Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Att se rasism och offer överallt vilseleder vänstern

För mig började tisdagen med ett välbesökt seminarium hos Institutet för Näringslivsforskning, IFN, som gästades av amerikanske professorn i etik, Jonathan Haidt, som givit ut världssuccén The Righteous Mind, en bok om varför vänster och konservativa inte förstår varandra. Det blev nog en ögonöppnare för många i publiken, som till stor del tillhör Stockholms urbana elit, för att låna ett uttryck från Haidt.

Revolt mot eliternas folkförakt

I amerikanska kommentarer till det brittiska folkets beslut att lämna EU skymtar en beundran för att man står upp mot arroganta makthavare. Som i New York Post. Där kommer Michael Goodwin att tänka på en sång från amerikanska självständighetskriget mot britterna och skriver: “Världen har kommit hela varvet runt. Nu är det britterna som blivit befriade. Det tog dem ett tag, men till slut har de haft sitt eget Tea Party och sin egen revolution. […]

Klok eftertanke i reaktioner på Brexit

Många av kommentarerna efter britternas beslut om att lämna EU är obegåvade och visar att många inte förstått den tid vi lever i. Vanligast är att utmåla brittiske premiärministern David Cameron till syndabock för situationen som uppstått. En som effektivt bemöter de mindre insiktsfulla tankarna är Johan Hakelius. “David Cameron gjorde det oförlåtliga misstaget att utlysa en folkomröstning, utan att vara säker på att folket skulle svara rätt. En del skruvar det ett varv till. […]

Slut för fluffigt svamel och stötande förhandlingsspel

I Expressen kultur skriver juristen Thomas Engström: “Jag tror att människor känner på sig, i varenda nervcell i kroppen, att EU-institutionerna drar till sig fel slags folk. Vilken politiskt engagerad människa vill sätta sig och pendla mellan Strasbourg och Bryssel för att där hålla meningslösa omröstningar i icke-frågor, när de borde ha stannat i sina huvudstäder och bedrivit politik på riktigt? […]

Britterna tog ett klokt beslut

Brittiska folket valde igår att lämna EU. Det var ett klokt beslut. EU-projektet har i 15 år varit på fel spår, med allt hårdare centralism samtidigt som makthavarna i Bryssel inte utsätts för demokratisk prövning. Självfallet hade det varit bättre om en grundläggande omstrukturering av unionen kunnat ske i mer ordnade former, men när eliterna vägrar lyssna och sätter sig över opinionen finns inget annat val än att riva ner för att kunna bygga nytt.

Harvardprofessor: Väljarna kräver mer av sina ledare

En av de filosofer som jag läste under den kommunitära vågen på 1990-talet var Harvardprofessorn Michael Sandel. Han intervjuas nu i brittiska magasinet New Statesman om varför folk överger etablissemangen för nya uppstickare. Sandel menar att människors missnöje med de etablerade partierna mer beror på kultur och frågor om tillhörighet än om ekonomi.

Glöm inte politiska ledarskapets betydelse

När fruktansvärda attentat inträffar följer krav på fler poliser och strängare lagar. Det är logiskt och rationellt. Men utöver ekonomiska resurser och lagstiftning finns en tredje verktyg som förmodligen är det mest effektiva, men samtidigt mest misskötta. Jag talar om ledarskap. Politiskt ledarskap i meningen att förmedla budskap till människor på ett personligt och känslomässigt plan. Pengar och lagar räcker inte långt när man har att hantera dödliga risker, rädsla och fundamental otrygghet i samhället.

Fenomenet Trump

Medan Ronald Reagans popularitet byggde på hans gentlemannastil, generositet och optimism om att ”det är morgon i Amerika”, vinner Donald Trump stöd genom vulgära personattacker och hård kritik mot sakernas tillstånd i Amerika. I månadsmagasinet Axess pekar chefredaktören PJ Anders Linder på de stora skillnaderna mellan republikanska presidentkandidater nu och då.

Clinton säger plötsligt ‘radikal islamism’

President Obama har konsekvent vägrat tala om radikal islamism. Hans tidigare utrikesminister Hillary Clinton har gått i hans fotspår och hittills i presidentvalkampanjen inte tagit dessa ord i sin mun. Men nu, efter den islamistiska attacken mot en gayklubb i Orlando som krävt 50 liv, då börjar hon att säga orden. “– Hon har plötsligt upptäckt termen, vilket förklarar varför jag gillar dessa komplett cyniska vänsterpolitiker som saknar principer. De får emellanåt rätt. Om de hade principer skulle de få fel varje gång. […]

Imam i Orlando: döda homosexuella

President Obama säger sig tala mot hat, men i själva verket bidrar han till ökat våld och blodbad genom att blunda för det islamistiska hatet som frodas i moskéer och “kulturcenter” runt om i västvärlden. Så sent som i april höll en imam föreläsning — just i Orlando — om att det mest barmhärtiga man kan göra med homosexuella är att döda dem.

