Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Varför säger etablissemangen inte ifrån mot alla galenskaper?

Nu framställs mjölk som vit rasism. Mycket får man höra innan öronen trillar av. I en av landets största tidningar skriver en professor och en doktor i sociologi följande:

“Mjölk och mjölkdrickande historiska har kopplingar till rasism och förtryck av rasifierade, där mjölken använts som symbol för idéer om vit överlägsenhet. Och för kon som mjölken kommer ifrån, och som tvingats till ett liv i livslång fångenskap där hennes barn tas ifrån henne inom några timmar efter födseln för att bli kött på människors tallrikar, är ett glas mjölk alltid en fråga om makt och förtryck.”

Vänstermagasin: Trump extremt framgångsrik bakom kulisserna

Jag älskar ärliga analyser. Ett tecken på ärlighet är när man berömmer politiska motståndare. Magasinet The Atlantic är center-vänster, och uttryckte officiellt sitt stöd till Hillary Clinton i förra årets presidentval.

Nu skriver redaktör David A Graham en artikel där han motvilligt tvingas konstatera att Donald Trump har uppnått betydligt mer än det ser ut som, Trump Has Quietly Accomplished More Than It Appears.

Hur kan Löfven ta ansvar?

Vi har två skandaler att hantera: säkerhetshaveriet på myndighet och ansvarskrisen inom politiken där alla vill ha makt men ingen vill ta ansvar. Båda är allvarliga för svenska folket, eftersom det handlar om vi har en statsförvaltning som fungerar eller är en chimär – en stat utan huvud, en lättviktig lekplats för ansvarslösa?

Citybanan: 17 miljarder, tidsvinst 0 minuter

Jag åkte från Trångsund idag, på nya pendeltågssträckan till Vasastan. Förr åkte man då till Karlbergs station. Det tog 23 minuter med den gamla sträckningen via centralstationen. I dag, med nya citybanan, skulle det enligt tidtabell ta… 24 minuter till Odenplan. Men tåget var försenat, så det blev 6 minuter till.

Medierna offrar sitt förtroende – för vad?

Svenska folket tappar tilltron till massmedierna. SOM-institutet har konstaterat att en klar majoritet av svenskarna inte tror att medierna rapporterade hela sanningen om invandringens konsekvenser. Institutet för Mediestudier visar att just invandring är den fråga där läsarna har absolut lägst förtroende för mediernas bevakning.

Britterna gillar inte politiskt taktiserande

Det som såg ut som en lätt valseger för Theresa May har blivit ett pinsamt nederlag: istället för att öka sin majoritet i parlamentet förlorar hon den.

Nu tappade hon den egna majoriteten knappt, och med stöd från Nordirländska partier har de konservativa en “arbetsmajoritet”. Om nu Theresa May fortsätter eller om någon annan inom konservativa partiet får ta över premiärministerposten.

Vad har hänt? Inte lätt att reda ut.

Det vi ser är en borgerlig kollaps, som 1932

Det borgerliga samarbetet, och särskilt Moderaterna, kollapsar nu inför våra ögon. Den som kan sin historia vet att splittringen och söndringen bland de borgerliga på 1920- och början på 1930-talet resulterade i “kohandeln” där Bondeförbundet tröttnade och bytte sida och gav Socialdemokratin makten. En regeringsmakt man sedan behöll i 44 år.

Den djupa statens sammanbrott i USA

Brittisk polis slutar informera amerikanska säkerhetstjänster om utredningen kring terrorattentatet i Manchester, rapporterar BBC i Police ‘not sharing information with US’. Skälet är att de amerikanska myndigheterna läcker som såll till journalister. Det är samma myndigheter som läckt säkerhetsklassad information om president Donald Trump.

Brittisk polis och regering är fly förbannade över att deras underrättelser till amerikanska myndigheter läckt ut till pressen. De får nu känna av den totala brist på lojalitet och moral som uppenbarligen råder inom säkerhets- och underrättelsetjänsterna i USA. Förmodligen som ett arv efter Barack Obama.

Andra gången

Drottninggatan drabbades i julhandeln 2010 av terroristförsök. Den gången lyckades attentatsmannen bara döda sig själv. Dagens attack på Drottninggatan lyckades döda flera, och gärningsmannen kunde smita från platsen.

Bäst bild av attacken visade TV4, från en säkerhetskamera i en butik där människor rusar in i butiken och sedan kör lastbilen förbi i hög fart: Här flyr människor i panik.

Medierna inte journalistiska utan politiska

Det är otroligt att följa TV4-morgon när man diskuterar “Hur vet vi att nyheterna är sanna?” Där sitter Expressens chefredaktören Thomas Mattsson och lägger ut texten efter ett inslag om amerikanska diskussionen om fejkade nyheter.

