Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

DN har fått Trump på hjärnan

När man öppnar DN.se handlar rubrik efter rubrik om Donald Trump, alla i en hånfull och föraktfull ton. Rubrikerna här är enbart de som fanns på denna morgons förstasida i DN.se.

Var finns respekten för demokratin? Det amerikanska folket har gått till val efter en valrörelse som pågick i mer än ett år. Folket valde Donald Trump till president.

Brinner julgranen?

Ekonomen Tino Sanandaji är en av få som vågat framföra fakta i flyktingkrisens spår. Hans medverkan i olika utfrågningar och paneler har blivit uppmärksammade (ja, inte i medierna naturligtvis, men på YouTube, i Facebook och andra platser som inte kulturvänstern kontrollerar och censurerar).

Han har nu samlat sina djupa kunskaper och tagit steget från mottagande till vad som ska hända sen: bokens fokus riktas mot nästa stora problem, att integrera alla de invandrare som Sverige redan tagit emot. Därför är titeln Massutmaningen.

Trump fortsätter att chocka etablissemangen

Sedan valsegern har Donald Trump överraskat på många sätt. Här är några.

1)
Trump-skrapan i New York är politikens epicentrum. Ministerkandidater och topptjänstemän kommer och går genom lobbyn inför öppen ridå. Det har aldrig hänt i USA:s historia att medierna kan se vilka kända och okända personer den tillträdande presidenten och hans stab håller möten med…

Elektorsröster och 4-procentsspärr

En läsare skriver, “Funderar just nu på det där med USA:s valsystem med elektorsröster. Just nu antyds det i medierna att det är ett orättvist och odemokratiskt system eftersom Hillary Clinton nationellt fick fler röster än Donald Trump. Vad anser du om den ordningen som USA har?”

Det är korrekt att Clinton fått fler röster än Trump. Det beror på att presidentvalet inte är ett val, utan femtio. Varje delstat i USA har egen lagstiftning och är i dessa bemärkelser egna stater. Det heter ju United States of America, vilket vi i Europa oftast glömmer bort.

Nästa land till rakning: Italien, och Österrike

Det folkliga upproret mot etablissemangen som startade med Brexit-seger i juni har fortsatt med Trump-seger i Amerika, och kan nu fälla ytterligare etablissemang i december.

Om vänsterregeringen förlora folkomröstning 4 december har premiärminister Matteo Renzi lovat att han avgår. Därmed blir folkomröstningen mer en förtroendeomröstning om regeringen än om själva sakfrågan på valsedeln: ska senaten förlora makten så att Italien i praktiken blir en enkammarriksdag, som exempelvis Sverige.

Demokratins seger!

Donald Trump ser ut att få 299 elektorer mot 239 för Clinton. Valet visar att det inte är politiska etablissemang eller massmedier som väljer ledare i demokratiska länder. Det är folket! Och folk i både Amerika och Europa dömer ut etablissemangen.

Nu kör medierna domedagspredikan igen

Precis som innan Brexit fylls nu medierna med larm om fullständigt katastrof och jordens undergång om det inte blir som etablissemangen vill i allmänt val. I juni hette det att Storbritannien skulle sjunka ner i Atlanten om britterna röstade för Brexit, börserna skulle rasa och övriga Europa skulle också drabbas.

Men Storbritannien tuffar på. Framför allt skrämdes inte väljarna av mediedrivna domedagsprofetior.

Valresultat med ‘brexiteffekt’

Vi minns hur opinionsmätningarna sa att brexit skulle förlora med runt -4 procentenheter, 52-48 procent för stanna-sidan i den brittiska folkomröstningen om att lämna eller stanna i Europeiska unionen i juni. Resultatet blev istället en vinstmarginal på +4 procentenheter, 52-48 för att lämna EU. Det är en pendelsväng på 8 procentenheter.

