malaysier, kineser och indier. Kineserna är 25% av landets befolkning och indierna är 7%.

Invandringen uppkom när britterna ockuperade landet. De ville då ha arbetskraftsinvandring och uppmuntrade kineser och indier att flytta in. Sedan dess har motsättningar skakat Malaysia, bland annat genom raskravaller.

För att lugna den inhemska befolkningen har de fått lagstadgade förmåner som de andra etniska grupperna inte har.

För mig är det uppenbart att det finns paralleller mellan länderna. Precis som de brittiska ledarna har de svenska ledarna haft en radikal vision om invandring. Både i värderingar och praktiskt politik.