Människor med politiska motiv väljer att sprida en sanning eller delar av en sanning. Det finns politiska intressen i Sverige som väljer att utnyttja det här. Det är en retorik som vi inte är så vana vid, och det är väl en föraning om vad som väntar oss nästa år i den svenska valrörelsen.

Internationella debatten om Sverige fortsätter

Det har varit en remarkabel vecka. Sverige har hamnat högt på de internationella mediernas nyhetsförmedling. Efter Donald Trump – vem annars? – lyfte upp Sverige som ett exempel på hur fruktansvärt det kan bli om man inte har kontroll på sitt lands gränser, har debatten fortsatt.

Först vräkte medierepresentanter och politiker ur sig hånfulla kommentarer mot Trump. Vad har han rökt på, frågade Carl Bildt.

Men så blev det måndag.

Mediernas hån mot Peter Springare har redan börjat

En erfaren polis i Örebro har sagt hur vardagen ser ut – på Facebook, för ingen mainstreammedia hade givit honom en sekunds uppmärksamhet. Nu smids säkert planer på hur medierna ska krossa honom. Sanningar om hur den invandrade kriminaliteten raserar landet får inte komma ut, får inte diskuteras, får inte nå fotfäste i den offentliga debatten.

Presidentvalets viktigaste fråga: ny HD-domare nominerad

Om Hillary Clinton vunnit amerikanska valet hade hon kunnat vrida den mäktiga Högsta domstolen i USA åt vänster, för första gången sedan 1970-talet. Idag finns fyra konservativa och fyra vänsterdomare i domstolen. Den nionde ledamoten ska nu utses, efter att den mest konservative domaren Antonin Scalia dog förra året.

Australien: Brexit kan ge riktig frihandel

Makthavarna sprider falska nyheter kring frihandel i allmänhet, och om innebörden av Brexit i synnerhet. Man vill framställa det som brittiska folket agerar protektionistiskt och vill avskärma sig från Europa och världen. Men det kan bli precis tvärtom.

Socialjournalistik som skapar polarisering

En färgstark antologi av främst konservativa och högerliberaler, skulle jag säga om det inte vore så att jag själv medverkar med ett kapitel om normer och subkulturer. Men också statsvetaren Stig-Björn Ljunggren medverkar i Haveriet – den humanitära stormaktens fall genom att borra i begreppet högerpopulism.

Jag skulle här och nu vilja lyfta fram kapitlet av journalisterna Marika Formgren och Gunnar Sandelin, under rubriken “Mediernas svek mot den inhemska underklassen”. Här ges en intressant analys av hur journalistiken hamnat så snett som den gjort.

DN har fått Trump på hjärnan

När man öppnar DN.se handlar rubrik efter rubrik om Donald Trump, alla i en hånfull och föraktfull ton. Rubrikerna här är enbart de som fanns på denna morgons förstasida i DN.se.

Var finns respekten för demokratin? Det amerikanska folket har gått till val efter en valrörelse som pågick i mer än ett år. Folket valde Donald Trump till president.

Brinner julgranen?

Ekonomen Tino Sanandaji är en av få som vågat framföra fakta i flyktingkrisens spår. Hans medverkan i olika utfrågningar och paneler har blivit uppmärksammade (ja, inte i medierna naturligtvis, men på YouTube, i Facebook och andra platser som inte kulturvänstern kontrollerar och censurerar).

Han har nu samlat sina djupa kunskaper och tagit steget från mottagande till vad som ska hända sen: bokens fokus riktas mot nästa stora problem, att integrera alla de invandrare som Sverige redan tagit emot. Därför är titeln Massutmaningen.

Trump fortsätter att chocka etablissemangen

Sedan valsegern har Donald Trump överraskat på många sätt. Här är några.

1)
Trump-skrapan i New York är politikens epicentrum. Ministerkandidater och topptjänstemän kommer och går genom lobbyn inför öppen ridå. Det har aldrig hänt i USA:s historia att medierna kan se vilka kända och okända personer den tillträdande presidenten och hans stab håller möten med…

Elektorsröster och 4-procentsspärr

En läsare skriver, “Funderar just nu på det där med USA:s valsystem med elektorsröster. Just nu antyds det i medierna att det är ett orättvist och odemokratiskt system eftersom Hillary Clinton nationellt fick fler röster än Donald Trump. Vad anser du om den ordningen som USA har?”

