Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Rapport från bubblan

Mitt bloggande har alltid drivits av sökande efter svar på frågor. Vad händer i världen, och vad är rätt sätt att organisera världen?

Jag började min resa på kursen Vetenskapsfilosofi på Linköpings Universitet. Där fick jag en introduktionskurs i filosofi och en aning om vad t ex Popper står för. Jag lärde mig att allt går att utmana med en logisk argumentation.

Beväpnad med denna insikt började jag blogga om politik och kritisera medier. Parallellt med detta gick jag in i Folkpartiet eftersom jag såg politiken som det rimliga sättet att påverka världen.

Efterhand lärde jag mig att partipolitik och fritt tänkande inte hängde ihop. Efter många långa år lämnade jag partivärlden.

Detta hängde samman med att jag börjat lyssna på Radio Bubb.la. Martin och Boris pekade på allt som var fel med Folkpartiet på ett sätt som gjorde det olidligt att vara kvar.

 

Pessimismen måste granskas

Västvärlden sveps just nu i pessimism. Peter Santesson skildrade denna väl på Kvartal. Pessimismen sveper in oss och påverkar oss och många har svårt att distansiera sig från denna.

Henrik Alexandersson är en intressant debattör som är svårt drabbad av pessimism. Den här spaningen om svensk framtid börjar bra:

Folk kommer att uppleva att samhällskontraktet bryts. När polisen inte längre fungerar, då kommer allt fler att fråga sig vad vi skall med en stat till. När vården går i baklås trots att den tillförs mer pengar, då kommer människor att börja bli oroliga. När pensionen inte blir i närheten av vad folk hade väntat sig och hoppas på, då blir det protester.

Otydlig Borgerlig Framtid

Ett nytt parti rör sig på den svenska politiska scenen. De borgerliga partierna har för många förbrukat sitt förtroende, framför allt genom ansvarslös migrationspolitik. Det har jag förstått som en av de viktigaste anledningarna till att det nya partiet Borgerlig Framtid bildades.

Borgerlig Framtid betecknar sig som ett “blågrönt” parti, och när man skrapar lite på ytan, ett borgerlig parti. De är bland annat emot decemberöverenskommelsen och är beredda att göra upp med sd. De vill ha ett starkt försvar och har fokus på rättssamhället.

Frihet, partier och konformism

Jag växte upp utan någon klar bild av vad politik var. När jag läste en kurs i filosofi på universitetet började min politiska resa, och jag började blogga. Samtidigt blev jag aktiv i Folkpartiet.

Något som slog mig var hur lite man pratade om politik i partiet. Det mesta kretsade kring praktiska frågor kring föreningen, och hur folk skulle få de poster de önskade. Det jag brann för, politisk debatt, var knappt närvarande.

Efterhand lärde jag mig att det var allra bäst att hålla tyst. Att ha en politisk åsikt i ett politiskt parti är något man måste överväga noga, så att man inte stöter sig med någon. Jag kände också ett behov att försvara partilinjen. Framför allt för min egen skull, jag var ju medlem i partiet.

 

Sverige borde lära av Israel

Efter terrordåden i Belgien är det dags att ta en titt på Sverige:

  • Vi har näst flest jihadist-resenärer i EU efter Belgien.
  • Islamismens infrastruktur är på plats, och deras försvarare jobbar oförtrutet på. Johan Lundberg har beskrivit hur de jobbar och deras ideologiska drivkrafter i Ljusets fiender.
  • Migrationspolitiken har skapat en utmärkt grogrund för ökad radikalisering genom det massiva utanförskap den skapar. De stora partierna är överens om att detta ska bestå.
  • Polisen är försvagad och har dålig beredskap för terrorism, och tvivlar själva på sin förmåga.
  • De svenska politikerna är självgoda och ägnar sig hellre åt att peka finger åt andra, som t ex Peter Eriksson.

Raseri mot Reinfeldt

DN har idag ett fokusreportage under rubriken “Vreden på Östermalm“. Tesen som DN driver är att Östermalm går mot SD. Den linjen upplever jag som tendentiös.

Vad som däremot är sant är att högt uppsatta och respekterade människor på Östermalm verkar ha tappat rädslan för åsiktskorridoren. De ger uttryck för vrede mot den förda migrationspolitiken. Och det är oerhört intressant.

 

Om Sverige och Malaysia

Förra julen åkte jag och min fru till Malaysia på bröllopsresa. Malaysia är ett ungt land, det grundades 1963. Landet har en annorlunda etnisk sammansättning genom att det finns tre stora folkgrupper, malaysier, kineser och indier. Kineserna är 25% av landets befolkning och indierna är 7%.

Invandringen uppkom när britterna ockuperade landet. De ville då ha arbetskraftsinvandring och uppmuntrade kineser och indier att flytta in. Sedan dess har motsättningar skakat Malaysia, bland annat genom raskravaller.

För att lugna den inhemska befolkningen har de fått lagstadgade förmåner som de andra etniska grupperna inte har.

För mig är det uppenbart att det finns paralleller mellan länderna. Precis som de brittiska ledarna har de svenska ledarna haft en radikal vision om invandring. Både i värderingar och praktiskt politik.