Vad händer om samma effekt inträffar på tisdag i det amerikanska presidentvalet? Trump har genomgående hånats i massmedierna på samma sätt som brexit-kampanjen blev hånad inför brittiska folkomröstningen. Det gör att en del väljare inte vill tala om hur man tänker rösta.

Chauvinism eller berättigad samhällskritik?

Försummelsen av globaliseringens avigsidor skakar nu om västvärlden. De gamla makthavarna har tappat bollen. Men istället för att idka självkritik spyr man galla över dem som plockat upp bollen och visar hur man kan skapa ny balans i en ny tid.

Magasinet Axess har i senaste numret intressanta artiklar om varför initiativet glider ur händerna på de gamla makthavarna – men paradoxalt nog instämmer i dessas kritiska syn på nya aktörer. Det här är ett så centralt och övergripande perspektiv att jag tänkt ge tre blogginlägg på temat, först kommentarer om två av artiklarna och sedan en summering.

När ledarskapet fallerar fullständigt

Tiden vi lever i blir allt mer turbulent. Ifrågasättandet av dem som styr bara växer. För bara några år sedan kunde politiker som Fredrik Reinfeldt ha förtroende hos 60-70 procent av befolkningen. Idag får statsministern och oppositionsledaren vara glada om 30 procent har något förtroende för dem.

Under tio månader framåt kommer, utöver USA, en rad europeiska länder hålla val, och aldrig har etablerade politiker och partier varit så utmanade av nya uppstickarpartier som bärs fram av ett allt bredare och djupare folkligt förakt för ledare som bara pratar men inte förmår någonting, inte ens upprätthålla Europas yttre gränser. Prat, tjat och undanflykter är inte ledarskap, det visar hur svaga, obetydliga och odugliga dagens politiska makthavare är.

 

När journalister vill avskaffa sig själva

När jag var ung i Göteborg hade bokstavsvänstern stort inflytande på samhällsdebatten. Alltifrån lärare på min gymnasieskola till skådespelaren och kpml(r)-företrädaren Sven Wolter, som jag mötte i skoldebatt, till torgmöten i Brunnsparken där Frank Baude via sin skräniga högtalare spred tidens inneord i politiken: det är dags för proletariatets diktatur! Kapitalet suger ut arbetarna. Läs kommunistiska manifestet!

Dessa tongångar fyllde också medierna, mer på nyhets- och kultursidorna än ledarsidorna.

Idag känns den sortens ideologiskt tänkande helt galna, också för dem som då uttryckte dem med stor emfas.

Men istället har medierna fullkomligt uppslukats av ett annan lika vrickat ideologiskt tänkande: identitetspolitiken.

Trump tar ledningen över Clinton

Eftersom opinionsmätningar där Hillary Clinton leder över Donald Trump fått stor spridning i svenska medier kan det vara intressant att visa aktuella mätningar i de jämna delstater där presidentvalet förmodligen avgörs. Vänstermagasinet Politico rapporterar idag, Swing-state stunner: Trump has edge in key states:
Nya mätningar som publicerats på onsdagen av Quinnipiac University visar att Trump leder över Clinton i Florida och Pennsylvania, och ligger jämsides med henne i Ohio.

Det är eliterna som är främlingsfientliga

Det är många som framför den häpnadsväckande slutsatsen att det är inte bra för demokratin att låta folket bestämma. Man hänvisar till Brexit och uttrycker sitt förakt för att vanligt folk får tycka till om något så viktigt som EU-samarbetet. Medierna rapporterar att en våg av främlingsfientliga utfall ska ha skett i Storbritannien dagarna efter folkomröstningen. Men bevisen består av obekräftade anekdoter får okända personer. Men den nivån på källkritik kan medierna hitta på vad som helst. Det märkliga är att medierna nu inte granskar makten på folkets uppdrag, det som varit mediernas uppgift långt innan demokrati infördes.