Det är korrekt att Clinton fått fler röster än Trump. Det beror på att presidentvalet inte är ett val, utan femtio. Varje delstat i USA har egen lagstiftning och är i dessa bemärkelser egna stater. Det heter ju United States of America, vilket vi i Europa oftast glömmer bort.

Nästa land till rakning: Italien, och Österrike

Det folkliga upproret mot etablissemangen som startade med Brexit-seger i juni har fortsatt med Trump-seger i Amerika, och kan nu fälla ytterligare etablissemang i december.

Om vänsterregeringen förlora folkomröstning 4 december har premiärminister Matteo Renzi lovat att han avgår. Därmed blir folkomröstningen mer en förtroendeomröstning om regeringen än om själva sakfrågan på valsedeln: ska senaten förlora makten så att Italien i praktiken blir en enkammarriksdag, som exempelvis Sverige.

Demokratins seger!

Donald Trump ser ut att få 299 elektorer mot 239 för Clinton. Valet visar att det inte är politiska etablissemang eller massmedier som väljer ledare i demokratiska länder. Det är folket! Och folk i både Amerika och Europa dömer ut etablissemangen.

Nu kör medierna domedagspredikan igen

Precis som innan Brexit fylls nu medierna med larm om fullständigt katastrof och jordens undergång om det inte blir som etablissemangen vill i allmänt val. I juni hette det att Storbritannien skulle sjunka ner i Atlanten om britterna röstade för Brexit, börserna skulle rasa och övriga Europa skulle också drabbas.

Men Storbritannien tuffar på. Framför allt skrämdes inte väljarna av mediedrivna domedagsprofetior.

Valresultat med ‘brexiteffekt’

Vi minns hur opinionsmätningarna sa att brexit skulle förlora med runt -4 procentenheter, 52-48 procent för stanna-sidan i den brittiska folkomröstningen om att lämna eller stanna i Europeiska unionen i juni. Resultatet blev istället en vinstmarginal på +4 procentenheter, 52-48 för att lämna EU. Det är en pendelsväng på 8 procentenheter.

Vad händer om samma effekt inträffar på tisdag i det amerikanska presidentvalet? Trump har genomgående hånats i massmedierna på samma sätt som brexit-kampanjen blev hånad inför brittiska folkomröstningen. Det gör att en del väljare inte vill tala om hur man tänker rösta.

Chauvinism eller berättigad samhällskritik?

Försummelsen av globaliseringens avigsidor skakar nu om västvärlden. De gamla makthavarna har tappat bollen. Men istället för att idka självkritik spyr man galla över dem som plockat upp bollen och visar hur man kan skapa ny balans i en ny tid.

Magasinet Axess har i senaste numret intressanta artiklar om varför initiativet glider ur händerna på de gamla makthavarna – men paradoxalt nog instämmer i dessas kritiska syn på nya aktörer. Det här är ett så centralt och övergripande perspektiv att jag tänkt ge tre blogginlägg på temat, först kommentarer om två av artiklarna och sedan en summering.

När ledarskapet fallerar fullständigt

Tiden vi lever i blir allt mer turbulent. Ifrågasättandet av dem som styr bara växer. För bara några år sedan kunde politiker som Fredrik Reinfeldt ha förtroende hos 60-70 procent av befolkningen. Idag får statsministern och oppositionsledaren vara glada om 30 procent har något förtroende för dem.

Under tio månader framåt kommer, utöver USA, en rad europeiska länder hålla val, och aldrig har etablerade politiker och partier varit så utmanade av nya uppstickarpartier som bärs fram av ett allt bredare och djupare folkligt förakt för ledare som bara pratar men inte förmår någonting, inte ens upprätthålla Europas yttre gränser. Prat, tjat och undanflykter är inte ledarskap, det visar hur svaga, obetydliga och odugliga dagens politiska makthavare är.

 

När journalister vill avskaffa sig själva

När jag var ung i Göteborg hade bokstavsvänstern stort inflytande på samhällsdebatten. Alltifrån lärare på min gymnasieskola till skådespelaren och kpml(r)-företrädaren Sven Wolter, som jag mötte i skoldebatt, till torgmöten i Brunnsparken där Frank Baude via sin skräniga högtalare spred tidens inneord i politiken: det är dags för proletariatets diktatur! Kapitalet suger ut arbetarna. Läs kommunistiska manifestet!

Dessa tongångar fyllde också medierna, mer på nyhets- och kultursidorna än ledarsidorna.

Idag känns den sortens ideologiskt tänkande helt galna, också för dem som då uttryckte dem med stor emfas.

Men istället har medierna fullkomligt uppslukats av ett annan lika vrickat ideologiskt tänkande: identitetspolitiken.