Greider: nationalstaten har varit nödvändig

Som en följd av globaliseringen har ett gigantiskt tryck på folkvandringar startat. Hundratals miljoner med människor i otrygga, korrupta, våldsamma, religiöst fanatiska och fattiga delar av världen ser hur goda livsvillkoren är i den kristna västvärlden. De vill komma bort från eländet. De vill ha vår trygghet och vårt välstånd. De som ohejdat talat sig varma för gränslös öppenhet har nu fått problem. Man har vägrat inse att denna öppenhet har konsekvenser.

Stor ledning för Brexit i ny mätning

Inför brittiska folkomröstningen 23 juni får “lämna”-linjen sitt största stöd på över ett år, enligt Independent: “Mätningen visar att 55 procent anser att Storbritannien ska lämna EU, en ökning med fyra procentenheter sedan april. 45 procent vill stanna i EU, en minskning med fyra procentenheter.

Livvakt avslöjar: Hillary är nyckfull och våldsam

Massmedier gör allt för att utmåla Donald Trump som en kandidat med fel temperament för att bli president. Han tar ut svängarna, går till verbala angrepp på motståndare och lovar att lägga om politiken på ett mer dramatiskt sätt än någon gjort tidigare. Men nu ställs frågan om inte Hillary Clinton har ett ännu värre temperament. En ny bok av en veteran inom Secret Service riskerar att kullkasta hennes presidentvalkampanj.

Från Platon till papperskorgen

Temat i senaste Axess är forskningen, men jag fastnar för artikel om en bok som i mer än 40 år dominerat universitetens grundkurser i politisk teori för statsvetar-, idéhistorie-, förvaltar- och andra studenter: Sven-Eric Liedmans “Från Platon till…” Fredrik Johansson gör slarvsylta av denna bok som måste vara en av de mest förekommande på universitetens litteraturlistor: “Liedmans pamflettartade och extremt selektiva beskrivning av framförallt den moderna liberalismen och konservatismen är lika påträngande som när jag läste den för 30 år sedan.

Upplysningens kärna var nationalism

[…] Den kritik som ofta riktas mot framväxande nationalism i Europa och USA är missriktad, skriver statsvetaren och bästsäljande författaren George Friedman i tidskriften Geopolitical Futures. Nationalism associeras av många till första halvan av 1900-talet, då den av makthavare användes för att starta det som kom att bli första världskriget. Förlorarnas krav på revansch betraktas också ofta som ”nationalism”. Men det är inte en korrekt beskrivning av begreppet eller dess funktion i vår civilisation.

Orwells nyspråk i asylpolitiken

Toppnyhet i SvD nu är: “Efter en lagändring riskerar tusentals asylsökande med avslagsbeslut att avhysas från landets asylboenden.” Riskerar? Det är ju själva meningen med asylprocessen i domstol att de som inte uppfyller kriterierna för att stanna SKA avhysas från landet.

Vårt politiska landskap breddas

Passar på att rekommendera artikel med anledning av mitt engagemang i socialkonservativa nättidningen Samtiden: “Jag ser Samtiden som ett svar på att de gamla aktörerna på samhällsdebattens arena inte klarar av att leva upp till tidens nya krav. Globaliseringen har medfört mycket positivt, men den medför en rad nya frågeställningar som inte har fått adekvata svar.

En självkritisk EU-pamp

EU har blivit alltför utopiskt och inriktat på likriktning. Är det möjligt att någon i Bryssel kan vara självkritisk? Kanske. Den förre polske premiärministern Donald Tusk, som nu är Europeiska rådets ordförande (den ordförandepost som tidigare cirkulerade mellan medlemsländernas regeringschefer), uttrycker varningar för att EU genom sin ständiga makthunger underblåser motstånd mot unionen.

Småfolkets konservatism

Vänsterintellektuella i Sverige hämtar det mesta av sina argument och idéer från amerikansk vänster. Det finns skäl för socialkonservativa i Sverige att också följa debatten på andra sidan av Atlanten, om än andra röster då. En intressant sådan röst är John O’Sullivan, britt som varit chefredaktör för amerikanska National Review, och som nu analyserar varför Donald Trump vann republikanska nomineringen och varför detta inte är ett fientligt övertagande av en liberal storstadsbo av det konservativa partiet i USA.

Västs naiva utrikespolitik

Den alltid intressante kolumnisten Charles Krauthammer skriver i brittiska Daily Telegraph: “Idealister tror att internationella system till slut kan utvecklas och lämna det Hobbianska naturtillståndet [allas krig mot alla] till något mer mänskligt och hoppfullt. Det man ofta bortser ifrån är att denna hoppfullhet om att nå ett högre plan för global gemenskap kommer i två färger: en röd och en blå.