Kissinger: Straffa inte britterna

Nestorn i utrikespolitik, Henry Kissinger, vill i Wall Street Journal lyfta fram positiva möjligheter efter britternas beslut att lämna EU: “Storbritannien vill fortsätta ha nära band med Europa men lätta på den omfattande EU-lagstiftningen och de byråkratiska begränsningarna. EU-ledarnas ambitioner är nästan motsatsen. De vill inte belöna britternas beslut att lämna genom att medge dem bättre villkor än de hade som fullvärdiga medlemmar. En bestraffande attityd är därför troligen att genomsyra EU:s förhandlingsposition. […]

Boris Johnson tackar nej

Det förvånar många att ledaren för lämna-sidan, Boris Johnson, inte ställer upp som kandidat i valet av ny partiledare i Tory och därmed som blivande premiärminister. Under hela folkomröstningskampanjen har han beskyllts för att vara karriärist därför att han gick emot etablissemanget. Det var ett drag bara för att kunna bli partiledare, sa man. Men Boris Johnson är inte som andra. Han är en intellektuell fritänkare som inte kan jämföras med traditionella politiker.

Obama mer snarstucken än rationell

Det börjar bli dags att skriva bokslut över president Barack Obama. En intressant utvärdering sker i Axess av Thomas Engström, Bokslut över en falsk realism. Han skriver: “Barack Obama är, hur gärna han än vill betrakta sig själv som rationell och sansad, en mycket trotsig man. Vi ska se hur detta har tagit sig uttryck i konkret politik – i konkret världshistoria. […]

Att se rasism och offer överallt vilseleder vänstern

För mig började tisdagen med ett välbesökt seminarium hos Institutet för Näringslivsforskning, IFN, som gästades av amerikanske professorn i etik, Jonathan Haidt, som givit ut världssuccén The Righteous Mind, en bok om varför vänster och konservativa inte förstår varandra. Det blev nog en ögonöppnare för många i publiken, som till stor del tillhör Stockholms urbana elit, för att låna ett uttryck från Haidt.

Revolt mot eliternas folkförakt

I amerikanska kommentarer till det brittiska folkets beslut att lämna EU skymtar en beundran för att man står upp mot arroganta makthavare. Som i New York Post. Där kommer Michael Goodwin att tänka på en sång från amerikanska självständighetskriget mot britterna och skriver: “Världen har kommit hela varvet runt. Nu är det britterna som blivit befriade. Det tog dem ett tag, men till slut har de haft sitt eget Tea Party och sin egen revolution. […]

Klok eftertanke i reaktioner på Brexit

Många av kommentarerna efter britternas beslut om att lämna EU är obegåvade och visar att många inte förstått den tid vi lever i. Vanligast är att utmåla brittiske premiärministern David Cameron till syndabock för situationen som uppstått. En som effektivt bemöter de mindre insiktsfulla tankarna är Johan Hakelius. “David Cameron gjorde det oförlåtliga misstaget att utlysa en folkomröstning, utan att vara säker på att folket skulle svara rätt. En del skruvar det ett varv till. […]

Slut för fluffigt svamel och stötande förhandlingsspel

I Expressen kultur skriver juristen Thomas Engström: “Jag tror att människor känner på sig, i varenda nervcell i kroppen, att EU-institutionerna drar till sig fel slags folk. Vilken politiskt engagerad människa vill sätta sig och pendla mellan Strasbourg och Bryssel för att där hålla meningslösa omröstningar i icke-frågor, när de borde ha stannat i sina huvudstäder och bedrivit politik på riktigt? […]

Britterna tog ett klokt beslut

Brittiska folket valde igår att lämna EU. Det var ett klokt beslut. EU-projektet har i 15 år varit på fel spår, med allt hårdare centralism samtidigt som makthavarna i Bryssel inte utsätts för demokratisk prövning. Självfallet hade det varit bättre om en grundläggande omstrukturering av unionen kunnat ske i mer ordnade former, men när eliterna vägrar lyssna och sätter sig över opinionen finns inget annat val än att riva ner för att kunna bygga nytt.