Kriget mot polisen och rättsstaten

Det pågår ett inbördeskrig i Sverige. Mellan polisen och kriminella. Allt medan politiker lutar sig tillbaka och struntar i att landet går mot laglöshet. Här är fyra artiklar publicerade de tre senaste dagarna från fyra olika håll i landet. Attackerna sker ingalunda enbart i storstadsförorter.

Brexit – the movie

Folkomröstningen i Storbritannien om att stanna eller lämna EU går nu in i sitt slutskede inför valdagen 23 juni. Kampanjen för att lämna har publicerat en drygt timme lång dokumentär som tar upp viktiga aspekter kring demokrati och makt liksom principfrågor om frihandel, tullar och regleringar.

Får konsten provocera vänsterns korrekthet?

Konst ska provocera brukar det heta från vänstern. Men när konst inte faller inom vänsterns vanliga perspektiv, då blir det plötsligt väldigt nervöst och stingsligt. Kulturhuset i Stockholm blev som arbetsgivare anmält till Diskrimineringsombudsmannen när konstnären Makode Lindes utställning visades i våras. Nu meddelar SVT, DO avslår rasismanmälan mot Kulturhuset. Det är intressant att SVT i sin rapport inte återger det som upprör, som utställningens titel, “Negerkungens återkomst”. SVT censurerar alltså konsten.

Orolig för polarisering, men spär på den

Visst är det ett märkligt fenomen? Journalister och krönikörer som oroar sig över ökad polarisering i samhället förmedlar alltid samma budskap: öka polariseringen! Håna dem du inte håller med! Tillvita dem de grövsta anklagelserna! Och sedan: klaga på polarisering igen.

Nytt uppdrag: redaktör för Samtiden

Det ska bli kul att återigen ägna mer tid åt mediefrågor och opinionsbildning. Jag har vid en extra bolagsstämma utsetts till styrelse för Samtid & Framtid AB, som ansvarar för nättidningen Samtiden. Under våren har jag diskuterat med ägarna, Sverigedemokraterna, om upplägg och ambition. För mig känns det helt rätt att lyfta socialkonservativa perspektiv i svensk samhällsdebatt. Globaliseringen har ett mycket stort genomslag i vår tid, men vi har inte tillräckligt diskuterat effekterna.

M-petningar och folkmord

Det har blivit stor uppmärksamhet kring att Moderaternas partiledning petat, eller rättare sagt degraderat, riksdagsledamöter som röstat “fel”. I en kommentar säger Lars Adaktusson (KD): Det känns som ett fattigdomsbevis för politiken. Jag tycker att det är sorgligt att det är så trångt i ett parti som Moderaterna. Det var Hanif Bali, Finn Bengtsson och Niklas Wykman som gick emot partiledningen och nu får mindre tunga ansvarsområden.

Globaliseringens baksmälla politisk dynamit

De politiska etablissemangen utmanas. Hur ska man se på detta? Etablissemanget själv, som exempelvis Dagens Nyheter, stämplar alla som inte tillhör deras klubb som antiliberaler, antidemokrater och “otäcka”. Det är en märkligt ytlig analys som faller redan när man konstaterar att det är demokratin som är de kritiska väljarnas livsluft. Är det några som är antidemokratiska är det ju etablissemangen som givit blanka fan i vad folk tycker och som dessutom anser sig vara så mycket bättre än “vanligt folk” som borde hålla käft.

Mediernas strukturella rasism

I nättidningen Nyheter Idag skriver Chang Frick intressant om att Aftonbladets Anders Lindberg går till personangrepp på M-riksdagsmannen Hanif Bali. Frick visar att medierna behandlar folk olika beroende på deras bakgrund: “Hanif Bali är det ensamkommande flyktingbarnet som blev riksdagsledamot. I fel parti. Han är den lilla skäggtomten som hela Twitter måste förhålla sig till, antingen älskar man honom eller hatar man honom. Han är Anders Lindbergs stora skräck.

Vad är sämst: stanna eller lämna EU?

I Axess skriver den Londonbaserade New York Times-journalisten Stephen Castle intressant om den kommande folkomröstningen i Storbritannien om att “stanna” eller “lämna” Europeiska unionen. Han tror att britterna “motvilligt” röstar för att stanna kvar inom unionen, av oro över de ekonomiska riskerna som ett utträde skulle medföra. Men han tar inte ett sådant utfall “för givet”. Lämna-kampanjen har medvind därför att “i många britters ögon ser EU nu helt enkelt ut som det sämre alternativet”.

Ny IS-attack i sociala medier

På lördagskvällen släpptes via sociala medier ett nytt propagandatal av terrorsektens talesperson Abu Mohammad al-Adnani där han uppmanade till attacker under ramadan. En person som påstår sig komma från Stockholm har deltagit i den samordnade stödaktionen, rapporterar Expressen.