Harvardprofessor: Väljarna kräver mer av sina ledare

En av de filosofer som jag läste under den kommunitära vågen på 1990-talet var Harvardprofessorn Michael Sandel. Han intervjuas nu i brittiska magasinet New Statesman om varför folk överger etablissemangen för nya uppstickare. Sandel menar att människors missnöje med de etablerade partierna mer beror på kultur och frågor om tillhörighet än om ekonomi.

Glöm inte politiska ledarskapets betydelse

När fruktansvärda attentat inträffar följer krav på fler poliser och strängare lagar. Det är logiskt och rationellt. Men utöver ekonomiska resurser och lagstiftning finns en tredje verktyg som förmodligen är det mest effektiva, men samtidigt mest misskötta. Jag talar om ledarskap. Politiskt ledarskap i meningen att förmedla budskap till människor på ett personligt och känslomässigt plan. Pengar och lagar räcker inte långt när man har att hantera dödliga risker, rädsla och fundamental otrygghet i samhället.

Fenomenet Trump

Medan Ronald Reagans popularitet byggde på hans gentlemannastil, generositet och optimism om att ”det är morgon i Amerika”, vinner Donald Trump stöd genom vulgära personattacker och hård kritik mot sakernas tillstånd i Amerika. I månadsmagasinet Axess pekar chefredaktören PJ Anders Linder på de stora skillnaderna mellan republikanska presidentkandidater nu och då.

Clinton säger plötsligt ‘radikal islamism’

President Obama har konsekvent vägrat tala om radikal islamism. Hans tidigare utrikesminister Hillary Clinton har gått i hans fotspår och hittills i presidentvalkampanjen inte tagit dessa ord i sin mun. Men nu, efter den islamistiska attacken mot en gayklubb i Orlando som krävt 50 liv, då börjar hon att säga orden. “– Hon har plötsligt upptäckt termen, vilket förklarar varför jag gillar dessa komplett cyniska vänsterpolitiker som saknar principer. De får emellanåt rätt. Om de hade principer skulle de få fel varje gång. […]

Imam i Orlando: döda homosexuella

President Obama säger sig tala mot hat, men i själva verket bidrar han till ökat våld och blodbad genom att blunda för det islamistiska hatet som frodas i moskéer och “kulturcenter” runt om i västvärlden. Så sent som i april höll en imam föreläsning — just i Orlando — om att det mest barmhärtiga man kan göra med homosexuella är att döda dem.

Greider: nationalstaten har varit nödvändig

Som en följd av globaliseringen har ett gigantiskt tryck på folkvandringar startat. Hundratals miljoner med människor i otrygga, korrupta, våldsamma, religiöst fanatiska och fattiga delar av världen ser hur goda livsvillkoren är i den kristna västvärlden. De vill komma bort från eländet. De vill ha vår trygghet och vårt välstånd. De som ohejdat talat sig varma för gränslös öppenhet har nu fått problem. Man har vägrat inse att denna öppenhet har konsekvenser.

Stor ledning för Brexit i ny mätning

Inför brittiska folkomröstningen 23 juni får “lämna”-linjen sitt största stöd på över ett år, enligt Independent: “Mätningen visar att 55 procent anser att Storbritannien ska lämna EU, en ökning med fyra procentenheter sedan april. 45 procent vill stanna i EU, en minskning med fyra procentenheter.

Livvakt avslöjar: Hillary är nyckfull och våldsam

Massmedier gör allt för att utmåla Donald Trump som en kandidat med fel temperament för att bli president. Han tar ut svängarna, går till verbala angrepp på motståndare och lovar att lägga om politiken på ett mer dramatiskt sätt än någon gjort tidigare. Men nu ställs frågan om inte Hillary Clinton har ett ännu värre temperament. En ny bok av en veteran inom Secret Service riskerar att kullkasta hennes presidentvalkampanj.